Polismästaren: Så hade vi kunnat stoppa våldsutvecklingen 2010
Publicerad 2023-09-17
Riktade insatser mot pojkar i rikszonen 2010.
Det hade kunnat stoppa våldsutvecklingen i Sverige, menar polismästare Carin Götblad.
– Då såg vi saker som höll på att hända här hemma, säger hon i SVT:s ”Agenda”.
Det dödliga skjutvapenvåldet eskalerar i Sverige och det finns nu 30 000 gängkriminella i landet, enligt regeringen.
På bara tio dagar har sju människor skjutits ihjäl och det finns en oro över att våldet kommer trappas upp ytterligare. Justitieminister Gunnar Strömmer har nu kallat till extrainsatt möte med rådet mot organiserad brottslighet.
– När kriminella nätverk ger sig på varandra, sina familjemedlemmar och oskyldiga människor har många gränser passerats. Ingen av oss får vänja oss med detta eller trubbas av. Problemet med den grova organiserade brottsligheten har byggts upp under lång tid. Det är en utveckling som har pågått i mer än tio år, och som kommer ta minst lika lång tid att vända, säger Strömmer till Aftonbladet under söndagen.
Allt fler yngre personer har under de senaste åren dragits in i gängens klor. Att tonåringar nu mördar eller mördas blir vanligare och vanligare.
”Tog inte det på tillräckligt allvar”
Bland annat sitter två tonårspojkar, 15 och 19 år, misstänkta för mordet på en kvinna i Uppsala för tio dagar sedan.
På temat ”Hur ska gängens rekrytering av unga stoppas?” medverkade polismästare Carin Götblad i SVT:s ”Agenda” under söndagskvällen. Hon varnade för utvecklingen redan 2010.
– Då såg vi saker som höll på att hända här hemma. Fler och fler unga pojkar flöt omkring i utsatta förorter. De var i riskzonen att dras in i kriminella grupperingar, de hade varken studier eller arbete.
Tog man det här på allvar? frågar SVT:s programledare.
– Inte tillräckligt.
”Vi är dåliga i Sverige”
Götblad hade en lång lista – och får nu nämna en sak som hade kunnat vända på utvecklingen där och då.
– Att göra en riktad satsning som jag kallar ”projekt pojke”. Direkt på pojkar i utsatta områden som inte klarar skolan, som inte studerar och som inte jobbar. Med arbetsträning, vettiga fritidssysselsättningar, med olika demokratiska projekt. Det vet man att det ger effekt om man håller i och håller ut. Vi är dåliga i Sverige på att rikta insatserna. När vi gör förebyggande insatser så är det ofta att vi smetar över alla.
