”Nästan alla dog i sina egna hem”
Uppdaterad 2015-02-26 | Publicerad 2010-05-10
För ett år sedan berättade Aftonbladet om de 153 kvinnorna som hade dödats av sin man eller ex-man under 2000-talet.
Nu kan vi avslöja att minst 15 kvinnor dödats sedan dess.
Den nya siffran är: 168.
Kvinnorna har dödats med kniv, skjutits och eldats upp. Mönstret är det samma, och tydligare än någonsin.
Nästan alla dog i sina egna hem.
Elva av de femton kvinnorna hade lämnat sin man, eller stod i begrepp att göra slut.
Vi vet vilka kvinnorna är, hur de dog och i de flesta fall varför. Minst hälften av dem var rädda för sin pojkvän, sambo, man eller ex-man.
Frida sa till sin familj: ”Tänk om han slår ihjäl mig?”
Clara, Melete och Delia var oroliga att något skulle hända dem.
Veronicas söner hade hört deras pappa hota att döda henne och Maritha ringde gång på gång till polisen efter att sambon slagit henne.
Vi vet att varningssignaler fanns.
I fem fall var socialtjänsten inkopplad.
I fyra fall hade polisen information om hot och våld.
Sex av gärningsmännen var tidigare dömda för mord, dråp, mordförsök, misshandel eller mordbrand.
Följderna av kvinnomorden är oerhörda. Åtta barn mellan noll och tretton år förlorade sin mamma. Fem av dem var hemma då mamma mördades.
För ett år sedan väckte vår granskning av de 153 dödade kvinnorna stor uppmärksamhet. Vi hörde många vackra ord om hur viktig frågan är.
Vad händer nu?
Redan 2006 väcktes förslaget att myndigheterna grundligt måste utreda omständigheterna varje gång en kvinna dödas av en närstående man.
Men den utlovade haverikommissionen har fortfarande inte lämnat socialdepartementets bord.
Siffran 168 kan öka inom kort. Morden på Linda Chen och Kim Hedberg är ännu inte avgjorda i domstol.
Experterna: ”Männen måste få behandling”
Elisabeth Massi Fritz, Advokat
– Jag är inte förvånad över att siffran är så hög. Vi ser en kraftig ökning av livsfarligt våld mot kvinnor. Jag vill se skärpta fängelsestraff i kombination med behandling. En man kan misshandla och våldta sin fru och få åtta, nio månader för grov kvinnofridskränkning. Det är stötande.
Mikael Rying, Kriminolog vid Mittuniversitet i Sundsvall
– Sedan 90-talet har det legat på de här nivåerna. Man kan prata hur mycket som helst om att skydda kvinnor men jag tror att vi måste börja titta på hur män hanterar separationer.
Marianne Aldén, Åklagare, Skövde
– Regeringen måste peka med hela handen för hur vi ska arbeta med våldsutsatta kvinnor. Vi saknar ett samlat grepp. Alla vill väl, kunskap finns, men det spretar för mycket.
Anna Gustafsson, Poliskommissarie i Malmö, arbetar med våldsutsatta kvinnor
– För män eller psykiatrin.
Carina Ohlsson, Ordförande Sveriges kvinnojourers riksförbund
– Jag vill se en nollvision. Det är oerhört frustrerande att lika många kvinnor dödas år efter år. Nu krävs ett systematiskt arbete.
Nalin Pekgul, Ordförande S-kvinnorna
– Det är fruktansvärt. Vi bör nu studera alla fallen och söka svar på vad som gick fel. Vi krävde redan 2006 behandling för alla våldsdömda män, men fick inte med oss vänstern och miljöpartiet. Vi vill även att män som slår ska flyttas, och alltid få fotboja.
Beatrice Ask, Justitieminister
– Siffran är förfärlig. Vi har skärpt straffet för mord, det är en viktig signal att samhället tar brotten på största allvar. Vi behöver göra mer för våldsutsatta kvinnor: bättre larmpaket, och en ny lag om kontaktförbud i kombination med elektronisk övervakning.
Frida, Delia och Maj – alla blev de dödade av sina