"Hur kunde du glömma Alla hjärtans dag?"

På kvällen när jag ska säga god natt till mitt barn i lägre skolåldern så blir han plötsligt helt hysteriskt ledsen. Han gråter stora krokodiltårar.

Jag undrar varför han är så ledsen och svaret nästan ekar i rummet: ”DU GLÖMDE ALLA HJÄRTANS DAG!”

”Glömt”, säger jag, ”jag har inte glömt.”

Han säger att idag firar alla barnen med sina familjer. Jag undrar hur de firar och svaret jag får är att kompisarna äter semlor, chokladbitar och geléhjärtan med sina familjer.

Jag pratar och han snyftar och gråter och jag försöker säga till honom att vi har firat Alla hjärtans dag genom att tala om hur mycket vi tycker om varandra, och hur betydelsefulla vi tycker att de övriga familjemedlemmarna är i våra liv. Snabbt svarar han att det inte är samma sak, och gråter vidare.

Nää, det kanske det inte är. Inte lika gott för smaklökarna, men för själen är det gott att få höra hur omtyckt man är.

”Hur kunde du glömma”, undrar han?

”Glömt”, säger jag igen, ”jag har inte glömt. Jag har bara inte köpt hem hjärtformade godisbitar utan har sett till att vi har firat dagen på ett annat sätt.”

Han säger att imorgon när fröken frågar om vi firade Alla hjärtans dag kommer ALLA räcka upp handen, ALLA utom han.

Han kommer att vara den enda i hela klassen som inte firade dagen och som har en mamma som glömde bort.

Jag föreslår att han ska säga att vi firade genom att säga hur mycket vi älskar varann. Blicken jag får är betalbar, det ser ut som om han tänker ”så kan man inte säga”.

Men det är väl ändå det Alla hjärtans dag står för - kärlek och omtanke? Eller är det så att dagen står för att äta godis i hjärtform?

Varför firar vi Alla hjärtans dag? Är det för att affärerna ska kunna sälja godis, choklad och blommor? Är det för att vi tycker om att fira saker? Är det för sägnen om prästen Valentin som blir kär i fångvaktarens dotter och skickar en kärlekshälsning undertecknad ”din Valentin” innan han blir halshuggen?

Av vilken anledning det än är så skapar den stora förväntningar och press på oss att göra något vettigt av denna dag. Klarar barnen av att stå emot pressen och säga till sina kompisar: ”Nej, jag firar inte den här dagen men många andra dagar?”

Vissa skolor stänger för att eleverna som inte får blommor mår dåligt. Det är fel att barn, ungdomar och vuxna mår dåligt för att de inte får blommor, choklad och kort!

Barn, ungdomar och vuxna borde må mera dåligt av att inte få bli sedda, omtyckta och omkramade istället för att må dåligt över att de inte firar den här dagen med blommor, choklad och kort.

Åsa Lanneros