”Utan min dotter hade jag inte funnits i dag”
Publicerad 2011-10-07
Nu får Annica äntligen sjukersättning
Statministerns uttalande fick svårt sjuka Annica Holmquist att fundera på självmord.
– Utan min dotter Emelie hade jag inte funnits i dag, säger hon.
Nu berättar Annica för första gången om sitt nya liv – sedan hon fått sjukersättning och rätsida på sin ekonomi.
Försäkringskassans utförsäkring av Annica Holmquist och alliansens taffliga mediehantering av fallet höll på att kosta de borgerliga partierna valsegern.
Ett år senare tar Annica Holmquist, 56, emot i sin vackert inredda lägenhet i södra Stockholm. Hon har sminkat sig och bär vackra kläder med en svart tygros på koftan.
Men det är med stor ansträngning hon gjort sig fin. I dag lever hon i en liten värld, präglad av sjukdomen — en spruta var åttonde timme för att lindra värken, ständiga doser morfin, ett par dagliga promenader med älskade pudeln Nike, sedan orkar hon inte mer. Men det är en mycket tryggare värld än för ett år sedan.
Skrev blogginlägg
– Jag kommer inte att leva länge, det vet jag. Det är inget jättekul liv. Men det här är min borg, och det är tillräckligt för mig.
För ett år sedan stod hon inför hotet att tvingas sälja sin lägenhet för att få försörjningsstöd (socialbidrag):
– Låt oss som är riktigt sjuka vara det. Jag har betalat skatt i så många år och så ska man behöva hamna i sånt här. Det gör mig fortfarande skitförbannad. Men jag är inte bitter, jag kämpar på som jag alltid har gjort, säger Annica Holmquist.
I september 2010, några dagar före riksdagsvalet, skrev hennes dotter Emelie om mammans öde på en blogg, som via Facebook spreds till 200 000 läsare i stället för de normala 20 om dagen.
När vanliga media ställde frågor om Annicas situation tvingades statsminister Fredrik Reinfeldt till slut att uttala sig. I SVT:s slutdebatt sade han:
– Jag hörde just hur ansvarig på Försäkringskassan sade att man hoppas redan på måndag kunna lösa hennes mycket utsatta situation.
Annica och många andra uppfattade det som att statsministern lovade att Försäkringskassan skulle lösa hennes fall måndagen efter valsöndagen. Så blev det inte.
"Jag orkar inte"
– När det blev avslag den 20 september sade jag till Emelie att "jag orkar inte". Emelie ringde psyket. Hon, min syster Gunilla och hennes man Göran följde med mig dit och sedan var jag inlåst i 2,5 veckor. Det var för att jag inte skulle ta livet av mig...
– Jag kände mig så sviken. Reinfeldt vågade knappt medverka, men när han gjorde det sa han att det här ska vi lösa. Och det trodde jag fullt och fast.
Men låt oss backa bandet. Annica Holmquist, 56, jobbade i 30 år som tandhygienist, uppfostrade två barn, sprang tjejmilen, var ute i skogen, cyklade:
– Jag var en superduktig yrkeskvinna, smal och vältränad. Jag har varit en übermensch. Nu är jag inte det.
2001 började Annica — utan att hon visste det då — utveckla akromegali, som kallas gigantism när unga människor får det. Kroppsdelar växer ohämmat, vilket skapar svår ledvärk som stillas med morfin.
30 drabbas i Sverige varje år, och Annica var en av dem. Men det var inte förrän 2007 som hypofysen i hennes hjärna opererades efter att hon gått i åratal utan rätt diagnos.
– Då var mina händer dubbelt så stora som min enäggstvilling Gunillas händer.
Blev knäsvag
Till juli 2010 fick Annica sjukersättning av Försäkringskassan. I augusti blev hon utförsäkrad. I det läget, några dagar före valet, skrev dottern Emelie sitt rasande välformulerade blogginlägg. Hennes rättspatos spreds som en stormvind på internet.
Trots statsministerns löfte dröjde det till den 29 november 2010 innan Annica fick det efterlängtade beskedet: Försäkringskassan backade och gav henne sjukersättning igen.
– Den dagen blev jag knäsvag. Men jag kunde inte känna någon glädje innan jag hade rett upp min ekonomi, berättar Annica.
Hon hade tvingats låna av vänner förr, och blev det även efter Försäkringskassans besked. Bara mellan november 2010 och juni i år lånade hon 50 000 kronor. Då, i början av sommaren, kom äntligen det efterlängtade beskedet: via patientförsäkringen fick hon löneutfyllnad (så att hon får ut sin tandhygienistlön) och ett skadestånd för att det dröjde så länge innan hon fick rätt vård.
– I tre månader har min ekonomi varit på rätt köl. Jag lider med människorna som är där jag var för ett år sedan.