Hösten 2004 - sista mötet

Aftonbladets Lennart Håård om Christer Pettersson och 20 år med Palmemordet

Lennart Håård hade just somnat när telefonen ringde:

- Palme är skjuten, skrek den upprivna rösten.

Mindre än en halvtimme efter skotten var Lennart Håård på mordplatsen.

Sedan dess har han skrivit 1000-tals artiklar om mordet på Olof Palme. Han är den journalist som har rapporterat mest om det som blivit en av världens största polisutredningar.

Får Palmemordet någonsin en lösning?

- Ja, absolut. Utredningen kommer aldrig att läggas ner, säger Lennart Håård.

Här berättar han om de 20 år som förflutit sedan den kalla februarinatten 1986.

6 MARS 1986.

Tidigt på morgonen, fem dagar efter mordet, fick jag "fantombilden " på Palmes mördare av polisen.

Aftonbladet gjorde extraupplaga.

Ett dygn senare fanns "fantombilden" kablad till massmedia över hela världen.

Polisen berättade att bilden byggde på att en 22-årig porträttmålerska efter mordet mötte en springande man på Smala gränd. Bara ett hundratal meter från Sveavägen.

Det hon berättade och det ansikte hon ritade ansågs som mycket intressant.

Mannens stressade uppträdande gjorde att hon kom ihåg hans utseende:

- Jag minns hur mannen tittade på mig i lampskenet. Det glömmer jag aldrig.

Datorer med specialutrustning flögs från polisen i Västtyskland till Stockholm och under natten formades mördarens ansikte till en "fantombild".

MAJ 1986.

Ett av sina största misstag gjorde Palmegruppen bara två månader efter skotten på Sveavägen.

Christer Pettersson greps i sin bostad i Sollentuna och förhördes om Palmemordet.

Men han fick gå efter förhöret.

Det var polisens knarkspanare som hade slagit larm om Christer Pettersson.

Kvällen när Palme mördades sågs Christer Pettersson på spelklubben Oxen på Malmskillnadsgatan.

Han var ett hett namn, tyckte spanarna.

Christer Pettersson ansågs kapabel till brottet och efter det omskrivna "bajonettmordet" i början på 70-talet flydde han som Palmes mördare uppför trapporna från Tunnelgatan.

En kväll i maj 1986 satt Christer Pettersson i förhör om Palmemordet.

- Jag var hemma, jag har alibi, sa Christer Pettersson.

Det trodde polisen på och lät honom gå.

14 DECEMBER 1988.

Två år och åtta månader senare, den 14 december 1988, greps Christer Pettersson i sin bostad - igen.

Klockan var sju på morgonen när polisen slog till.

Aftonbladet var där och reportrarna Sigge Sigfridsson och Sakari Pitkänen följde hela dramat i Sollentuna.

Christer Pettersson fördes ut på husets loftgång och snabbt ner till en civilbil.

Själv satt jag på centralredaktionen och skrev kommentarer från polis och åklagare.

Nye chefsåklagare Anders Helin:

-Jag har anhållit Christer Pettersson misstänkt för mord på Olof Palme.

Aftonbladet gjorde extraupplaga.

Jag har frågat flera i Palmegruppen om vad som väckte det nya intresset för Christer Pettersson:

- Vi hade en rutinmässig genomgång av gamla tips och såg att han hade ljugit om vissa saker.

Samma dag som Christer Pettersson anhölls ringde "Bombmannen" Lars Tingström från Norrköpingsanstalten, Christer Pettersons bäste vän sedan många år tillbaka.

Tingström började berätta om orättvisorna i livstidsdomen, men jag avbröt honom med en fråga.

Har du hört att Christer Pettersson är anhållen för Palmemordet?

-Ja...det är fruktansvärt.

Jag märkte att Tingström ville säga något och frågade om vi skulle ses.

Två timmar senare var jag i Norrköping på säkerhetsanstalten. Då berättade Tingström varför han hade ringt.

-Två kriminalare har förhört mig om Palmemordet.

-Dom tog mina dagböcker, datan, brev och adresslistor. Rena husrannsakan.

Vet du att många tror att du är hjärnan bakom mordet?

-Jag tänker inte svara...men jag vet varifrån vapnet kommer.

Under de här timmarna sade Tingström att han vill berätta det för Palmegruppen.

Några timmar senare fördes Tingström av säkerhetsskäl till Kumla.

Under tiden i Kumla träffade jag Tingström flera gånger och pratade om Palmemordet.

Jag vet att han ville berätta något.

Men i april 1993 avled han i cancer.

19 JUNI 1989.

Lisbet Palme

kom in i rättssalen och satte sig sakta bredvid sin äldste son Joakim Palme och chefsåklagare Anders Helin.

Fem meter från Lisbet Palme, mitt emot henne men på andra sidan i rättssalen, satt Christer Pettersson.

Lisbet Palme tittade ner i bordet och vände blicken mot lagman Carl Anton Spak, rättens ordförande.

Det var ett av de största ögonblicken i Palmefallets historia. Jag spelade in ord för ord på en bandspelare.

"Helin: Känner du igen någon av dem vid försvarets bord?

Lisbet Palme: Ja.

Helin: Han som sitter bredvid försvarsadvokaten?

Lisbet Palme: Ja.

Helin: Är han den man du såg i hörnet Tunnelgatan-Sveavägen?

Lisbet Palme: Ja. "

I det ögonblicket avbröt Christer Pettersson förhöret, det hjälpte inte att flera försökte tysta ner honom.

Det jag nu skriver finns inte med i det officiella förhörsprotokollet, men på min bandspelare kunde jag höra.

"Christer Pettersson: Jag ska bara säga en sak till Lisbet Palme, att Olof Palme i sin himmel skulle inte tycka om vad du säger nu.

Om du tror att det är som du säger är det okej. Men om du inte tror det, är det inte okej...ja, det är allt jag har att säga".

Christer Pettersson fördes ut ur rättssalen av två poliser.

DECEMBER 1995.

Knarkhandlaren Sigge Cedergren avled i cancer vintern 1995. Kort innan han dog träffade min kollega Richard Aschberg och jag Cedergren i hans bostad.

Han var svårt sjuk, orkade inte så mycket .

När vi satt där i hans vardagsrum och pratade om Palmemordet och mordvapnet avslöjade Sigge Cedergren:

- Jag gav Christer Pettersson en revolver.

-Det var före mordet på Palme, kanske i slutet på 1985 eller i början av 1986.

Det var en Smith&Wesson, exakt samma typ av vapen som en.357 Magnum som ska ha använts när Olof Palme sköts.

- Jag hoppas att mordet på Olof Palme klaras upp, sade Sigge Cedergren.

En kort tid senare avled han.

OKTOBER 2001.

Christer Pettersson talade ofta om sin gudstro när vi träffades.

- Jag tror på min skapare, sade han flera gånger.

Christer Pettersson hade en hjärnskada sedan han misshandlats av en skolkamrat. Han saknade normala spärrar i sitt beteende.

Professor Lars Lidberg sade flera gånger att det var förklaringen till Christer Petterssons våldsamma aggressivitet.

Jag frågade honom en gång om skadan gjorde honom kapabel till att mörda en människa, att skjuta Sveriges statsminister i ryggen.

-Ja, i teorin, svarade han. Men inte i praktiken därför att jag tror på min skapare. Här finns en gräns.

Han återkom ofta till sin tro på Gud.

-Om inte Gud finns är inget heligt.

-Då kan vi gå ner i centrum och slå ihjäl små barn.

Jag glömmer aldrig när han berättade om mordnatten och hur nära ett erkännande han var.

-Jag behövde amfetamin och lämnade Oxen vid 22-tiden.

I rekonstruktionen framgår hur mördaren följde efter paret Palme. Var det du?

-Det kan jag inte förneka.

-Det kan ha varit jag...jag...minns inte.

Strax före Christer Petterssons död knackade jag på dörren till en lägenhet i Sollentuna. Jag visste att Christer var där med en fyllkompis.

-Vem är det? skrek Christer genom dörren.

-Det är Håård, skrek jag tillbaka.

Christer var sönderslagen. Ett käkben var av och han blödde från djupa sår i ansiktet. Han höll en handduk mot såren.

Han måste till sjukhus tänkte jag.

-Du, Lennart, sa han. Jag vill träffa Mårten Palme. Jag vill säga något till honom.

Jag ringde Mårten Palme, träffade honom tillsammans med Aftonbladets redaktionschef Niklas Silow och förberedde ett möte.

Tiden gick, mötet flyttades framåt därför att Mårten Palme ville ha garantier för att inte något meningslöst eller otrevligt skulle hända.

-Mårten är den enda person jag litar på, sade Christer.

-Han kan lita på mig...du Lennart ska också vara med. Allt ska spelas in på band.

En eftermiddag satt vi i bilen på parkeringstaket i Sollentuna centrum och pratade om mötet när Christer oväntat sade:

-Jag ska tala om för Mårten vem som sköt hans far.

Hur vet du det?

-Det ska jag tala om för Mårten.

Bara fyra veckor senare, den 29 september 2004, avled Christer Pettersson.

Läs mer:

Lennart Håård