Isande desperation

Mattias Kling

Satyricon såväl svänger som klöser

The age of Nero (metal)

Storheten ligger i det isande täcke av desperation som lyssnaren sveps in i. Det är så kompakt. Så närgånget att man ofta tvingas kippa efter andan. Att skivan är inspelad i glättiga Los Angeles märks inte ett dugg. I stället blåser soundet kyliga nordanvindar över en öststatsgrå dystopi medan olyckskorparna kraxar i kör. Samtidigt blottas här den en spänning som Satyr och Frost ofta saknat under 2000-talet. Vilket får ”The age of Nero” att såväl svänga som klösa, från den maskinell inledningen till de sista domedagstonerna. Rysligt bra, helt enkelt.

Bästa spår: ”The wolfpack”.