En fin liten film om drömmar, framgång och självförakt
Dokumentärserien om Benjamin Ingrosso på nya Max är smart marknadsföring – för alla inblandade
Uppdaterad 2024-05-22 | Publicerad 2024-05-21
TV-KRÖNIKA Benjamin Ingrosso vill slå utomlands och den nya streamingtjänsten Max vill slå i Sverige.
Alltså gör de gemensam sak med dokumentärserien ”This is Benjamin Ingrosso”.
Det haglar porträtt av artister, idrottare, modeprofiler och andra kändisar i streamingdjungeln, och linjen mellan dokumentär och marknadsföring blir tunnare och tunnare.
För inte sällan har stjärnan själv, eller någon i dess omedelbara närhet, stor kontroll över innehållet, och för det mesta sammanfaller premiären med någon typ av karriäroffensiv som behöver draghjälp.
Vilket osökt leder oss in på ”This is Benjamin Ingrosso”. En dokumentärserie om Benjamin Ingrosso, som är gjord av två av hans bästa vänner, regissören Jacob Rangnitt och producenten Oskar Fagerström, och vars första del släpps den 21 maj, i samband med lanseringen av den nya streamingtjänsten Max.
Max behöver dragplåster
Och då är alltså ordet man söker symbios.
Mellan å ena sidan en artist som precis har släppt en ny singel och avslutat en Europaturné för att strax påbörja en Sverigeturné, och i sin uttalade strävan efter att bli Sveriges första manliga solo-popexport knappast kan få en bättre plattform än en global strömningstjänst.
Och å andra sidan en ny streamingtjänst som ska lanseras i Sverige och behöver dragplåster för att håva in publiken i allmänhet och de notoriskt svårfångade yngre målgrupperna i synnerhet.
Barbröstad, svettig, långhårig och extatisk
Att även den nya säsongen av ”Wahlgrens värld” har premiär samma dag säger något om hur viktig klanen Wahlgren-Ingrosso är i den lokala profileringen av Max.
Men med allt det sagt, är ”This is Benjamin Ingrosso – part 1” en rätt fin liten film. Om den före detta barnstjärnan som har skakat av sig käckheten och nu satsar helhjärtat på att bli mer rock’n’roll. Och som – barbröstad, svettig, långhårig och extatisk, och utan att lämna något åt slumpen – först tänker ta Europa, och sedan USA. Med ett utsålt Madison Square Garden som slutmål.
Den deppige Benjamin Ingrosso
Men som, såklart, har sin beskärda del av inre demoner. Varje filmskapare värd namnet vet ju att ingen är speciellt intressant utan dem, och här får vi inte bara den glade Benjamin Ingrosso som är uppvuxen i gräddfilen, gör succé överallt, är Sveriges bäst klädda man och har horder av skrikande flickor efter sig. Utan även den deppige Benjamin Ingrosso, som vann Lilla Melodifestivalen som barn men inte hade några vänner, och aldrig har kommit över att Facebook-gruppen ”Alla vi som hatar Benjamin Wahlgren-Ingrosso” hade tusentals medlemmar.
Som inte klarar av att vara ensam i sin nya fina lägenhet, och fortfarande dras med tvivel och självhat och känslan av att behöva ändra folks uppfattning om honom.
Som fortsätter att jagar kickar för att få bekräftelse, trots att han väl egentligen redan har fått sin revansch.
Arbetsnarkomani, bekräftelsebehov och självförakt
Vi får snuttar från gamla hemvideofilmer och både Sveriges mest kända mamma och Sverige mest kända syster dyker naturligtvis upp för att säga något kort. Och scenerna från Ingrossos framträdanden och perfektionistiska arbete i studion blir en övertygande plädering om att hans begåvning inte ska underskattas, och att det inte alls är omöjligt att han faktiskt kan lyckas med att slå internationellt.
Om han håller ihop.
För det är inte utan att man själv blir stressad bara av att stå utanför och titta in på den här kombinationen av enorma ambitioner, arbetsnarkomani, bekräftelsebehov och självförakt.