Sven Yrvind, 84, ska segla till Nya Zeeland – ensam
Publicerad 2023-05-14
Efter mer än 60 år på haven har ensamseglaren Sven Yrvind, 84, inte en tanke på att sluta.
Nästa år sätter han kurs mot Kap Horn.
– Jag har redan fått en massa nya idéer till nästa båt. Den kommer att bli ännu bättre än den här, säger han.
Vattnen söder om den 40:e breddgraden är ökända. Närheten till Antarktis gör vattnet kallt och vädret lynnigt. Vågorna kan bli över 20 meter höga i den ihållande hårda västliga vinden. Bland seglare brukar man därför tala om ”the roaring forties”.
Dit ska Sven Yrvind bege sig i en båt stor som en eka.
– Den behöver inte vara större. Små grejer är mycket starkare än stora. Kolla bara på hon som åkte ner för Niagarafallen i en trätunna i början av 1900-talet. Det gick bra eftersom tunnan var så liten. En stor träbåt hade blivit slagen i spillror, säger han.
”En liten båt är säkrare”
Båten bygger han helt själv i sin verkstad i Västervik. Konstruktionen är hans egen och den är ovanlig i alla avseenden.
Skrovet är drygt sex meter och tillverkat i samma lätta material som man gör surfingbrädor av. Tre flyttbara korta master, rektangulära segel, en släplina som fungerar som ett litet drivankare för att stabilisera kursen. Ett litet vattentätt sovutrymme i mitten men för övrigt inga bekvämligheter.
– Tanken är att visa att en liten båt är säkrare än en stor. Det är dessutom mycket billigare och mycket bättre för miljön.
Minipackning
När han ger sig av från Irland nästa år kommer han att ha med sig ett minimum av utrustning. Lite varma kläder. En mobiltelefon för navigation och fotografering. En läsplatta laddad med några tusen böcker.
För övrigt ett minimum av elektronik: en liten apparat för satellitkommunikation, en positionssändare och en liten radio.
Även provianten är bantad till ett minimum.
– Jag har räknat ut att jag behöver ett halvt kilo käk per dag plus en liter vatten, eventuellt kan jag få lite vatten från regnet. Så det räcker med 120 liter.
Om elektroniken skulle paja förlitar han sig på sin egenhändigt uppfunna, inte större än en tumnagel. Det är världens minsta sextant.
180 dagar till havs – eller mer
Efter att ha rundat Godahoppsudden på Afrikas sydspets ska han segla österut, förbi Australien, vidare till Nya Zeeland.
– Där stannar jag ett tag, utvärderar och fixar lite grejer, och skaffar lite ny mat. Sedan seglar jag österut, söder om Kap Horn, och sen norrut, tillbaka mot Europa.
– Det är 14 000 sjömil från Irland till Nya Zeeland, så bara den delen kan ta 180-200 dagar, men det kan gå långsammare också. Det är svårt att säga, det beror på vädret.
”Putin är farligare än havet”
Han har hållit på med små segelbåtar i hela sitt vuxna liv.
Det började 1962 med en ombyggd blekingseka. 1974 seglade han till ögruppen Tristan da Cunha i södra Atlanten, i en egenhändigt byggd sexmetersbåt.
1980 rundade han som förste svensk ensam Kap Horn. Och för tolv år sedan korsade han Atlanten i en båt som inte ens var fem meter lång.
– För mig är det här helt naturligt. På land kan mycket farligare grejer hända än ute på havet. Putin kan komma hit. Eller en ny pandemi. En fästing kan sticka mig och göra mig sjuk. Det kan komma en gubbe med en kniv och sticka mig. En bro kan rasa. Det är så mycket som kan hända på land. Ute på havet, i en liten säker funktionell båt, är man mycket säkrare. Där känner jag mig trygg. Havet är mitt element. På land känner jag mig som fisken i skogen.
– Båtbyggandet är en del av det hela. Att bara vara ute på havet vore inte så himla kul. Men att aldrig få komma ut på havet vore inte heller så himla kul.
Stök, stryk – och fängelse
Att han så konsekvent valt sin egen väg förklarar han delvis med uppväxten på 40- och 50-talen.
På den tiden fanns ingen större förståelse för dyslektiker, så Sven fick mycket stryk i skolan, av både lärare och klasskamrater.
— Efter fyra år fick jag komma till en privatskola, Viggbyholm, med en modern pedagogik och en helt annan förståelse för det där. Där blev allting bra.
Men i lumpen blev det problem igen.
Befälen ryade och Sven käftade emot och hamnade i buren. Då rymde han. Efter sex månader greps han och dömdes till fängelse för vapenvägran. I finkan blev det mer bråk och konflikter.
När han till slut muckade visste han inte riktigt vad han skulle göra.
Men efter att under hela sin uppväxt fått höra att han inte passade in förstod han att ett vanligt liv som löneslav inte skulle funka.
Vändningen: Båtar & böcker
– Jag växte upp på en liten ö utanför Göteborg, Brännö. När vi skulle handla fick vi ro över till grannön, så jag var van vid små ekor. Så jag tänkte att ”jag skaffar en båt, då har jag bostad. Och så kan jag gå till biblioteket och läsa böcker. Och så kan jag åka till olika länder.” Och det var ju en himla bra idé, visade det sig.
Onekligen.
Den där ordblinda killen som fick stryk för att han inte kunde stava och lyda order talar numera fyra språk flytande och har sett mer av världen än de flesta.
Han har skrivit flera böcker och i verkstaden har han ett privat bibliotek med över 10 000 volymer på olika språk, en bråkdel av allt han har läst ute till havs.
Hans sextant har kallats ”det största som skett i sextantens historia på 200 år ” av brittiska Royal institute of Navigation.
Han har till och med fått en ö i Antarktis uppkallad efter sig.
Att sluta bygga båtar och segla ensam på haven är inte ett alternativ.
– Nej, nej. Use it or lose it. Håller man igång så håller man hjärnan igång och bygger upp kroppen. För mig är båten ett redskap att strukturera mina tankar. Jag har massor med uppfinningar kvar att göra, sextanten var bara början.