Jag fann kärleken på savannen

Tänk om någon den 7 mars 2011 sagt till mig att:

”Inom ett år ska du åka på ditt livs resa, möta den stora kärleken, förlova dig, köpa hus och bli gravid.”

Vad hade man svarat då? – nej, det är mot alla odds.

helskärm

Anna Sköld, 31, Sollentuna

Funktionsnedsättning: Tio procents syn utan linser sedan födseln.

För då hade jag ingen aning om vilket händelserikt år som väntade. Jag hade visserligen redan fått ett nytt spännande jobb som reporter på Svensk Damtidning och också läst att SVT sökte människor med funktionsnedsättningar till ett äventyrsprogram i Afrika.

Men att jag sedan blev uttagen, trots att produktionsbolaget tvekade till om jag var ”tillräckligt handikappad”, och att jag hittade kärleken på savannen, det var verkligen mot alla odds.

Min morfar Nonne, som var en levnadsglad man sa alltid: ”Anna, du ska stå och hoppa – så att du kan hoppa på möjligheterna när de dyker upp.”

Den 2 maj, 2011, dagen då morfar skulle ha fyllt 90 år, gjorde jag och nio andra människor det – stod och hoppade av förväntan och nervositet på Arlanda.

Skulle vi klara den långa strapatsen och skulle vi trivas i varandras sällskap? Farhågorna, visade sig i alla fall för mig, vara helt obefogade.

Resan var visserligen tuff, men naturen och människorna överträffade allt. Lena och jag, kom att vakna och somna med ett gapskratt i vårt tält. I Madde fann jag en själsfrände och i Harald den stora kärleken.

Runt lägerelden mötte jag de finaste, modigaste, mest ödmjuka och levnadsglada människorna. Inte ett spår av bitterhet, trots att vi alla är ”lite skadat gods”.

Tack vare resan har jag inte bara blivit mindre fördomsfull. Jag har också hittat den finaste mannen på jorden.

När som helst blir vi föräldrar till en liten flicka – och då börjar ett helt nytt äventyr.