Så var idolerna under genrepet

De förändrade popmusiken för alltid.

Men hur låter det egentligen när idolerna ska tackla Beatles?

Martin Söderström smög runt på torsdagens repetitioner och lyssnade.

Geir Rönning - ”Love me do”

Efter förra veckans glädjeknockout blir Beatles-numret obönhörligen ett steg bakåt för Geir. Den populäre 47-åringen håller igen och rösten låter sliten och trött. Att han inte lärt sig texten, utan läser från en lapp, gör ju inte direkt mycket för att öka känslan i numret.

Dagsform: Ljummen.

Jay Smith - ”A hard days night”

Den sargade rockstämman hånglar upp Beatles-låten i brygga med förvånansvärd lätthet. Kombinationen är, som Laila Bagge hade uttryckt saken, klockren – trots de stora problemen med de allra högsta tonerna. Jay själv ser ut att trivas och tar i ett obevakat ögonblick till och med säsongens allra första små danssteg.

Dagsform: Het.

Elin Blom - ”Can't buy me love”

Den blonderade finladssvenskan rusar in på scenen som skjuten ur en popkanon – och resten av numret fortsätter i samma glädjeystra tempo. Fartfyllt, snyggt, medryckande och rör sig hela tiden någonstans i gränslandet mellan Pink och Betty Boop. Utan tvekan det roligaste hon gjort i tävlingen.

Dagsform: Het.

Olle Hedberg - ”Helter skelter”

Efter förra veckans sömngångarperformance ar Olle mycket att bevisa. En chans han tar – och nästan lyckas. Energin i hans skönt omilda ”Helter skelter” kan man värma upp en mellanstor villa med. Men texten sitter inte, tajmingen svajar och även om numret känns som en uppryckning i det lilla så har det ett par mil kvar till perfektion. ”Jag får nog öva lite”, mumlar han själv efter sista repetitionen.

Dagsform: Ljummen.

Linda Varg - ”Ticket to ride”

Ännu ett återhållet framträdande från Linda. Visst är ”Ticket to ride” stadig nog att luta sig emot – men kanske inte helt och hållet? Hon står som fastlimmad vid mikrofonstativet och även om sånginsatsen är klart godkänd tappar det stillastående numret all form av spänning och dynamik.

Dagsform: Ljummen.

Andreas Weise - ”All you need is love”

Den blonde croonern går från klarhet till klarhet i tävlingen. I stället för att kladda med kalkerpaperet lägger han en skönt cool Sinatra vibb över sitt nummer. Och vips känns världens mest sönderspelade låt ny, fräsch och riktigt rolig igen.

Dagsform: Het.

Daniel Norberg - ”The long and winding road”

Oemotståndligt vacker låt, förstås. Men i Daniels ömma vård blir den på tok för slätkammad och snäll. Han gör den enkelt och stabilt, men både nummer och sång hade mått bra av att rufsas till en aning för att inte framstå som fullt lika smörslungat.

Dagsform: Ljummen.

Linnea Henriksson - ”Help!”

Ett framträdande jag trodde mycket på i förväg. Sant är att Linnea alltid lyckas mala ned en stor mängd otyglad personlighet i allt hon gör. Så även här. Ändå känns det som att något väsentligt attas. Scenspråket är milt förvirrat och numret skulle må bra av ett par rejäla skopor fokusering. Godkänt, men den verkliga explosionen uteblir den här gången.

Dagsform: Ljummen.