Tar cirkusen till rymden

Per Magnusson

ROSKILDE. Chris Martin har en sak gemensamt med kompisen Kanye West som stod på samma Orange scen i torsdags.

De har båda planeten Tellus som målgrupp.

helskärm

Tvärtemot resten av världen tycker jag att Coldplay har lyckats med den imponerande bedriften att bli sämre och sämre. Någonstans på ”X&Y”– när Chris Martin började sjunga om fåglar som flög med ljudets hastighet – tappade jag dem.

Men det grandiost bombastiska är ju bandets storhet en kväll som denna, måste jag motvilligt medge. Chris Martin har den hybris som krävs för att entusiasmera 50 000 festivaltrasiga människor som egentligen bara vill hem till dusch och säng. Bara när alla gör vågen med displayen på sina mobiltelefoner är han nöjd.

Lattjolajbanlallare

Men konserten har sina brister.

På två små extrascener demonterar bandet sina låtar. Det är ett långt ifrån lyckat grepp. När man ser Coldplay vill man ha ett välregisserat arenaschabrak, inte ett gäng lattjolajbanlallare.

Och när Mr Martin gör om låttexterna till meta-sagor om Roskilde och klär på sig en gigantisk gosedjursdräkt förvandlar han sig själv till en cirkus som äter upp bandets storhet.

Inte roliga

Coldplay är inte roliga. De är allvarliga män som kämpar för rättvisare handelsvillkor för tredje världen.

Men i låtar som ”In my place”, ”Fix you” och ”The Scientist” lossnar det och Englands egen Bono gör stora, yviga krumsprång över scenen.

”Look at the moon, it’s incredible”, säger han just före ”Yellow”.

Gör månen sällskap

Mycket riktigt. Den hänger där klargult vacker över oss och fångas på storbildskärmarna som plötsligt ser ut exakt som omslaget till bandets debut ”Parachutes”. Hundratals gula ballonger gör månen sällskap under låten.

Chris Martin har lämnat Tellus bakom sig. Han siktar mot rymden.