Bee Gees passar utmärkt som country
Publicerad 2021-01-22
ALBUM Bee Gees gamla hits passar i de flesta fallen utmärkt som country.
Särskilt när Jason Isbell sjunger dem.
Barry Gibb
Greenfields: The Gibb brothers songbook, vol.1
Capitol/Universal
COUNTRY Beatet i ”Stayin’ alive” är så distinkt att det räddar liv.
Undersökningar har visat rytmen är skräddarsytt för hjärt- och lungräddning.
Låten brukar spelas när läkare och sköterskor utbildar sig. Den som håller samma takt med händerna som The Bee Gees, 103 bpm, får den perfekta rytmen för att inte skada ett hjärta. Studenter som har övat till ”Stayin’ alive” håller också takten bättre än de som inte gjort det, även om låten inte spelas i bakgrunden.
Uttrycket ”livets rytm” har aldrig haft en bättre representant än ”Stayin’ alive”. Men det gäller också för det mesta som Bee Gees spelade in.
Bröderna Barry, Maurice och Robin Gibb lade världen under sina platåskor när de medverkade på soundtracket till filmen ”Saturday night fever” 1977. Deras låtar utförde hjärt och lungräddning på disco och fick genren att hitta sin kommersiella puls igen.
Särskilt inledningsscenen där John Travolta trampar fram på en gata i Brooklyn till ”Stayin’ alive” är enastående. Arbetarklassens uppklädda machoideal promenerar tillsammans med tre fantastiska falsetter. Travolta och Bee Gees skapar den tuffaste bilden som existerar av hur disco dunkade i takt med verkstadsgolven och den där förbannade drömmen om att ett bättre liv kunde börja om på ett dansgolv varje lördag.
I USA har bara två grupper haft fler listettor än Bee Gees: The Supremes och Beatles. Men att beskriva den brittiska trion som ett discoband är missvisande. Sedan 60-talet hade de doppat sina gåspennor i barock pop, folk, soul, psykedelia. Att hitsingeln ”To love somebody” har tolkats av bland andra Nina Simone, Jimmy Somerville, Gram Parsons och Rod Stewart säger en del om musikens universella bredd.
När nu den enda överlevande bandmedlemmen Barry Gibb gör country av gruppens låtar skvallrar den digra gästlistan om vilken kärlek och respekt som namnet Bee Gees har i en genre som nödvändigtvis inte brukar att förknippas med dem. Sheryl Crow, Dolly Parton, Miranda Lambert, Alison Krauss och Brandi Carlile är bara en liten del av gästlistan.
Melodierna kan knappt misslyckas. Särskilt inte när namn som Gillian Welch och David Rawlings får damma av och putsa upp undanskymda spår som ”Butterfly”.
Men ingen når längre än Jason Isbell i ”Words of a fool”, en tidigare outgiven låt från 80-talet.
Han har inte sjungit med samma soulglödande styrka sedan ”Cover me up”.
Nackhåren knäpper händerna och går ner på knä.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik