Ännu ett styrkeprov från Ozzy Osbourne
Publicerad 2022-09-09
ALBUM Ozzy Osbourne fortsätter att blotta sin sargade själ med självutlämnande och sårbara betraktelser. Resultatet blir ofta både intressant och imponerande.
Ozzy Osbourne
Patient number 9
Epic/Sony
HÅRDROCK De senaste åren har varit skoningslösa mot Ozzy Osbourne, med omfattande nack- och ryggproblem och svåra operationer såväl som en plötslig Parkinson-diagnos.
När läget var som mörkast kom ingen mindre än hiphopartisten Post Malone till undsättning. Samarbetet med låten ”Take what you want” väckte nytt liv i den brittiske hårdrockikonens skaparlust som sedan länge legat i dvala, och blev starten på det mestadels starka comebackalbumet ”Ordinary man”.
Under pandemin fortsatte Ozzy att utforska mörkret inom sig och sätta ord på det svåra och smärtsamma.
Svårmod och sorg går således som en röd tråd även genom ”Patient number 9”, Ozzys trettonde soloalbum i ordningen.
Särskilt gripande är vackert vemodiga ”One of those days”, ”A thousands shades” och ”Nothing feels right”, i vilka mannen som har haft fler liv än en katt bland annat reflekterar över samvetskval, självdestruktivitet och sin egen dödlighet.
Textrader som ”Killing myself but I never die” och ”Don’t regret me/even when I do” träffar särskilt hårt och förstärks ibland av sköra stråkar och rörande gitarrsolon signerade Zakk Wylde, Jeff Beck eller Eric Clapton.
Den nyfunna sårbarheten väger upp när den 73-årige sångaren behöver förlita sig på effekter och teknisk bearbetning för att få rösten att flyga friktionsfritt. Det gör även att svaga låtbyggen som pajiga ”Parasite”, vars moderskomplex Sigmund Freud gladeligen hade satt tänderna i, tillåts passera.
Till plussidan hör också att den unge stjärnproducenten Andrew Watt (Justin Bieber, Miley Cyrus, Dua Lipa med flera) förstår och förvaltar Ozzys musikaliska bakgrund. Istället för att försöka stöpa materialet i strömlinjeformade hitmallar, som ofta var fallet på ”Ordinary man”, låter Watt denna gång blues, garagerock, doom och heavy metal växa ihop till moderna hårdrockskapelser med sporadiska ekon från förr.
Gästmusikerna – däribland Mike McCready (Pearl Jam), Robert Trujillo (Metallica) och tidigare nämnde Jeff Beck – kommer också mer till sin rätt och sätter minnesvärda spår på stora delar av låtmaterialet.
Men det är när Ozzy återförenas med sin forne Black Sabbath-kamrat Tony Iommi i ”No escape from now” som det slår som mest gnistor.
Kanske blir det mer av just den varan i framtiden. Nyligen återförenades Ozzy och Iommi under avslutningsceremonin för Samväldesspelen i Birmingham med ett framförande av ”Paranoid”. Ozzy har dessutom beställt en ny studio till bostaden i Buckinghamshire där han och frun Sharon nu ska bo permanent.
Mörkrets prins visar alltså inga som helst tecken på att sakta ner. Tur för oss när han fortfarande har intressanta saker att säga.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik