Tillbaka – för en sista resa

Uppdaterad 2018-08-15 | Publicerad 2009-08-27

Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg gör minnesprogram om sina 22 år i ”På spåret”

De har känt varandra sedan 1973, är bästa vänner och har smågnabbats i ”På spåret” i över 20 år.

I går träffades Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg i tv-studion för att spela in ett sista program med sina minnen.

– Vi har faktiskt aldrig haft några gräl, säger Björn Hellberg.

22 år, 19 säsonger, 173 program och fler än 150 olika tävlande. Att sammanfatta radarparet Ingvar Oldsbergs och Björn Hellbergs år i ”På Spåret”-studion är inte det lättaste. På tisdag sänder SVT ett minnesprogram på en timme.

– Det kunde lika gärna ha blivit 2, 3 eller 4 timmar som blivit utmärkt underhållning, säger Ingvar Oldsberg, 64.

Det mesta har sänts tidigare, som när My Holmsten rycker sönder nödbromsen och när Carl-Jan Grankvist slinter på tungan och pratar snusk. Men Robert Aschbergs omtalade fräckis som klipptes bort får nu tv-tittarna se för första gången.

– Det är en obscen historia, både jag och Ingvar tappade fattningen, säger Björn Hellberg, 65.

Är inte vemodig

Med i studion sista gången är också Lennart ”Hoa-Hoa” Dahlgren, 57, och My Holmsten, 52. Båda har varit med i programmet flera gånger.

– Alla utom Ingvar var jätteskeptiska. Nu har många andra visat att man inte behöver vara lobotomerad för att man är idrottsman, men för 22 år sen var det annorlunda, säger ”Hoa-Hoa”, som var med vid starten 1987.

Ingvar Oldsberg ligger själv bakom programidén till ”På spåret”. Trots det är han inte vemodig över att lämna ifrån sig programledarrollen.

– Det är inte så dramatiskt. Någon gång måste man lämna sin baby. Jag känner en glädje över allt man har varit med om, säger han.

”Roligaste jag gjort”

Oldsberg och Hellberg har känt varandra sedan 1973 och beskriver varandra som ”bästa vänner”.

– Vi trivs ihop och är olika i temperament. Att samarbeta med Ingvar är det absolut roligaste jag gjort, säger Björn Hellberg.

Ibland verkar han roa sig på din bekostnad?

– Det ingår i spelet, allting bygger på spontanitet och det vi gör har aldrig varit inövat.