Britta, 99, tvingades hem från sjukhuset
Publicerad 2017-01-18
Britta Larsson, 99, säger att hon inte kan klara sig själv efter en fallolycka. Men ändå har hon tvingats hem från sjukhuset.
Nu rasar hon och sonen mot kommunens behandling, rapporterar Jönköpings-Posten.
– Habo kommun, det måste vara så långt ned i helvetet man kan komma, säger sonen Hans-Evert till Aftonbladet.
I tisdags förra veckan råkade Britta Larsson, 99, ut för en fallolycka utanför sin bostad i Habo. Hon vet inte varför hon ramlade, och det var en granne som hittade henne på ren slump.
Britta Larsson fördes till sjukhus, där det konstaterades att hon brutit lårbenet. Hon hade ramlat utan att ta emot sig med händerna, vilket fick sonen Hans-Evert Renérius att misstänka att hon drabbats av en mindre stroke – en så kallad TIA. Hon lades in på sjukhus, men efter några dagar kom beskedet från kommunen: det var dags att åka hem.
– Jag kan inte klara mig själv, säger Britta till Jönköpings-Posten.
”Inget forskningsobjekt”
Men från Habo kommun var beskedet tydligt. De motiverar enligt sonen Hans-Evert sitt beslut med hänvisning till forskning och erfarenhet.
– Men när man frågar vilken forskning har de inget svar, och jag tycker inte min mamma är ett forskningsobjekt, säger han.
Hans-Evert Renérius säger att hans mamma har blivit manipulerad av kommunen till att säga ja till att flyttas hem igen. När de ringt några dagar tidigare och frågat om hon ville flyttas från sjukhuset var han på plats.
– Då tog jag tag i telefonen och sa att ”nej, jag vill ha in henne på korttidsboende”. När jag var på väg hem ringde socialchefen och sa att du ska inte komma och tro att du kan bestämma här.
Oroskänsla i kroppen
På måndagen skickades Britta Larsson hem från sjukhuset, trots att hon själv alltså inte tycker att hon kan klara sig själv. Hon fick åka taxi från sjukhuset, och hemma möttes hon av personal från hemtjänsten. Direkt var det dags att planera för framtiden.
– De står i farstun och väntar, och en massa saker ska bestämmas. Men hon är jättetrött, och det blir en otrevlig påfrestning för någon som snart är en hundraåring, säger sonen Hans-Evert.
Själv bor och arbetar han i Göteborgstrakten, och kan inte vara vid sin mammas sida hela tiden trots att han skulle vilja. Det gör att han går runt med en oroskänsla i kroppen.
– Egentligen skulle man ta ledigt och sova i rummet bredvid, men jag har ju ett jobb. Det är klart att man tänker på det, säger han.
”Manipulerar aldrig”
Aftonbladet har sökt Betty Svensson, socialchef på Habo kommun, utan resultat. Till Jönköpings-Posten säger hon dock att kommunen aldrig skulle manipulera någon till att säga ja, även om hon inte kan kommentera det enskilda fallet.
— Vi försöker alltid att prata med den som är berörd och försöka utreda den personens vilja. Vi manipulerar aldrig, vi utreder, säger hon till tidningen.
Betty Svensson säger att personer generellt mår bättre av att få bo hemma än på ett korttidsboende. Varför Britta inte fått komma in på ett sådant, trots önskemål, förklarar hon såhär:
— Man kan inte välja som person var man vill hamna. Vi tittar på det enskilda behovet och därefter tillgodoser vi det hjälpbehovet som är nödvändigt. Alla ska få den hjälpen man behöver.