Ett osannolikt radarpar - Därför vill Macron vara kompis med Trump
Försöker Frankrikes president skaffa sig mer makt och status genom att skapa en nära relation till USA:s president Donald Trump?
Macron har onekligen Trumps öra men frågan är om denne lyssnar på fransmannens övertalningsförsök.
Macron verkar vara den ende västerländske ledare som hitta någon form av personkemi med Donald Trump som annars tillsynes trivs bäst i sällskap av auktoritära ledare som Turkiet Erdogan och Rysslands Putin.
Ingen av USA:s traditionella bästisar, Storbritanniens Theresa May eller Tyskland Angela Merkel, verkar särskilt förtjusta i Trump. Båda håller honom på armslängs avstånd. Trumps besök i Storbritannien skjuts upp gång på gång.
Emmanuel Macron försöker utnyttja detta maktvakuum genom att ta över rollen som den europeiske ledare som har de bästa förbindelserna med USA.
Sannolik hjälpte det en hel del att han bjöd in Trump till det franska nationaldagsfirandet förra sommaren med all dess pompa och ståt. Trump blev så avundsjuk att han beordrat att ett liknande firande ska anordnas i USA, en kombination av militärparad och glitter.
Raka motsatser
När Macron i dag träffar den amerikanske presidenten i Washington är han den förste ledare under Trump styre som föräras en statsbankett.
Detta trots att de två, både som politiker och personer, närmast är varandras motsats.
Macron är visionären som älskar globaliseringen, är en stenhård förespråkare för frihandel, klimatavtalet och det internationella regelverk som ska få världen att hålla sams. Han är en intellektuell som hyllar böcker och tänkare.
Raka motsatsen till Trumps nationalistiska Amerika först och hans försök att montera ned den rådande världsordningen utom på de punkter där den gynnar USA. Trump verkar inte läsa överhuvudtaget. Han ser på TV.
Kanske var det därför som Macron inför sin resa till USA gav en exklusiv intervju till Fox News, den kanal som står långt till höger och som är Trumps husorgan.
Inställsam
Men Macrons inställsamhet ska inte förväxlas med undfallenhet. Frankrikes president försöker ständigt övertala Trump i en rad viktiga frågor där han tycker fastighetsmiljardären resonerar fel.
Han varnar Trump för följderna ifall USA drar sig ur kärnenergiavtalet med Iran. Han försöker övertala honom att återvända till klimatavtalet och att inte dra bort de amerikanska trupperna från Syrien.
Men hittills har hans uppvaktning av Trump inte gett några påtagliga resultat. Trump lyssnar men gör ändå som han själv vill, det vill säga håller de löften som han gav till sina väljare.
Däremot uppnår Macron någonting annat. Genom att stå nära och i ständig kontakt med USA:s president så höjer han sin egen position och makt.
Sliten Merkel
Detta i ett läge när Theresa May har händerna fulla med det extremt röriga brittiska utträdet ur EU. En något sliten Angela Merkel går in i sin fjärde mandatperiod som tysk kansler och måste den här gången anpassa sig mer än någon gång tidigare efter sin koalitionspartner om inte regeringen ska spricka.
Macron ser chansen att ta över taktpinnen som Europas ledare. Elaka tungor säger att han har ett Napoleonkomplex.
Var och en som i likhet med mig såg när Macron skulle hålla sitt segertal förra året och ensam tog en lång promenad i skenet av en strålkastare som noga följde honom med Louvren som fond, inser att den franske presidenten har höga tankar om sig själv.
Istället för att som övriga västeuropeiska ledare sucka över Trump alla brister har Macron fattat ett strategiskt beslut. Att ha en god relation med USA är viktigt för Frankrike och hans egen maktställning. Därför låtsas Macron inte om att den Trump stödde i det franska valet var hans högerextrema motståndare Marine Le Pen.
Slå in en kil
Vad Trump ser för nytta med relationen är en annan sak. Kanske hoppas han att kunna slå in en kil i den västeuropeiska allians som enligt hans sätt att se det gaddat ihop sig mot honom.
På hemmaplan är Macron just nu hårt kritiserad för de ekonomiska reformer han försöker genomföra bland annat inom den statliga järnvägen. Arbetarna strejkar av och till. Tågen står stilla.
Macron har också svårt att få gehör runtom i Europa för sin linje att det måste blir mer av överstatlighet och integration inom EU.
Kanske kan han åtminstone fungera som Europas brygga till USA.