Jonny: Bara var tionde som sitter på Sis vill förändras
Publicerad 2023-11-28
Dagsamordnaren Jonny har några saker han vill att du ska veta om Sis-hem.
Den första är att livet bakom murarna inte är som du tror.
Den andra är att utmaningarna för personalen är större än du kan föreställa dig.
– Många intagna vill bara sitta av tiden, säger han.
Få har sett ett Sis-hem från insidan. Men desto fler ventilerar åsikter om hur verksamheten fungerar. Eller kanske snarare hur den inte fungerar.
I debatten beskrivs de låsta inrättningarna för unga som hamnat i missbruk eller kriminalitet ofta som plantskolor för brottslingar. Kritikerna menar att de bara är hållplatser på vägen upp i gängens hierarki.
Att ”brösta en fyra för att bli en hundragubbe”, är en välkänd beskrivning av maxstraffet på fyra års sluten ungdomsvård som brukar bli resultatet när tonåringar döms för mord eller andra grova våldsbrott.
”Frågar killarna om deras drömmar”
Jonny, som av säkerhetsskäl inte vill uppge sitt efternamn, har i 20 år jobbat på Sis-hemmet där Lukas är intagen. Han menar att verkligheten är fjärran från den bild som debattörerna på sociala medier målar upp.
– Det är inte några fritidsgårdar vi bedriver. Vi har våra regler och de intagna ska följa dem, säger han.
Men Jonny betonar samtidigt att det är en sak att göra som personalen säger innanför anläggningens väggar. När straffet är avtjänat så återgår de unga ofta till sina gamla miljöer. Där möter de samma människor, faror och lockelser som gjorde att de hamnade i klistret från första början.
– När det gäller unga som befinner sig i gängmiljön så upplever de också ett hot från äldre kriminella om de väljer att bryta. Det gör det ännu svårare.
– Om man ska klara det så måste man vilja förändras, och det är tyvärr inte så många som verkligen vill det.
Hur många här inne som är dömda för brott vill förändra sitt liv på riktigt, tror du?
– Jag har inte gjort någon vetenskaplig undersökning av det. Men utifrån min erfarenhet skulle jag säga att det rör sig om ungefär tio procent.
Vad tänker du om att det är så få?
– Det är klart att det är tråkigt om ungdomarna inte utnyttjar de möjligheter till exempelvis utbildning som finns. Men jag fokuserar väldigt mycket på att bygga relationer och förtroende. Det är vår viktigaste uppgift.
Och någon gång ibland känner Jonny att ett samtal faktiskt kan bli en knuff i en ny riktning.
– Jag brukar fråga killarna vad de drömmer om. Då svarar de ofta att de vill köpa hus och bilda familj. Sedan frågar jag hur de ska kunna uppnå det genom sättet de lever på nu. Jag tror att en del inser att det inte kommer funka.
Har två viktiga uppdrag
Att det sker incidenter på Sis-hemmen är ofrånkomligt, menar Jonny.
– Vi hanterar ungdomar som är dömda för allvarliga brott. Det enda sättet att helt undvika att saker händer vore att aldrig låta de intagna gå ut och stoppa all deras kommunikation med omvärlden. Det tror inte jag vore bra.
Här ser han verksamhetens dubbla uppgifter som helt centrala. Den dömde som placeras på Sis ska avtjäna ett straff, men samtidigt få hjälp att bli en fungerande samhällsmedborgare.
– Det skulle bli förödande om vi bara skulle fokusera på den ena delen.
Har du varit rädd på jobbet någon gång?
– Nej, då skulle jag inte kunna utföra mitt uppdrag. Om något händer här har jag alltid möjlighet att kalla på förstärkning. Jag kan känna mig mer otrygg när jag är ute och går på stan.
