Fantastiskt konstigt ”Idol” på fredag

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-10-27

Nöjesbladets Martin Söderström om låtarna som idolerna sjunger på fredag

Jay Smith sjunger Backstreet Boys.

Ja, ni ser ju själva.

Det är så knäppt att det blir fantastiskt.

Det blir ju lite knas förstås.

Idén faller på sin egen orimlighet. Att försöka knöka in ett helt årtionde under samma ”Idol”-paraply kan inte leda till något annat än att frågetecknen och invändningarna ställer sig på rad och gör honnör.

Det är oundvikligt när 10 års musikaliska strömningar ska kokas ner till åtta framträdanden i ”Idol”-fabriken. Men nu är det som det är, tärningen är kastad, sångerna utvalda och hur mycket man än må gruva sig över vad i hela helsefyr somliga av dem ens gör på en sådan här lista är det inte mycket att göra något åt.

Så låt oss i stället konstatera följande:

Om Geir Rönning, den bredbenta och välproducerade widescreenrockens främste försvarare, kan frammana tillräckligt med introvert tufsighet och skit under naglarna för att göra Pearl Jam rättvisa ska bli intressant att se.

Om Linnea Henriksson, som lagt sitt mesta fokus på energi gränsande till galenskap, kan frammana det lugn som den Prince-skrivna Sinéad-balladen kräver blir en nagelbitare.

Intressantast kombination?

Jay Smith möter Backstreet Boys. Jag vet, det ser helt bananas ut på papperet. Men något säger mig att helsingborgsrockaren kan skjuta pojkbandsklassikern ända upp i nättaket.

Hur går det då?

Fan vet, för att tala klarspråk.

I och med Minnah Karlssons plötsliga comeback i tävlingen (och den succé hon gjorde i fredags) är spelplanen nu helt omritad. Sympatierna är omkastade och utgången mer oviss än någonsin.

Men ska man gå enbart på låtvalen här intill, är det svårt att komma runt tanken att det på fredag blir en kille som får åka hem.

Följ ämnen i artikeln