De pyntar med 50 000 påskliljor

Arne och Birgit målar med blommor

Somliga skapar konstverk med oljefärger och palett. Andra väljer akvarell.

Arne Andersson i halländska Sjötofta målar sina marker – med påskliljor.

Vid landsvägen utanför Sjötofta står en blygsam skylt vid vägskälet. Fagerås. En liten apel med gula påskliljor vajar lätt i vårvinden och ger en föraning om vad som väntar vid grusvägens slut. Där öppnar sig granskogen och bjuder oss in i en gyllene allé.

Här bor Arne och Birgit Andersson, i påskliljornas förlovade land. En gång i världen gick korna här och betade. Nu har hundratusentals narcisser, kanske rentav en miljon, tagit deras plats.

Synen är förtrollande, och besökarna vallfärdar hit för att uppleva vårprakten.

– Det brukar komma 50–55 busslaster varje år. Somliga bokar tid redan i november. Det behövs, för vi kan bara ta emot en buss åt gången, upplyser Arne.

Började för 20 år sedan

Hans påskliljepassion började för över 20 år sedan, med några lådor gula ”Golden Harvest” som slumpades bort av handelsträdgården. De hade gjort sitt, blommor och blad hade skurits av till snittbuntar, och lökarna skulle nog inte ens blomma året efter. Arne köpte dem billigt och satte dem i sin slänt.

Därmed var han fast. Varje år blev det fler och fler ”Golden Harvest”, men också den vackra, vitgula ”Ice Follies”. De blommar samtidigt, i samma ståliga höjd och med stora generösa blommor.

Numera breder påskliljorna ut sig i stora mattor, i slänter, längs gärdsgårdar, på hela fält. En och annan liten åkerteg får vara utan narcisser, likaså den gamla hasseldungen som har lämnats grön och orörd, så skön i sig själv. Men i utkanterna växer ständigt det gulvita, med 50 000–60 000 nya lökar varje år.

– Undantaget var i fjol, då blev det lite mindre. Då satte jag ”bara” 20?000–25 000 lökar. Stormen ”Gudrun” orsakade lite stiltje i verksamheten, konstaterar Arne.

Planterar på försommaren

Han brukar plantera på försommaren. Då är det lätt att se var ”luckorna” finns. Lökarna grävs inte ned med spade, gudbevars, i sådan mängd. I stället får en liten traktorgrävare lyfta av grästorvor i stora stycken, som sedan läggs tillbaka när lökarna placerats ut.

– Första året efter planteringen blir det mest bara blad. Men redan året efter blir det en till två blommor per lök. Tredje året kan det bli tre gånger så mycket blommor, förkunnar Arne.

Skådespelet brukar pågå under tre tidiga majveckor, men vädret styr.

1991, när våren var extremt kall, hade inte en enda blomma vissnat i slutet av maj. 1994, när första värmeböljan kom redan i april, var allt över på tio dagar.

Snöpligast var kanske ändå det året när stora, blöta snöflingor föll över blomprakten, följt av nattfrost. Då låg alla påskliljorna som frusna lik längs marken, och förmådde inte resa sig på nytt.

Rekordsen blomning

– I år blir det nog en rekordsen blomning. En så kall och utdragen vinter har vi inte haft på länge, säger Arne.

Han brukar prova andra påsk- och pingstliljor också, i mindre skala. Någon rugge här och någon där, bara för att jämföra. 115 olika sorter växer numera i den svarta myllan på Fagerås.

Blommorna sprider en vidunderlig doft över hagarna, en doft som blandar sig med våffeloset från logen. Där står dottern och sköter kaffeserveringen, medan Arne och Birgit ägnar sig åt vallfärdande gäster.

Kaffe och påskliljor hör nämligen ihop. I Sjötofta!

Tre sorters narcisser

Lisbeth Frisk