Mikael tog sitt liv – i slutenvården

En av 106 som begick självmord under ett år trots kontakt med vården

Mikaels anhöriga trodde att de äntligen kunde slappna av när han blivit inlagd på sjukhuset.

Så var inte fallet. Trots löften om tillsyn varje kvart finns en lucka på två timmar i journalen och Mikaels liv gick inte att rädda.

– Ingen vill ta något ­helhetsansvar, säger ­Mikaels syster Maria ­Eriksson.

Mikael tog livet av sig i februari 2014, då han var inlagd på en sluten psykiatrisk vårdavdelning.

Hans självmord är bara ett av 106 som ifjol ledde till Lex Maria-anmälningar. 106 människors död, trots att alla var i regelbunden kontakt med vården.

2006 beslöt social­styrelsen att antalet självmord där offret varit i kontakt med vården, var alldeles för högt. En storsatsning för att få ner antalet självmord drogs igång och det talades till och med om en ”nollvision” .

Denna granskning visar att de åtgärder som vidtogs för nio år sedan, trots denna storsatsning, inte har gett de resultat som förväntades.

Lång sjukdomshistoria

Maria Erikssons bror Mikael är en av de många som tragiskt nog aldrig fick den hjälp han behövde.

Mikael hade en lång sjukdomshistoria bakom sig. I över fem år led han av svår smärta i tarmen, utan att läkarna hittade orsaken. Efter flertalet läkarbesök och en hög dos av smärtstillande utan större resultat blev Mikael till slut så deprimerad att han påpekade att han inte längre ville leva.

Familjen började ge upp hoppet om att Mikael skulle få hjälp för smärtan, men gav det ändå ett försök till.

Några dagar före hans död besökte familjen, tillsammans med Mikael, akuten i Sundsvall. Där fick de sitta i väntrummet i tolv timmar. Precis som många gånger tidigare fick han inte träffa en läkare den gången heller.

– Dagen efter bråkade han och hans sambo, han satt helt apatisk och ville inte svara i telefonen. Senare lämnade hans sambo huset och när hon kom tillbaka var Mikael borta, berättar Maria Eriksson, Mikaels lillasyster.
– Då hade han gått upp i skogen och hängt sig i ett träd. Som tur var hade grenen som snaran hängde i gått av.

Ett långt samtal

Efter att polisen kommit till platsen skickades Mikael med ambulans till Sundsvalls sjukhus.

– Mikael ville egentligen inte att jag skulle följa med honom. Efter ett tag kom en sköterska ut och sa att han hade blivit flyttad till avdelning sju, psykiatrisk slutenvård, så jag gick dit för att träffa honom ändå, säger Maria.

Väl där hade Mikael, Maria och en jourhavande läkare ett långt samtal som enligt läkaren upp­fattades som hoppfullt. Mikael gick med på att läggas in på en sluten avdelning. Han skulle tittas till varje kvart, eftersom han nyss hade försökt ta sitt liv.

– De påstår att han sov lugnt varje gång de tittade till honom, men för mig låter det inte troligt. Mikael sov aldrig lugnt, säger Maria.

Hans liv gick inte att rädda

Sista gången nattpersonalen kom in till Mikael var klockan 06.07 på morgonen den 19 februari. Strax efter klockan åtta, två timmar senare, kom dagpersonalen in för att titta till Mikael. De hittade honom sittandes, hängd i ett lakan över toalettdörren. Hjärt- och lungräddning sattes in men Mikaels liv gick inte att rädda.

– I efterhand skyllde de på att de hade överlämnat från natt- till dagpersonal. Ska det ta två timmar?

Maria frågar sig hur Mikael kunde ta sitt liv när han hade personal som bevakade honom hela natten.

– Vi har inte fått veta någonting. I början efter Mikaels död hade vi kontakt med patientnämnden som tyckte att vi skulle anmäla händelsen till IVO, (Inspektionen för vård och omsorg). Personalen på avdelning 7 var också chockad, det hade tydligen aldrig hänt något liknande där förut.

Får inga svar

Efter ett möte med personalen på avdelningen blev det tyst från vårdens sida.

Något som var väldigt påfrestande för Mikaels anhöriga är den ständiga känslan av att vården och de ansvariga skyller ifrån sig. De säger bland annat att de saknade information till sin interna utredning.

– De skyllde på att den jour­havande läkaren inte visste om att Mikael försökt ta sitt liv bara några timmar innan det där hoppfulla samtalet vi hade tillsammans. Men jag var ju där med dem, jag berättade vad som hade hänt. Vad mer ska krävas för att Mikael skulle sättas under konstant bevakning? Jag har aldrig fått svar på det, säger Maria.

Även i Mikaels sjukhusjournal står det om självmords­försöket några timmar tidigare.

”Ett tandlöst organ”

I sitt klagomål till IVO riktar Maria kritik mot de läkare som Mikael tidigare varit i kontakt med. IVO gav svaret att de inte bedömer bemötanden mellan läkare och patient.

– IVO är ett tandlöst organ, landstinget har gjort en lex Maria-anmälan och jag hade skrivit in ett klagomål. IVO gjorde ingenting.

Trots att Mikael inte längre finns med dem, går livet vidare.

– Vissa dagar är tyngre än andra. Jag har tur som har en familj, säger Maria Eriksson.

– Det är värre för mamma, hon går runt ensam i sorgen. Jag blir bara så förbannad på all nonchalans, det genomsyrar alltihop. Många gånger upplever jag att det inte finns tid för människan. Det är fel i organisationen och man måste börja uppifrån.

Hit kan du vända dig

 Vårdcentral eller annan läkarmottagning.

 Psykiatrisk mot­tagning.

 Personal på skola: lärare, skolsköterska, psykolog, socionom, husmor, skolvärdinna, fritidspersonal.

 Ungdomsmot­tagning.

 Präst, diakon.

Nationella hjälplinjen: 020-22 00 60. Alla dagar kl 13–22.

SPES, Riksförbundet för Suicid Prevention: 08-34 58 73. Telefonjour varje dag kl 19–22

Självmordsupplysningen: Chatt vardagar kl 19-22. www.mind.se

Jourhavande präst: via 112. Alla dagar kl 21–06

Jourhavande medmänniska: 08-702 16 80. Alla dagar nattetid, kl 21–06

BRIS – Barnens hjälptelefon: 116 111. Alla dagar kl 10-22

BRIS vuxentelefon – om barn: 077-150 50 50. Måndag–fredag kl 10–13

Jourhavande adoptionskompis: 020-64 54 30

Röda Korsets telefonjour: 0771-900 800. Alla dagar kl 14–22.

Röda Korsets mobilchatt SMS:a Kompis till 71 700. (kostar som ett vanligt sms). Vardagar kl 18-22 och helger 14–18.

Röda Korsets datorchatt: www.jourhavandekompis.se. Vardagar kl 18-22 och helger 14–18.

RFSL: Ring 020-34 13 16 eller skriv till boj@rfsl.se

Självmordsupplysningen: Chatt vardagar kl 19-22. www.mind.se

Bakgrund

Alla 106 var självmordsbenägna – men hade kontakt med vården.
Trots det, och trots en storsatsning på förbättrade rutiner på svenska sjukhus tog de alla sina liv inom loppet av ett år. Var femte medan de var intagna för vård.
Mikael var en av dem, och för hans familj är det obegripligt hur tillsynen brast: Mikael hade försökt hänga sig bara ett par timmar tidigare. Inne på sjukhuset lyckades han.

Bristerna slogs fast redan 2006 - inget har hänt

2006 slog socialstyrelsen, genom en omfattande undersökning, fast att rutinerna kring behandlingen av självmordsbenägna patienter var minst sagt bristfällig. Det saknades rutiner för självmordsriskbedömningar, dokumentation, samverkan, informationsöver­föring, kontinuitet, kompetens, vårdprogram, vårdplaner, tillsyn och övervakning.

Som en följd av detta gjordes en storsatsning inom området och det beslutades att alla självmord eller självmordsförsök där patienten varit i kontakt med vården senast fyra veckor tidigare ska Lex Maria-anmälas.

2013 inrättades en helt ny myndighet, IVO, Inspektionen för vård och omsorg, för att underlätta en del av social­styrelsens uppgifter, bland annat lex Maria-anmälningarna från landets olika vårdenheter.

Trots reformerna 2006 har inget hänt i verkligheten. Slutsatserna från 2006 års rapport identifierar en rad systembrister inom sjuk­vården, som att det saknats rutiner för självmordsrisk­bedömningar, vårdprogram och vård­planer, tillsyn, dokumentation, kontinuitet och kompetens.

Bristerna som identifierades av socialstyrelsen kvarstår än i dag. De bristande självmordsriskbedömningarna har dessutom ökat procentuellt i vår granskning jämfört med vad socialstyrelsen kom fram till för nio år sedan. 37 procent då jämfört med 43 procent i dag.

Så gjordes granskningen

Granskningen omfattar samtliga 112 lex Maria-anmälningar rörande självmord (106) och självmords­försök (6) som granskats av IVO fram till november 2014. I dessa händelser hittades följande brister:

43% av fallen har bristande självmordsriskbedömning enligt lex Maria.

18% av självmorden har skett inom sluten­vården, resten i kontakt med öppenvården.

70% av fallen har patienten inte erbjudits annan vård med större hjälp och tillsyn.

21% av fallen hittades bristande kommunikation mellan vårdinstanser.

25% av patienternas vårdplaner saknades helt eller hade brister i innehållet.

95% av de anmälda händelserna slutade med dödlig utgång. Resterande var självmordsförsök.

11% av ärendena har avslutats av IVO med anledning av att ”tillräckliga åtgärder är redovisade”. Trots det har inga åtgärder redovisats.

Lovisa AlloccoTommy BorgMathilda Olausson