Håkan gör allt rätt – i år igen

Per Magnusson

ROSKILDE. Roskilde! Håkan kastar kavajen i scengolvet så det danska dammet yr. Ögon tåras av lycka, hjärtan slår trippla dubbelslag. Vi befinner oss på Orange scen, festivalens största.

helskärm

Håkan Hellström gör allt rätt ännu en sommar. Tre exklusiva konserter är tillräckligt många för att vi ska minnas hur mycket vi älskar honom, tillräckligt få för att vi ska sakna honom.

I Bob Dylan-krull och lila Beatles-byxor river han isär sina låtar.

Och låtordningen från Peace & Love i Borlänge, som min kollega Håkan Steen fyrade iväg fem plus till. Så gör en artist besatt av att aldrig nöja sig.

Vi får sju minuter spikrak gåshud av ”Tro och tvivel”.

Vi får en sällsynt ”Minnen av aprilhimlen”.

Vi får en konsertdramaturgi så perfekt att den borde tryckas som lärobok på Dramatiska institutet.

Håkan Hellström har vuxit till en av Sveriges största soulsångare.

Tvivlar du på det finns ”Kärlek är ett brev skickat tusen gånger” som skarpt levande bevis. En annan förtjänst av den nya Håkan – för man

kan faktiskt tala om en

sådan – är hur han vågar låta euforin vila.

Ingen orkar dansa sig tossig till ”Kom igen, Lena” i en och en halv timme.

I synnerhet inte en eftermiddag som är hetare än de chiliburritos som serveras ett stenkast bort.

Så säg, vad är det som gör att Herr Hellström med sin blotta uppenbarelse får vuxna män att gråta lyckotårar?

Jag vet inte.

Genom vattniga ögon ser jag bara fyra smutsiga fötter vada barfota genom ett konfetti-hav. ”Vi två, 17 år” har klingat av och fötterna sitter på två unga flickor.De ser mycket lyckliga ut.