Elton nöjd med att vara – Elton
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-22
Så många 
fick hans Boråsspelning
Mannen blir definitivt inte bättre, troligen inte heller sämre.
Han nöjer sig med att bara vara Elton.
Då: Honky katt i äggformade solglasögon.
Nu: Knasig musiklärare med g-klavar på fracken.
Från min parkettposition på planen (läs någonstans till höger i straffområdet) ser jag dock bara en hårtransplantation och ett par lila solglasögon. All respekt för håravfall – vi ska alla den vägen vandra – men en peruk har aldrig gjort en scenshow.
Hälsas som Obama
En stund in i konserten finner jag mig själv intensivt iakttagande ljudteknikern. Det är aldrig ett gott tecken.
När Captain Fantastic mödosamt knatar sitt ärevarv mellan sisådär var fjärde låt hälsas han som Barack Obama. Jag förstår publikens reaktion.
Det är ju jättekul att sir Elton John styrt sitt privatjet mot Borås den här gången.
Låtlistan sitter så hemtamt i ryggraden att den förmodligen skulle få en fraktur om så mycket som ett enda tamburinslag uteblev. Bandet är av den krispigt kompetenta softrockskolan.
Plötsligt händer det
Och så mellanpratet i all sin ofrivilliga humor.
– Det är ett privilegium att kunna försörja sig på sin musik, säger mannen som har för vana att spendera 293 000 pund på blommor.
Men så – i ”Goodbye yellow brick road” – händer det.
Det händer i ”Tiny dancer”. Och i ”I’m still standing”.
När det där bortopererade vibratot tar ton i låtar lika mjuka som en plyschtröja kan jag bara le mitt allra fånigaste leende. Då, men bara då, önskar jag att den här ljumma junikvällen vore längre än gitarrsolot in ”Rocket man”.
Elton John
Plats: Borås arena. Publik: 9 500. Längd: Två och en halv timme. Bäst: Det mjuka 70- och 80-talet. Sämst: Resten, faktiskt. Fråga: Går det att dansa till "Bennie and the jets" utan att bryta båda benen?