CLEGGMANIA

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-05-03

För två veckor sedan visste få vem han var Nu är han en brittisk Barack Obama

DERBY. Nick Clegg står en halvmeter ifrån henne.

Carol ska ställa sin fråga men orden vill liksom inte komma fram.

Hon kikar ner på en fusklapp gömd i handen innan hon kan fortsätta.

Carol är inte den ende som blir knäsvag inför liberaldemokraternas ledare. På två veckor har han vänt upp och ner på valrörelsen och blivit den brittiska politikens nya superstar.

I trängseln utanför det anrika familjeföretaget Smith of Derby skakar den långe och smärte Nick Clegg händer medan folkmassan knäpper idolbilder. Skjortan är nästan demonstrativt uppknäppt under den blå kavajen.

Han känns väldigt ung. Är inte Hollywoodsnygg men ser bra ut på ett vardagligt sätt. Fräknig och naturlig.

Har paus i arbetet

Personalen står lydigt uppställd i dubbla led som om det vore en skolavslutning.

Smith of Derby tillverkar stora klockor. Maskinerna har tystnat och verksamheten står stilla, undantaget en jobbare i blå overall. Han skruvar obekymrat vidare på en jättelik urtavla som ska sättas upp på Arsenals hemmaarena i London.

Clegg försöker vara lite lustig i sina inledande ord.

– Känns som ett bra ställe att besöka när nedräkningen startar inför de sista dagarna av valkampanjen.

Några anställda har förberett frågor. Nick Clegg lyssnar noga innan han svarar på Carols nervöst framförda spörsmål. Hon har hört rykten om att partierna i hemliga samtal redan gjort upp om kraftiga nedskärningar i statens uppgifter.

Clegg ser först förvånad ut men använder sedan frågan för att prata om ”clean politics”. Hur han vill stoppa fusk och mygel.

Ger raka svar på frågorna

Händerna dansar framför honom när han pratar. Hela tiden tittar han frågeställaren i ögonen. Svaren är raka och konkreta. Intrycket är en ännu oförstörd politiker som fortfarande tror på det han säger.

Han är självsäker och självklar på ett sätt som man kan bli av en privilegierad uppväxt. Det har aldrig gått någon nöd på Nick Clegg.

Hans halvryske pappa var en svinrik bankdirektör med skidstuga i Schweiz och slott i Frankrike. Mamma Hermance härstammar från det holländska kungahuset, även om hon under flera år var krigsfånge i ett japanskt läger i Indonesien.

Inget politikintresse

Unge Clegg gick på Londons finaste privatskola, Westminster School, och sedan vidare till det anrika universitetet i Cambridge. Han visade ledaregenskaper tidigt, men inget större intresse för

politik. Tennis och skådespeleri upptog det mesta av hans fritid.

Efter skolan lutade han åt vänster och började intressera sig för politik. Men yrkesrollen blev reporterns, till slut på prestigefyllda Financial Times.

Hans stora chans dök upp tack vare familjens kontakter. Brittiske EU-kommissionären Leon Brittan erbjöd den då blott 29-årige Nick Clegg ett toppjobb i Bryssel som innebar en ledande roll i förhandlingsarbetet.

Är en varm EU-vän

Posten blev en perfekt språngbräda. Brittan såg Cleggs kapacitet och försökte övertala honom att gå med i det konservativa partiet. Men Clegg, som talar fem språk och är en varm EU-anhängare, vägrade ansluta sig till ett

Europaskeptiskt parti. I stället valde han de tynande liberaldemokraterna.

I samma veva träffade han sin spanska fru Miriam. Toppadvokat med begränsat intresse av att delta i hans valturné. Paret har tre barn.

Efter att Clegg valdes in i Europaparlamentet 1999 har karriären gått i raketfart. 2005 valdes han in i brittiska parlamentet och två år senare blev han partiledare.

Pratade om förändring

En tämligen anonym sådan, ända fram till valets första direktsända tv-debatt för två veckor sedan. Där slog han igenom med dunder och brak. Plötsligt fick britterna se ett fräscht ansikte som pratade om ”change”. Plötsligt var det Clegg som kallades ”Storbritanniens

Obama”. En etikett som tidigare klistrats på de konservativas ledare David Cameron – den tidigare självklare segraren som nu oväntat fått en tuff utmanare.

Pensionären Barry Betts är en av dem som lyssnar på Clegg under besöket i Derby. Han är nöjd:

– Clegg verkar veta vad han pratar om. Han verkar genuin och hur många politiker är det? Jag har inte röstat i de två senaste valen men nu ska jag göra det.

Clegg ställer upp på några enskilda intervjuer för lokala tv-stationer. Svarar på samma frågor han fått i månader, men låter ändå spontan.

Vill inte göra om tabben

Plötslig kallar han till sig en av rådgivarna och går bort för att få prata ostört. Då kommer han på att han fortfarande har mikrofonen på sig. Ansiktet blir allvarligt. Medarbetare skyndar till för att plocka bort alla sladdar. Clegg vill inte

göra samma tabbe som Gordon Brown häromdagen.

Till slut får jag en kort pratstund med Clegg. Handslaget är överraskande mjuk, blicken iakttagande men inte ovänlig.

Jag frågar hur den unge partiledaren analyserar sin plötsliga framgång.

– Tror det handlar väldigt mycket om att människor är trötta på två partier som monopoliserat makten mellan sig, säger han.

– De vill ha ett alternativ.

Kanske är det så enkelt – att Nick Clegg dök upp vid exakt rätt tidpunkt. Att tiden var mogen, precis som för Barack Obama i USA.

Håller han ända fram till valdagen?

– Jag tror inte klockan går att vrida tillbaka. Det är ett mycket mer öppet race nu än för några veckor sedan.

Clegg hoppar in i den väntande valturnébussen utanför ingång. Bussen är helt gul, liberaldemokraternas färg, med Clegg och hans finansminister kandidat Vince Cable avbildade i storformat.

Alla trängs runt bussen för att få en sista glimt av superstjärnan. Utom en grupp grovjobbare i oljefläckade overaller och skitiga händer som hänger på avstånd vid fabriksgrinden.

– Han är inte en av oss, säger en av jobbarna. Han har ingen aning om hur vi har det.

Nick Clegg gör inte alla knäsvaga.