Så var Idolerna under genrepet

Martin Söderström rapporterade och Lars Hedelin levererade bilder.

KARLSTAD Idolerna sjunger klassiker.

På plats i Värmlands pärla fanns Martin Söderström för att kolla in hur idolerna tacklar temat.

Andreas Weise

”Celebration”

En sällsynt ofokuserad öppning för att vara Weise. Sångmässigt finns inget att anmärka på, men på scenen är vokalisten själv ovanligt fladdrig. Och han dansar som en packad pensionär på vårpermis.

”She's a lady”

Entertainer-Weise är tillbaka, lika skamlös som någonsin. Han njuter av rampljuset, äter kameran med blicken och sjunger Tom Jones-örhänget med en nyfunnen pondus.

Dagsform: Ljummen.

Jay Smith

”Fly me to the moon”

Så klassisk en låt kan bli, och Jays nummer får förstärkning av fyra dansare. Ganska charmigt. Men kraften och känslan som vanligtvis är Jays signum ligger kvar på hotellet och sover sked med sin vän attityden. Men. Kolla för all del in låtens sargat eleganta slutsekunder.

”Like a prayer”

Han har tidigare visat att han klarar av pop utan problem. Men Madonna-covern är plågsamt nära totalt magplask. Låten snärjer in sig i en gegga av knäböjande överspel och fula taggtrådsgitarrer. Och det låter som Takida.

Dagsform: Ljummen.

Linnea Henriksson

”I can't help myself”

Motown-låten är egentligen för svår för hennes coola, men begränsade, register. Dock finns nog med glädje och elegans här för att ro alltsammans i land. Snyggt, stilfullt, underhållande. Och helt befriat från dårskap.

”The winner takes it all”

Oavsett vad hon sjunger brukar det alltid bli spännande. ABBA-numret är precis raka motsatsen. Det låter musikal. Det låter Wallmans. Det låter karaoke. Det mest opersonliga hon gjort i tävlingen.

Dagsform: Ljummen.

Olle Hedberg

”Let's dance”

Svårsjungen och platt låt, hur klassisk den än må vara. Olle gör den hest, raspigt och lyckas till slut göra det bästa av en knepig situation. De extrainsatta dansarna kan dock inte dölja att killen har lika mycket rytm i blodet som en kapad timmerstock.

”Your song”

Ännu en version som är så originaltrogen att den stryker längs väggarna på karaokeklubben. Men Olle gör den med en innerlighet som känns äkta. Dock saknas gitarren. Hänger han den om halsen skulle numret kännas både varmare och mer ärligt.

Dagsform: Ljummen.

Minnah Karlsson

”Always on my mind”

Hon hostar svårt innan hon sjunger. Kanske är det bacillerna som spökar i stämbanden. För plötsligt låter annars så säkra Minnah både falsk och liten. Och de bedjande Bambi-ögonen i refrängerna lyckas inte dölja hur obekväm hon verkar.

”I'm so excited”

Hon hittar riktningen så smått igen med alla aerobicstränares absoluta favoritlåt. Charmigt, lekfullt och laddat med alldeles lagom mycket fart.

Dagsform: Ljummen.