Tusen poliser redo att sluta
Publicerad 2014-07-24
Upprorsstämning sprider sig i kåren - men Ask vägrar svara
Låga löner, tystnadskultur och misstro mot ledningen.
Nu är över 1 000 poliser redo att säga upp sig - om deras situation inte förbättras.
– Det är ett jättelikt problem, säger polisforskaren Stefan Holgersson.
För en dryg vecka sedan efterlyste Aftonbladet berättelser från Sveriges poliser. Gensvaret har varit enormt. Poliser från hela landet har hört av sig på telefon, mejl och i sociala medier. Nästan alla målar upp en liknande bild: Landets 21 polismyndigheter befinner sig i kris.
Många funderar på att söka sig vidare i arbetslivet. En namninsamling för poliser på internet har samlat över 1 000 underskrifter. Alla säger sig vara redo att säga upp sig om inte ingångslönen höjs till 25 000 kronor senast i januari 2015. I dag ligger den på 21 300 kronor i månaden.
– Jag vet att det är en hög frustration bland personalen med anledning av lönefrågan, säger polisforskaren Stefan Holgersson, 46.
”Asks förakt visar sig”
Men lönefrågan är inte det enda som skaver. Flera poliser som Aftonbladet varit i kontakt med vittnar också om att de saknar förtroende för ledningen - inte minst efter en debattartikel av justitieminister Beatrice Ask i maj där hon skriver att civilanställd personal inom polisen ska få ökade befogenheter.
– Hennes förakt har också visat sig i besultet att inte akademisera polisutbildningen. Det finns en irritation mot att justitieministern tycker att polisyrket består av enkla uppgifter, säger Stefan Holgersson.
Många vågar inte prata
Rädslan för repressalier om man kritiserar ledningen är också påtaglig. Många vågar inte ställa upp på intervjuer - trots att enskilda poliser har meddelarfrihet.
– Det finns en känsla av att man kan komma att straffas. I vissa fall finns det en grund för det, i andra fall inte. Men det viktiga är att polisledningen inte på ett tydligt sätt visar att man uppskattar information och kritik, fortsätter Stefan Holgersson.
Ask vill inte svara
Om poliserna verkligen gör slag i saken och söker sig vidare till andra jobb, står myndigheten inför ett stort kompetenstapp framöver. Stefan Holgersson jämför det med ett ishockeylag där stjärnorna plötsligt byts ut mot oerfarna spelare.
– Som det är i dag kan vi bli världens bästa polis med den personalen som finns. Men börjar vi få in andra människor på grund av frustrationen som finns, kommer vi att gå åt ett helt annat håll, säger han.
Aftonbladet har sökt justitieminister Beatrice Ask för en kommentar men hon vill inte ställa upp på en intervju. Hennes pressekreterare hänvisar i stället till en intervju som gjordes av Sveriges Radio under Almedalsveckan.
DÄRFÖR KRISAR KÅREN
Uppsägningar: 2010 väljer 23 personer anställda inom polisen att avsluta in -anställning. 2013 har den siffran ökat till 65 personer. Hittills i år har 39 personer sökt sig vidare till andra jobb.
NMI: I polisens medarbetarundersökning 2013 sjunker helhetsbetyget med två punkter jämfört med undersökningen 2010. Det enskilt största tappet återfinns i frågan om löner och ersättning.
Pust-fiaskot: 2008 lovar rikspolischef Bengt Svensson att köpa in ett nytt it-system för att samordna och underlätta polisens verksamhet. I februari 2014 skrotas systemet då det har lett till att polisen sitter i timmar och avrapporterar småärenden. Kostnaden för haveriet landar på 300 miljoner kronor, -enligt en granskning från Computer Sweden.
ABC-systemet: För att snabbt kunna bestämma enskilda polisers individuella löneökning inför -polisen i Västra Götaland ett betygssystem i juli 2014. Poliserna får ett betyg på A,B eller C som motsvarar en viss löne-ökning. Men någon förklaring till de enskilda betygen har inte polisledningen kunnat ge.
Lönekonflikten: Under hösten 2013 löper polisens avtalsperiod ut. Polisförbundet och tusentals av deras medlemmar kräver att ingångslönen höjs till 25 000 kronor. Men förhandlingarna med Rikspolisstyrelsen strandar och i juni 2014 beslutar en opartisk lönenämnd att lönerna bara höjs med två procent. Poliser runt om i landet anordnar manifestationer och startar en övertidsblockad i protest.
Pinnjakten: I april 2012 avslöjar Aftonbladet att polisen fortfarande arbetar med så kallad pinnjakt för att bättra på statistiken, detta trots att rikspolischefen Bengt Svensson sagt att det inte längre ska förekomma i verksamheten. Enligt flera poliser som Aftonbladet varit i kontakt med är pinnjakten minst lika aktuell i dag. Det bekräftas också av forskaren Stefan Holgersson.
Omorganisationen: Den 1 januari 2015 ska dagens 21 polismyndigheter samlas i en nationell myndighet. Både chefer och personal har uttryckt oro för hur omorganisationen kommer att påverka arbetet. Bland annat kommer hundförarna att bli en del av utryckningsstyrkan, i stället för att vara en egen enhet. Något som kan innebära att hundar inte finns att tillgå vid eftersök, spaningsuppdrag eller insatser mot narkotika.
Tystnadskulturen: Flera poliser som Aftonbladet varit i kontakt med vittnar om att de inte vågar kritisera ledningen, varken i medier eller på jobbet. -Personer som tycker annorlunda än chefen hamnar i ”frysen” eller på ”svarta listan” och förlorar möjligheten att avancera internt.
Källa: Polisen, SCB, Computer Sweden.
”En käftsmäll på hela poliskåren”
Per Gustafsson, 42, Skövde
Utredare på krimjouren.
Fyra år som polis.
25 600 kronor i månadslön.
"I den senaste löneförhandlingen beslutade man sig för att sätta individuella löner även på oss vanliga poliser, förut var det bara på personer i chefsposition. Nu får man ett betyg på A, B eller C och lönen sätts därefter. Men vi har ingen aning om vilka kriterier de bedömer oss efter. Det påverkar stämningen på arbetsplatsen väldigt mycket. Jag har kollegor som är både upprörda och upprivna, flera funderar på allvar på att lämna polisen. En äldre kollega sa till mig att han redan har sitt cv klart.
Jag var på jobbet när mina kollegor fick besked om sin klassificering. De stod och var rödgråtna och helt uppgivna. Senare på dagen ringde en kvinnlig kollega till mig, hon hade fått den lägsta klassificeringen, ett A. Hon var helt förstörd. Då är det här en person som har jobbat i flera år och ställt upp gång på gång för polismyndigheten.
Jag hoppas att jag får ett lika dåligt betyg så att jag kan vara solidarisk med henne.
Att klassa oss som A-, B- eller C-poliser är en käftsmäll på hela kåren."
”Polisen är som ett korthus i dag”
Marie Lundstedt, 39 år, Uppsala.
Polisassistent.
Snart tre år som polis.
22 100 kronor i månadslön.
"Polisen är som ett korthus i dag. Allt ska se bra ut från utsidan, men så fort du börjar knacka på en vägg rasar det.
Det största problemet som jag möter är att man jagar kvantitet framför kvalitet. Det är mycket pinnjakt även för oss på krim. I slutet på månaden ska vi avsluta eller lägga ner ärenden för att bättra på statistiken. Utåt måste vi ge ett sken av att vi har en god och effektiv verksamhet. Men det är den absolut inte.
Min grundkänsla är att jag har blivit toklurad sen jag började på det här jobbet. Hade jag vetat att polisen har de problem de har, att lönen är så dålig och att min kompetens inte tillvaratas hade jag nog varit mer betänksam innan jag valde.
Vi värnar inte ens de ideal vi själva ska jobba för. Det är helt sjukt att vi försöker få folk att vittna i rättsprocesser när vi själva inte ens vågar berätta om vår situation av rädsla för repressalier från ledningen. Och då pratar vi om en chefskår som inte är tillsatt baserat på deras kompetens, inom polisen är det bara kontakter och tjänsteår som spelar roll.
Vi är helt enkelt en jävligt omodern organisation.”
”Vi vill bara kunna leva ett drägligt liv”
Therese Löthman, 32, Stockholm
Barnutredare.
Fem år som polis.
23 100 kronor i månadslön.
"Som det ser ut i dag har vi en lägre ingångslön än till exempel ordningsvakter som man skulle kunna säga är ett likvärdigt yrke. Lönefrågan handlar inte om att vi vill ha någon jättelön, utan bara om att kunna leva ett drägligt liv. Som det är i dag klarar man inte av situationen om man skulle vara ensamstående med barn. I stället tvingas man ta övertidspass för att kompensera den låga lönen. Men det är slitigt i längden.
Hade man vetat att det skulle vara så här när man satte sin fot på Polishögskolan hade jag tänkt om. Och jag är helt säker på att många med mig hade gjort likadant. Det känns faktiskt för jävligt, den låga lönen gör mig jättearg. Arbetsgivaren värdesätter inte mitt arbete eller min kompetens. Jag skulle nästan kunna byta till nästan vilket jobb som helst och tjäna bättre.
Ett par stycken kollegor har sagt upp sig redan, sen är det många som pratar om det men inte gjort slag i saken. Jag ser inte heller någon framtid inom polisen om man ligger kvar på en sådan här låg lön."
”I dag hade jag nog inte valt att bli polis”
Johan Lund, 36, Boden
Polisassistent.
Tre år som polis.
22 270 kronor i månadslön.
"När jag började hade jag en bild av att vi var en fungerande verksamhet, där alla jobbar mot samma mål. Men så är det inte. Vi jobbar hela tiden med akutfall. Det är som att vi är i krig konstant. Vi är så nedslimmade att knappt någon jobbar långsiktigt och strategiskt. Vi bara släcker bränder nu.
Det jag ser som det värsta är att man inte lyckas locka poliser hit till Norrbotten. Som det är i dag tvingas vi i Boden, Piteå och Luleå åka upp till Gällivare och Kiruna för att täcka upp. Det är mer än fyra timmar i bil, arbeta några dagar och sen köra hem till familjen. Ersättningen för det är bara 220 kronor per dag utöver den vanliga lönen. Det är inte hållbart på längre sikt, man skulle aldrig göra så med någon annan yrkesgrupp. En sjuksyster i Arjeplog skulle inte kommenderas till Kalix för att jobba där fyra–fem veckor per år.
I dag hade jag nog inte valt att bli polis om jag gjort om min resa. Jag är besviken på både det dåliga resursutnyttjandet inom myndigheten och den extremt dåliga löneutvecklingen.
Det är inte riktigt värt det, för att använda en klyscha."
”Börja närma sig gränsen för att bägaren ska rinna över”
Fredrik Brokopp, 36 år, Helsingborg
Polisinspektör och huvudskyddsombud för polisen Nordvästra Skåne.
Åtta år som polis.
35 500 kronor i månadslön, 29 000 kronor utan det fackliga uppdraget.
"Pinnjakten finns absolut kvar i verksamheten, oavsett vad som sägs. Framförallt när det gäller trafikpolisiära insatser, det är ju en av få mätbara saker vi gör. I Skåne har vi olika kampanjveckor, då går det ut från ledningen att vi ska ta så här många förare utan bilbälte eller ta så här många rattfyllerister den veckan. Jag förvånas över att det låter som att vi är någon löpande band-verksamhet. Vi bygger ju inte direkt bilar i Torslanda här. Kvantiteten är tyvärr ofta i för stort fokus i mina ögon. Det påverkar den enskilda polismannen, man premieras inte för att ta egna initiativ.
Jag kan inte heller i min vildaste fantasi förstå att man slarvar bort den kompetens och det engagemang som folk går in med när de börjar som poliser. Nu börjar man närma sig gränsen för att bägaren ska rinna över.
Polisyrket är väldigt speciellt, både i uppdraget och sättet vi genomför det. Det påverkar förstås också ledningen. Men många med mig upplever att chefer som kommer upp på en viss nivå tappar kontakten med den dagliga verksamheten.
Då tappar man enormt i förtroende tyvärr."
Berättat för Björn Barr