LISTAN: Spotify saknar kärleken till musiken
Håkan Steen väljer fem heta saker i musikvärlden
Nytt grepp från och med i dag: varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.
Den här veckan: Håkan Steen febrar för första gången på länge över en ny brittisk popduo och delar ut en liten känga till en viss streamingtjänst.
1. Spotify saknar kärleken till musiken
Med Neil Young/Joe Rogan-härvan, den tondöva miljardsponsringen av FC Barcelona och Rysslandspannkakan har Spotify plockat få pr-poäng i år. Men det är den gamle Bowie-producenten Tony Visconti som i en brittisk intervju sätter fingret på streamingjättens främsta problem:
– Spotify gör ingenting för att stödja musikkulturen.
Det finns väldigt mycket att imponeras av med Spotify, och även en hel del att diskutera. Men jag lämnar den snåriga diskussionen om redaktionellt ansvar för poddinnehåll och den ännu snårigare om ersättning till artister till någon annan gång.
För det som Visconti får mig att tänka på är framför allt detta: hur dominerande tjänsten än är för distribution av musik i dag känns Spotify snart 14 år efter lanseringen fortfarande inte som en självklar, vital del av popvärlden. Att Daniel Ek primärt ser Spotify som ett techbolag märks onekligen i prioriteringarna.
Spotify kunde ha sponsrat festivaler i stället för fotbollslag, och på olika redaktionella sätt signalerat att företaget består av riktiga människor som brinner för hjärtat i verksamheten – musik.
Algoritmerna lyckas förvisso numera nästan skrämmande skickligt identifiera vilken ljudkuliss en ytligt soulintresserad svensk småstadsboende medelklassperson i 40-årsåldern helst dricker kaffe till en tisdagsmorgon, men för den som har ett bara lite mer passionerat musikintresse är Spotify-upplevelsen fortfarande påfallande själ- och ansiktslös.
Jag är genuint förvånad över att ett så här Apple-influerat bolag bryr sig så lite om att få användare och artister att känna något för sin produkt.
Således finns det heller inga djupare band som hindrar kunder från att byta till något av de fullgoda alternativen nu när det plötsligt har börjat blåsa lite oskönt kring den svenska succén.
2. Lakritspizza
En av helgens stora musikhändelser är de facto en filmpremiär. Paul Thomas Andersons ”Licorice pizza” har tagit sin titel från gammal slang för vinylalbum som även var namnet på en skivbutikskedja i det kaliforniska 70-tal där filmen utspelar sig.
Dessutom gör Alana Haim – yngsta systern i LA-poptrion Haim – skådespelardebut i huvudrollen och självaste Tom Waits dyker upp i en roll som filmregissör.
Som alltid med Andersons filmer är soundtracket valt med stor omsorg: låtar av bland andra Nina Simone, Suzi Quatro, Wings, Clarence Carter och David Bowie laddar scenerna med maximal 1973-känsla.
3. Debuthype
Det känns som decennier sedan som jag verkligen febrade över ett nytt brittiskt popband men efter den ypperliga singelkvartetten ”Chaise longue”, ”Wet dream”, ”Too late now” och ”Angelica” ser jag nästan fånigt mycket fram emot det självbetitlade debutalbumet med unga Isle of Wight-duon Wet Leg.
Rhian Teasdale och Hester Chambers gör pop som är så fräck, omedelbart catchy och lika mycket superklassisk som här och nu att det känns fullt möjligt att brinntiden kan vara kort, men sådan pop behövs ju också och inte minst just nu. 8 april kommer albumet och 9 juni spelar de på Rosendal Garden Party i Stockholm.
4. Pimme-premiär
På söndag fyller Joakim Thåström 65 år och i kväll på Fyrishov i Uppsala inleder han en 17 datum lång Skandinavien-turné som bland annat tar honom till Scandinavium i Göteborg (6 maj) och Avicii Arena i Stockholm (21 maj).
Om höstens utmärkta album ”Dom som skiner” kan ge något slags indikation på hur det kommer att låta blir det möjligen lite mer elektroniskt och skört än vi är vana vid.
Hur som helst torde låtar som ”Isbergen” och ”Gyttjebrottaren” ha potential att bli nya livefundament. Missa icke.
5. Punkjubileum
I dag är det 45 år sedan The Clash släppte sin debutsingel ”White riot”, som inte bara var ett tidlöst furiöst rockutbrott utan också gav punken en stadigare politisk kompass. Låten tog upp klass och rasism och talande nog är ”White riot” även titeln på sevärda dokumentären om den brittiska Rock Against Racism-rörelsen, som finns på SVT Play.
Livesekvenserna med just The Clash i den filmen förklarar tämligen övertygande varför det här är ett band som fortfarande hittar nya fans.
Fem låtar: dans och klass
”MY LOVE”
Florence + The Machine
Florence Welch försöker fånga behovet av dans och fest efter två år av pandemi med en låt som borde kunna bli en bomb på scen. Nya Florence + The Machine-albumet heter ”Dance fever”, släpps 13 maj och lär vara influerat av så skilda namn som Iggy Pop och Emmylou Harris.
”OM MEDELKLASS OCH MAKT”
Andreas Mattsson
En låt som enligt Mattsson själv var lite för snabb för att passa in på fjolårsplattan ”Soft rock” men som givetvis är måste-lyssning om ni har gillat den här sångaren och låtskrivaren ända sedan Popsicle. Texten tar en välbehövlig titt på dem som har och inte har, och kanske framför allt på olika sorters medelklasshyckleri.
”ROMANCE WITH A MEMORY”
Oliver Sim
The XX framstår mer och mer som en av de verkligt väsentliga grupperna de senaste två decennierna. Romy och Jamie XX har redan gjort grejer på egen hand, och här kommer slutligen första solosingeln från Oliver Sim. Som givetvis är strålande, och inte direkt blir sämre av att basgången är lånad från legendariske soulmannen Sam Dees ”Lonely for you baby”.
”DANCE”
Jesper Lindell feat. Theo Lawrence
I dag återvänder Ludvikas Van Morrison med sitt andra album ”Twilights”, en vidsynt och lödig laddning svenskamericana med gäster som Klara Söderberg från First Aid Kit och Amy Helm (dotter till Levon). Lyssna bara på det här stycket Louisiana-sväng, ihop med franske swamp pop-stjärnan Theo Lawrence.
”ROXANNE”
Julia Logan
Svensk-amerikanska singer-songwritern Julia Logan släppte nyligen fina plattan ”Everly foreverly”, som bland annat innehåller P4-bekanta Nina Persson-duetten ”One mile from heaven”. Nu följer hon upp med den bästa låt som har döpts till ”Roxanne” på åtminstone 43 år.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik