Smugglarna har största ansvaret
Fler säkra vägar in i EU nämns ofta som en mirakellösning på flyktingkrisen.
Men även med sådana kommer barn som Aylan och andra att drunkna.
Huvudansvaret för hans död ligger inte hos EU utan hos hänsynslösa flyktingsmugglare.
Bilden på livlöse Aylan uppspolad på en strand i Turkiet är vidrig men gör flyktingkrisen begriplig. Den väcker medkänsla, vrede och hjälpvilja.
Men ansvariga för Aylans död och de över tvåtusen flyktingar som redan avlidit i år i sina försök att korsa Medelhavet ligger inte främst hos några elaka farbröder i EU som inte vill släppa in dem.
Huvudansvaret ligger hos flyktingsmugglare som tar väldigt bra betalt av dessa människor men struntar fullständigt i om flyktingarna drunknar eller inte. De packar dem tätare än sardiner på bruk och skickar ut dem på öppet hav i sjöodugliga båtar.
I den här familjens fall sjönk båten så fort den kom ut på öppet hav. Då hade familjen enligt uppgift betalat över 2 000 euro var för resan. Det går att flyga i businessclass från Turkiet till Arlanda för mindre pengar än så.
Det handlar inte om enstaka hänsynslösa flyktingsmugglare helt utan skrupler. Det är en institutionaliserad grymhet där smugglarna betraktar flyktingarna som mindre värda än djur. För smugglarna är de desperata människorna inget annat än en sedelpress.
Det smugglarna sysslar med är inget annat än överlagda mord. Vi såg det nyligen i fallet med lastbilen som hittades med 71 kvävda flyktingar i Österrike och med båten son påträffades av ett svenskt räddningsfartyg i Medelhavet där mer än 50 personer var inlåsa under däck och kvävdes ihjäl.
Liknande tragedier inträffar flera gånger i månaden och har gjort så de senaste 20-25 åren sedan EU skapade sin yttre gräns och avskaffade de inre gränskontrollerna. Minst 20 000 flyktingar beräknas ha dött på Medelhavet.
Många ger EU skulden och säger att bristen på lagliga vägar in i unionen tvingar flyktingarna att anlita smugglare. Men det är bara halva sanningen.
Visst vore det både bra och rimligt om flyktingarna kunde söka asyl redan i lägren i Syriens grannländer eller på andra platser dit den primära flykten gått. Ett sådant system finns redan i dag. Det kallas kvotflyktingar och dessa väljs ut på plats av FN:s flyktingorgan UNHCR.
De som godkänns flygs sedan till Europa på vanligt sätt med visum i handen och slipper alla risker.
Problemet är att antalet platser för kvotflyktingar är långt mindre än alla de som nu vill fly till Europa. Även om man kraftigt utökade antalet så skulle det fortfarande finnas hundratusentals, kanske miljoner människor i Mellanöstern, Afrika och Asien som vill fly till Europa och hamnar i smugglarnas garn.
Efterfrågan är helt enkelt mycket större än tillgången. Någonstans går det ändå en gräns för hur många flyktingar Europa kan och vill ta emot.
Om många får komma så vill ännu fler komma. Särskilt i dagens situation med flera svåra väpnade konflikter ivår närhet. Det är ett slags moment 22.
Hjälp, vad händer? Vi förklarar