Mamman vädjade om att få hjälp
Publicerad 2012-09-02
William Petzälls familj var i går tyngd av sorg.
Redan i juni varnade politikerns mamma om hans tillstånd.
I en debattartikel i Aftonbladet vädjade hon om hjälp: ”Läkare har sagt att jag ska ställa in mig på det värsta”.
Den närmaste familjen orkade i går inte uttala sig om William Petzälls död. Men Aftonbladet pratade med andra anhöriga som vittnade om William Petzälls kamp mot sina drogproblem.
– Det är så hemskt alltihop, jag har kört honom till behandlingshemmet flera gånger, säger en kvinnlig släkting.
”Inte någon chock”
En barndomsvän säger att Petzäll lidit av en missbruksproblematik sedan drygt fem år tillbaka.
– Det här kommer inte som någon chock. Det är så hemskt att han inte fick hjälp i tid, säger han.
För drygt tre månader sedan gick William Petzälls mamma Annika Petzäll ut med en debattartikel i Aftonbladet tillsammans med Agneta Söderlund i Svenska Brukarföreningen Anhöriga. Där tar hon upp sonens bruk av opiater och lugnande medel, hans vändor på behandlingshem och hans överdoser.
Ger kritik
Hon kritiserade hur sonen behandlades av missbrukarvården:
”Läkare har sagt att jag ska ställa in mig på det värsta, att nästa gång han använder också kan vara den sista. Att som anhörig få höra något sådant är oerhört smärtsamt.”’
I artikeln föreslog Annika Petzäll en möjlig väg för sin son att bli kvitt sitt drogmissbruk: metadonbehandling. Men enligt mamman vägrade missbrukarvården ge William Petzäll behandlingen med motiveringen att han inte var tillräckligt nedgången. Missbrukarvårdens strävan efter drogfrihet kan i värsta fall leda till döden, skrev hon.
”Jag kan inte tolka det på annat sätt än att ska han överdosera fler gånger och helt gå ner sig”, skrev Annika Petzäll.
Utdrag ur mammans debattartikel
”Min son William har i flera år sökt hjälp för sitt problematiska bruk av opiater och lugnande medel. Han har varit inlagd på behandlingshem två gånger en månad, fått ett akut LVM (lagen för vård av missbrukare) efter en av flera överdoser, blivit tvångsutskriven från sin läkemedelsassisterade behandling och nu senast har han dömts för ringa narkotikabrott.”
”Läkare har sagt att jag ska ställa in mig på det värsta, att nästa gång han använder också kan vara den sista. Att som anhörig få höra något sådant är oerhört smärtsamt men gör mig också frustrerad och arg då det finns hjälp som bevisligen fungerar för min son, i form av metadonbehandling. Men han nekas denna behandling med motiveringen att han inte är tillräckligt nedgången!
Som medmänniska och anhörig till en narkoman tycker man att det ska räcka att man svävat mellan liv och död flera gånger för att få behandling.”