”Min hund fick upp ett spår”

Susanna Nygren

Han var väldigt chockad och rädd

Hundföraren som kom till platsen fick snabbt upp ett spår. Spåret ledde i riktning mot samhället och gick in och ut ur trädgårdar. Precis som om någon flytt från huset.

– Det tyder på att någon försöker hålla sig undan på något vis. Man gör inte så om man är ute och promenerar, säger hundföraren.

Polisens hundförare förstärker försvarsadvokaternas teori om att det fanns en till person på brottsplatsen. Så fort hundföraren släppte ut sin hund fick den upp ett spår. Det leder ned till samhället.

– Spåret är inte gammalt. Eftersom han drar det även på hårt underlag. Det är inte så mycket mer än en timme eller en och en halv timme gammalt, säger hundföraren när han vittnar i rätten.

”Ligger inte i hundars natur”

Åklagaren frågar om han kan vara säker på att hunden har gjort rätt. Eller om det var ett bakspår –  att hunden råkade följa ett spår baklänges.

– Det ligger inte i hundars natur att bakspårar. Då kan de inte fånga några byten, förklarar hundföraren.

Spåret går omväxlande på vägen och omväxlande in i villaträdgårdar i Vallåkra. Det slutar i en trädgård intill en rondell. Hundföraren tolkar det som om det är någon som flytt från platsen och sedan blivit upplockad med bil.

– Min slutsats är att någon ytterligare person som har avvikit från platsen. Och sedan blivit upplockad vid rondellen.

Hundföraren får frågan om vad han har för erfarenheter av spår som slutar så abrupt.

– Det är vanligen så att man har blivit upphämtad när det slutar på det sättet, säger han.

”Väldigt chockad”

Två kollegor till hundföraren vittnar även under måndagen. Både beskriver 68-åringen som märklig och chockad när han grips.

– Jag frågar vid flera tillfällen vad som har hänt. Han är brydd för sin hund för att den springer omkring på glas. Han vill att vi ska ta hand om hans hund. Vi kan sätta den i bilen så länge så att den inte springer omkring på glaset, säger polisen som var först på brottsplatsen.

Hans kollega kör 68-åringen i sin bil till polishuset i Helsingborg. Kollegan upplever 68-åringen som osammanhängande och krystad. Mannen talar oavbrutet. Trots att polisen säger åt honom att han inte ska prata förrän han har fått en advokat.

– Jag uppfattade honom som väldigt chockad och oerhört rädd. Han lugnar sig när vi kommer närmare Helsingborg. Det är precis som om han efterhand förstår att han är trygg.