Modigt, LeMarc

Markus Larsson

Peter LeMarc vägrar ljuga om sin ålder på Kärlek i tystnadens tid.

ROCK Skivan handlar om leda.

Den leda som, enligt Peter LeMarc, kan infinna sig lite senare i livet.

Efter att barnen flyttat hemifrån och efter att man har levt ihop med en och samma person i 30 år och efter att alla sorger och bedrövelser och glädjeämnen och rastlösa ambitioner tagit ut varandra och mynnat ut i en saktmodig axelryckning.

Befriande

Temat borde inte säga mig ett dyft. Jag har förhoppningsvis 20 år kvar tills den tristessen sätter tänderna i mig. Ändå lyssnar jag med hörlurarna hårt tryckta mot öronen.

Det är befriande att LeMarc, likt brittiske låtskrivaren och artisten Nick Lowe, vägrar att ljuga om sin ålder. I stället skriver han, precis som Lowe, country, soul, pop och blues som vågar ha en 48 år gammal blick.

Inga trender

Han tittar varken framåt eller bakåt eller åt det håll där de senaste trenderna just nu föds eller förbrukas.

Han litar på sina egna erfarenheter här och nu. Trots att en tyst och stillsam medelålder knappast har samma status som unga tonårskickar i popvärlden.

Vilket kanske är det enda sättet att åldras på ett trovärdigt sätt, åtminstone som artist.

Resignation och apati har sällan känts lika vackert, värdigt och hoppfullt som på ”Kärlek i tystnadens tid”.

LeMarc är fortfarande en av Sveriges bästa – och modigaste – soulartister.

Vår tids rädsla för allvar är portförbjuden i hans musik.

Bästa spår: ”I mitt andra liv”.