Vad har vi lärt oss – ett år efter Utøya?

Uppdaterad 2012-07-21 | Publicerad 2012-07-18

Jan Helin: Viktigt att stå för att vi fortfarande gillar olika

Utøya.

På söndag har det gått ett år.

De döda är begravda. Rättegången är genomförd. Sorgen kvarstår, men Norge är igenom traumat.

Vad ska vi minnas? Vad finns att lära av en vedervärdig terroristattack?

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin.

Från och med i dag till års­dagen på söndag publicerar Afton­bladet en rad reportage om de som överlevde och kan berätta. På söndag gör vi en specialtidning med flera perspektiv om den mest skakande attacken mot ett öppet skandinaviskt samhälle i vår tid.

Våldet som tog 77 unga människors liv den 22 juli 2011 var resultatet av Anders Behring Breiviks politik och tankar. Det är en viktig första insikt. Våldet var ett medel, ­inte ett mål.

Det skiljer honom från en trasig, osammanhängande och våldsfixerad mörker­man som Peter Mangs. För honom förefaller våldet ha varit själva målet. En historia behöver konstrueras för att vi ska förstå Mangs.

Breivik är i stället mycket lik en terrorist som Taimour Abdulwahab. Han som sprängde sig till döds i Stockholms julhandel. Hans historia var klar när han apterad med en bomb klev ut på Drottninggatan. Breiviks historia var klar långt före han klev i land på Utøya.

Abdulwahab och Breivik var män uppfyllda av tankar om att alla måste vara lika för att få tillhöra. De olika var ­­i deras värld smutsiga. Tankarna lät hat ersätta medmänsklighet. Hatet gjorde ord till handling.

Om Breivik är psyksjuk, eller en frisk människa som är ansvarig för vad han gjort, återstår för ­expertis att avgöra.

Hans dårskap till tankegods kan dock inte isoleras till psykisk sjukdom. Att kräva likhet för att få tillhöra är politik på frammarsch i alla europeiska länder i dag. Vad sådan politik betyder i kombination med ekonomisk kris borde vara en plikt för varje europé att ­förstå 2012. I stället pekas fingrar om politisk korrekthet mot de som försvarar alla människors lika värde.

Norge valde som nation att svara Breivik med en manifestation för mer öppenhet, mer demokrati och mer medmänsklighet. Det var en styrkedemonstration och den allra viktigaste lärdomen från den 22 juli 2011.

Den säger mig att vi ska fortsätta att diskutera ­frågor om integration, ­invandring och mång­kultur. Och hur viktigt det är att fortsätta att stå för att vi gillar olika.