Pengarna slut för att rädda pollinatörer

Publicerad 2023-06-28

Blommande ängar är en allt mer sällsynt syn.

I tre år kunde Kalmar län satsa på pollinering.

Nu är regeringspengarna slut.

– Det går inte att rädda hela Sveriges populationer av vilda bin på tre år, säger Helena Lager, tf chef Art- och friluftslivsenheten, som gärna hade sett en förlängning av stödet.

Regeringens satsning pågick från 2020 till 2022, dels ett bidrag som gick till alla län, dels fick ett antal län extra pengar för åtgärder.

– Artdatabanken, vår nationella expertmyndighet på arter, hade pekat ut ett antal extra värdefulla områden i Sverige för hotade bin. Vi hade fem sådana områden i vårt län. Skåne hade flera, Halland och Västra Götaland, säger Helena Lager.

Men stannar pollineringsarbetet av, regeringen har valt att inte förlänga satsningen.

– Vi har genomfört en oerhörd massa åtgärder som är jättebra. Men det är ingen quick fix att stoppa artutdöendet, det är något som måste pågå länge för att det ska ha effekt.

Vilka insekter har ni riktat in er på i pollineringsarbetet?

– Det har framför allt varit hotade vilda bin, de gör väldigt stor nytta. Sedan har det varit många fjärilar och skalbaggar och många andra grupper av pollinatörer. Mellan två tredjedelar och 75 procent, beroende på hur man räknar, av de grödor vi odlar i Sverige och EU är beroende av pollinering.

”Vi har sett att det är flera bin som har flyttat in som inte har funnit tidigare. Och det är jätteroligt”, säger Helena Lager på Länsstyrelsen Kalmar län.

– Två tredjedelar av Sveriges 318 biarter är knutna till sand. Projektet har handlat mycket om att ta fram barsand och att förstärka med ängsblommor som vi vet är väldigt bra för många olika sorters bin.

Bland bina man försökt rädda finns exempelvis stortapetserarbi, ölandsgökbi och svartpälsbi. De finns alla på rödlistan, stortapetserarbiet att klassat som sårbart, medan stortapetserarbiet liksom svartpälsbiet är klassade som nära hotade.

De blomrika markerna har försvunnit från hela landskapet. Helena Lager säger att ett liv utan insekter skulle bli torftigt, även om vi förmodligen skulle överleva.

– Utan insekter skulle det bara bli spannmål och potatis och majs som vi skulle kunna äta egentligen, de som är vindpollinerade.