De flyr undan ett glömt krig

I flyktinglägret i Yida trängs 16 000 människor – offer för de blodiga striderna om oljan i Sudan

YIDA, Sydsudan. I gryningen väcks vi av en röst utanför tältet:

– This is the weather of war.

På slättlandet som ­omger flyktinglägret står träden i brand.

Vid horisonten mullrar det. Det är inte åska, det är sovjetiska Antonovplan.

helskärm

Några kilometer bort fäller sudanesiska flygvapnet bomber över det omtvistade gränslandet.

Gladys får syn på oss och upprepar sin ramsa:

– This is the weather of war.

Vuxit upp med krig

När vi träffade henne i går sysslade hon inte med väderleksrapporter.

Då var Gladys en gladlynt tjej, som med ett skämt på läpparna tog sig an ensamkommande flyktingbarn.

Nu när kriget dånar bortom trädtopparna är hon förändrad.

Tystlåten och butter håller­ hon sig nära de ­nygrävda jordgroparna.

De kallas rävgryt och är FN:s motsvarighet till skyddsrum: vid bomb­anfall ska man kasta sig raklång i gropen och hoppas på det bästa.

Det är inte för att flyktinglägret bombades så sent som i november som Gladys är orolig.

Utan för att hon i egenskap av sydsudanes vuxit upp med årtionden av ­blodigt inbördeskrig.

Hon om någon vet att det inte är över på länge än.

Att det som pågår uppe vid den närbelägna ­gränsen till Sudan bara är ­ännu ett kapitel i den ­ändlösa krigshistorien.

Bombmattorna får marken under oss att gunga, och än en gång handlar det om olja.

Vi går runt bland halmhyddorna i FN:s läger och möter flyktingar som just kommit från de områden där striderna rasar som värst.

Exakt hur många som befinner sig här i Yida är oklart, men vid den senaste räkningen fanns 16 000 flyktingar. Enligt passen är de sudaneser, invånare i gränsregionen Södra ­Kordofan.

Det är deras egen regering som drivit dem på flykt.

En av dem som räddat sig hit är Siham Alfoki.

– Vi fick höra att militären var i grannbyn och gick från dörr till dörr. Där ­dödade de männen och fängslade kvinnorna.

Tillsammans med sina fyra barn sökte Siham skydd i Nubabergens grottor. Inte ens där kände hon sig säker. Inne i grott­skrevorna fanns det ormar, och dessutom var hon ständigt rädd för att armén skulle röka ut henne med giftgas.

Påminner om Darfur

Experterna befarar att det som just nu pågår på andra sidan gränsen kan komma att utvecklas till en fortsättning på folkmordet i Darfur. Tillvägagångs­sättet är detsamma: etnisk rensning, massvåldtäkter, bortförande av slavar.

Återigen förföljer och mördar regeringen i Khartoum en utsatt minoritet. Måltavlan denna gång är nubafolket. Medan barn och gamla dör av hunger stoppas alla hjälpsändningar till området.

FN hindras från att skicka in mat, och likaså är alla utländska journalister bannlysta – ingen ska kunna vittna om övergreppen.

Maten försvinner

Siham Alfoki berättar att när det blev outhärdligt i grottorna tog hon barnen på ryggen och började gå mot lägret där vi befinner oss. Det tog åtta dagar.

Och då hade hon ändå tur. Hon lyckades ta sig över den hårdbevakade gränsen utan att behöva anlita de svindyra flyktingsmugglare som opererar i krigszonen och hon fastnade inte heller i ­någon av den sudanesiska arméns otaliga vägspärrar.

Nu, när hon är i säkerhet, längtar hon hem.

Och precis som många andra flyktingar klagar hon över bristen på mat i lägret.

– Det är mest synd om barnen, de är alltid hungriga.

Just med matransonerna är det något mystiskt.

FN:s talesperson i Yida säger till oss att det finns tillräckligt med mat och att situationen är under kontroll. Senare möter vi hjälparbetare som hävdar motsatsen: maten försvinner på vägen.

Ingen vi talar med vill bli citerad, men alla säger samma sak.

– Maten mättar bara soldaternas magar. Regimen i Juba har satt i system att stjäla födan från hjälp­organisationerna och ge den till armén.

Fryser till is

Ute på den sandiga landsvägen skumpar en lastbil förbi, fullastad med soldater.

De står där på flaket och sträcker sina skarpladdade vapen mot himlen.

Alla småkillar i lägret jublar och vinkar.

De vuxna fryser till is.

Efter några långa ögonblick rullar lastbilen vidare­ och försvinner som en hägring.

Vad har det svenska ­oljebolaget Lundin med det här infernot att göra?

Svar: Kriget i Nuba­bergen handlar också om oljan. Visst, det handlar även om etnicitet och religion, men framför allt: ­oljan.

Efterlysta i Haag

När Lundin borrade ­olja i Block 5A, här i närheten, var det folkgrupperna ­nuer och dinka som fördrevs och dödades. Den här gången är det nubafolket som förföljs, och kinesiska oljedirektörer som står med armarna i kors och tittar på.

Sudan är en av världens bortglömda bakgårdar och hittills har det varit ganska riskfritt att begå människorättsbrott här. Men nu är sex av ministrarna i Khartoum, inklusive president Omar al-Bashir, efterlysta av Haag-tribunalen. Brottsmisstanke: folkmord och krigsförbrytelser, begångna

i Darfur.

Det tål att påpekas att det är dessa herrar som Lundingruppen gjort så många lukrativa affärer med. 

I lägret pekar Gladys på dimman som sänker sig över bränderna på slätten.

– Vad var det jag sa? Det här är krigets väder.

Dimman och brand­röken blandar sig med dammet från den röda sanden och gör luften svår att ­andas.

Borta vid gränsen mullrar Antonovplanen.

Åklagare granskar Lundin Petroleum

 Just nu pågår en förundersökning mot Lundin Petroleum.

Frågan: Har bolaget gjort sig ­skyldigt till folkrättsbrott under sin tid i södra Sudan?

Polisutredningen mot Lundin Petroleum görs av Krigsbrottskommissionen vid Rikskriminalpolisen, en enhet som funnits sedan 2008.

Internationella åklagarkammarens åklagare är stationerade i Stockholm, ­Linköping och Sundsvall. Den ägnar sig åt bekämpning av internationella brott som kan inrymmas i Romstadgans definition av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

Åtalar personer för krigsförbrytelser

Internationella brottmålsdomstolen är en permanent tribunal med säte i Haag. Den har till uppgift att åtala personer för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

Läs mer om Internationella brottmålsdomstolen: www.icc-cpi.int/Menus/ICC

 En förundersökning pågår mot olje­bolaget Lundin Petroleum, tidigare Lundin Oil.

Frågan: Är bolaget skyldigt till folkrättsbrott i Sudan?

  Aftonbladets Leo Lager­crantz, Jens Christian Brandt och ­Magnus Wennman har återvänt till platsen för de misstänkta brotten.

 I dag befinner de sig i FN:s flyktingläger i Yida vid den omtvistade gränsen mellan ­Sudan och Sydsudan.

Här faller bomber. Människor flyr.

 Lundins tidigare affärspartner, ­regimen i Khartoum fortsätter sin förföljelse av ­Sudans ­minoriteter. Kriget pågår. Om samma olja.

 Detta samtidigt som journalistkollegorna Martin Schibbye och ­Johan Persson ­sitter fängslade i grannlandet Etiopien. Deras brott: De ville ­undersöka om ­Lundin Petroleum gjort sig skyldigt till folkrättsbrott, den här gången i Ogadenprovinsen.