Mördarna som vill ut
Uppdaterad 2013-06-19 | Publicerad 2012-02-19
Bara två av 15 livstidsdömda fångar har fått tidsbestämt fängelsestraff senaste halvåret
Nästan alla livstidsdömda som ansöker om tidsbestämt straff får tummen ner.
Bara två av 15 har fått ja det senaste halvåret, visar Aftonbladets granskning.
Den allra senaste ansökan kommer från Lasermannen, John Ausonius – som kan få sitta i fängelse tills han dör.
Senaste halvåret har 27 livstidsdömda ansökt om att få straffet tidsbestämt. I tolv fall har inte ansökan behandlats ännu.
God skötsamhet
Men i de 15 ärenden som avgjorts har bara två av de livstidsdömda fått straffet omvandlat till fängelse.
En av dem är 57-årige Kjell Johansson som högg ihjäl en man 1999. Johansson har visat god skötsamhet och det finns ingen konkret risk för att han ska återfalla i allvarlig brottslighet. Örebro tingsrätt beslöt därför i oktober att hans straff ska omvandlas till fängelse i 22 år. Nu genomgår han en utslussningsperiod och släpps fri 2013.
Fick ett nej
Åldermannen bland de just nu drygt 160 livstidsdömda i Sverige, 83-årige dubbelmördaren Helmer Ljus, har inte samma goda prognos.
Själv vill han bli fri, köpa en stuga i Hälsingland och klara sig med hjälp av hemsamariter. Men rättsmedicinalverket konstaterar att han uppvisade ett ”antisocialt beteende” redan i ung ålder, som sedan bara blivit värre. I september sade tingsrätten nej till tidsbestämning.
I november 2006 ändrades hanteringen av livstidsdömda. Tills dess kunde de bara ansöka om nåd hos regeringen. Numera kan de också ansöka om att få straffet tidsbestämt hos Örebro tingsrätt. I det nya systemet är riktmärket precis som tidigare att strafftiden ska vara 18 till 25 år, med frigivning efter två tredjedelar av tiden – alltså i praktiken från 12 års fängelse upp till 16 år och 8 månader.
Strängare syn
– Av 130 ansökningar om tidsbestämning har 40 livstidsdömda fått bifall, säger lagman Per Grevesmühl.
Sedan 1960-talet har hanteringen av livstidsdömda gått i vågor. Då var praxis att livstidsdömda satt i fängelse i 7-8 år.
På 1980-talet var oftast bara mellan 10 och 20 personer dömda till livstidsstraff. I början av 1990-talet, då kraven för att dömas till rättspsykiatrisk vård höjdes och många i den kategorin i stället fick livstid, gick antalet livstidsdömda snart upp till 150.
– Det har också blivit en strängare syn på brottet. Dråp och vållande till annans död bedöms allt oftare som mord. Och när fler döms för mord finns det ett större underlag att döma till livstid, säger Mikael Rying, kriminolog vid Mittuniversitetet.
På 2000-talet har Högsta domstolen och riksdagen reagerat mot att alltför många dömts till livstid. Mellan 2004 och 2006 dömdes över 20 personer till livstid varje år. Sedan 2007 har antalet dömda per år varit som högst 13, med en lägstanotering på fyra dömda förra året.
Ändrade straffskalan
Orsaken är att HD 2007 poängterade att livstid bara ska dömas ut i de allra grövsta fallen och att riksdagen 2009 ändrade straffskalan för mord. Tidigare gällde antingen fängelse i 10 år eller livstid för mord.
Nu kan domstolarna döma till fängelse i lägst 10 år och högst 18 år alternativt livstid.
– Många fick nog livstid tidigare som skulle ha fått 15 till 18 år nu. Då fanns inget mellanting, säger Rying.
Grevesmühl tillägger:
– Effekten av detta är säkert att antalet livstidsstraff kommer att minska.
I tisdags kom den senaste ansökan in om tidsbestämt straff, från Lasermannen John Ausonius. Han verkar inte själv tro på sin ansökan, eftersom han bara har skickat två formella rader med en lakonisk notering på slutet – ”20 år avtjänat”.
Andra är mer känslosamma. Jan-Erik Mariniussons advokat hänvisar till att klienten drabbats av en massiv stroke och är svårt handikappad. Ett mer udda skäl anför Tony Jonsson: att han tatuerat över "tatueringar som förknippats med kriminella organisationer".
Över riksdagens blockgränser finns en gemensam syn på hur livstidsdömda ska hanteras – med två undantag. Vänsterpartiet vill att ingen ska dömas till livstid. I stället ska 25 års fängelse gälla.
Sitta inne – för alltid
Sverigedemokraterna vill i stället att hänsynslösa våldsbrott ska bestraffas med att den dömde aldrig kommer ut.
En situation som vi i praktiken redan har i dag. Ljus, Lasermannen och andra kan få sitta livet ut.
– Finns det risk att man återfaller i brottslighet av allvarligt slag kan man få avtjäna straffet till man dör, säger Per Grevesmühl.