Recension: Justin Bieber höjd till skyarna av fansen i Globen
Publicerad 2013-04-23
Fansen avgudar Justin Bieber och stjärnan imponerar – oftast
Som om inte alla hatare har haft en nog tuff dag:
Justin Biebers Sverigepremiär är inte alltid briljant men oftast imponerande.
Nu är det bara två Globenspelningar kvar för 19-åringen.
Det finns olika nivåer av fanhysteri. Vissa får några intensiva veckors dyrkan som falnar lagom till eftertexten på ”Idol”-finalen. Andra bygger sakta ett livslångt förhållande till några få fans som aldrig sviker.
Är med – överallt
Att Justin Bieber just nu tillhör skiktet som lockar de allra mest fanatiska fansen står om inte annat klart på måndagen. Efter en dag där bara människor på sträng mediediet har missat att stjärnan gör sitt första Sverigebesök är det den sista utposten, P1:s ”Studio Ett”, som slår in den definitiva spiken. Mitt i eftermiddagssändningen känner sig till och med den strama redaktionen sig manade att göra ett fem minuter långt reportage från köerna utanför Globen. Så enorm är Justin Bieber numera.
Tvivlar man ändå går det förstås bra att nosa lite i valfri artikel om 19-åringen. Där i kommentarsanarkin flödar hatet mer än fansens kärlek. Ingen tycks provocera mer. Att Justin är långt mer än en cynisk skivbolagsprodukt spelar tydligen ingen roll. Inte att han skriver sin musik, spelar en drös instrument sedan barnsben och sjunger helt okej.
Belackarna är givetvis inte här i Globen i kväll. Justin Bieber spelar för en så homogent nasal tonårsmassa att det oftast är de glädjeylande fansen som hörs mer än själva showen. Jublet är lika vanligt som glädjetårarna.
Förekommer det förinspelad sång? Ja. Precis som på till exempel en Ghost-konsert. Men så skeva är musikvärldens godtyckliga regler för vad som är okej och när. Själv ser jag en modern artist som inte ens fyllt tjugo år. Som med självsäkerhet, enkla effektiva medel och en rå och sylvass danskoreografi utan problem håller ihop en 90 minuter lång show.
Inte samma glöd
Sedan Europapremiären har Justin rensat upp lite. Den korta ”Up” i acapella-version är till exempel borta. Med det är Sverigepremiären faktiskt mindre spretig och sackar mer sällan. Däremot har Justin tappat en del engagemang längs turnén. Men han har ju ett par kvällar kvar att lyfta entusiasmen. Showen sitter redan i benen.
Så. Då är det väl bara för alla haters att fortsätta spy. För all del, skjut budbäraren också.
Lagom till gallan når munnen dyker det upp nån ny äckligt begåvad tonåring som alldeles för många kids älskar.
➕ på konserten – låt för låt
”All around the world”
Fyrverkerifest innan Justin ens visat sig på scenen. Rätt så gälla skrik när sångaren seglar in på scenen med jättevingar. Danskoreografin imponerar mer än sången men numret är en okej start.
”Take you”
Snygg rymddisco med Craig David-vibbar. Det hoppas en hel del i Globen.
”Catching feelings”
Justin kliver in i mysmode, slänger av sig kavajen och weilar sig in i sin sovrumssoul. Precis som i premiären i Dublin har Justin svårt att imponera med sången i den här låten. Det låter svajigt och lamt.
Medley
”One time”
Rak och enkel version med koreografi utan krusiduller. Som snabb går in i ...
”Eenie meenie”
… i ett spattigt barnkalas för att snabbt ta sig vidare i …
”Somebody to love”
… en lika minutkort version av den här lite roligare låten. Mer fart, tuffare koreografi men det är svårt att hitta nåt djupare engagemang hos Justin.
”Love me like you do”
Justin inleder med en blixtrande historielektion på videoskärmarna och kommer ut i ett snyggt regnnummer. Stabil paraplyromantik där den dånande basen döljer en ganska vacker popballad.
”She don’t like the lights”
Justin jagas på skärmarna och studsar plötsligt upp ur scengolvet. Den pumpande paparazzipopen är bäst i kväll, hittills. Stark, hård rockhouse och snyggt svartklätt dansnummer.
”Die in your arms”
Ofrånkomligt men Justin tappar mycket energi med den här såsiga romantiksoulen direkt efter den bultande ”She don’t like the lights. Snyggt och enkelt på scen men låten är för trist för att lyfta.
”Out of town girl”
Åter igen ruggigt snyggt, klassiskt och svartvitt dansnummer. Men roligare att se på än att höra.
”Be alright”
Justin tar det tillbaka till där det startade och blir kompad på akustisk gitarr. Fin stund med rejält sångstöd från de svenska Justinfansen. Tyvärr verkar Justin ha slarvat bort dödskranen som jag såg honom sväva runt på tio meter upp i luften i Dublin i vintras. Megafail!
”Never say never”
Tufft fightingnummer med kedjor och baseballträn och hårdrocksgitarrer. Ja, hårt på Justins vis i alla fall. Stabil kung fu-pop.
”Beauty and a beat”
80-talsklassiskt dansnummer igen och funkpumpad Justin-pop när den är som lättast att gilla. Energitaggat med alla publiknävar i luften. Smäller förstås ännu hårdare för att Nicki Minaj videoskärmsgästar. Justin avslutar bakom trummorna och i pyrofräs.
”One less lonely girl”
Fansens lottodragning. En tjej ska upp på scen och det är rätt många spekulanter i publiken. Mötet med svenska Lisa på scen är förstås en av konsertens varmaste ögonblick. Annars ett mysigt handvevarnummer utan stora utropstecken.
”As long as you love me”
Justin tackar fansen i video, efter några hemvideos med begåvningen som barn. Sen dyker sångaren upp omringad av dansande guldtackor. Biebers största stund oavsett om han gör den på skiva eller här i Globen. Tung och bestämd. Justin rundar av hiten på en uppkjuten pelare och med fansen allsång som kuliss.
”Believe”
Snygg, vacker och gospelstor version med Justin bakom en vit flygel. En av de soullugna låtarna som fungerar allra bäst i kväll.
Extranummer
”Boyfriend”
Mer old school danskoreografi. Bastung version som drar ordentligt jubel i kväll. Vass.
”Baby”
Publikfest med allsångsrekord. Men som vanligt rätt lam låt i sig.