Ingenting kommer att vara sig likt
Så ritas kartan om ifall SD blir större än M
Om Sverigedemokraterna blir större än Moderaterna i valet ritas Sveriges politiska karta om för andra gången på fyra år.
Nästan ingenting kommer att vara sig likt.
Magdalena Andersson får ett helvete. Ulf Kristersson försvinner genom en fallucka.
Så länge någon av oss kan minnas har Sverige haft två regeringsbärande partier, Socialdemokraterna och Moderaterna.
När högerflanken fått flest röster har Moderaterna lett regeringen. Har vänstern varit störst har Socialdemokraterna stått vid rodret.
Den här ordningen har, hur konstigt det än kan låta, lett till ett förtroendefullt samarbete mellan S och M. När det blåst har partierna stått sida vid sida. Det är ingen tillfällighet att Magdalena Andersson tog med sig Ulf Kristersson till en symboltyngd militärövning i Nordnorge i samband med Natoansökan i våras. De går i takt – när det gäller.
Det trygga samarbetet försvinner ganska snabbt om SD går om Moderaterna och blir landets näst största parti. Magdalena Andersson kommer aldrig ta med Jimmie Åkesson till Norge eller dela några förtroenden med honom. Det finns inte på kartan.
Det är den viktigaste förändringen på det övergripande planet. Ett välbekant, hemtamt sätt och leda landet och underlätta regeringsskiften går i graven.
Men vad som händer därutöver beror i hög grad på om högeroppositionen får möjlighet att bilda regering eller om de förblir i opposition.
Högeroppositionen får flest röster och bildar regering: I det läget skulle jag trots allt tro att Ulf Kristersson blir deras statsminister.
Skälet till att jag tror det är att det är så Jimmie Åkesson verkar vilja ha det. Han har velat skynda långsamt med sitt parti, att varsamt skola in det till allt högre maktpositioner.
Men osvuret är såklart bäst.
Däremot tror jag att det blir omöjligt för Sverigedemokraterna att stå utanför regeringen i det här scenariot. Det är en lösning som Åkesson tycks ha accepterat fram till nu. Men vad finns det för skäl för regeringsunderlagets största parti att stå utanför regeringen?
De riskerar att få kicken efter valet
Jag skulle säga inga. Och det tror jag också är Åkessons partikamraters fasta uppfattning. Även om han ville skulle det inte gå att stå emot partiets tryck i den frågan. Äntligen framme vid den verkliga makten.
SD blir, även vid det här utfallet, regeringens dominerande parti. De kommer att få störst chans att förverkliga sina idéer.
Det här resonemanget bygger på att Ulf Kristersson fortfarande vill bli statsminister. Och att han vill ta in SD i regeringen. Det vill han inte idag.
Det var matematiska skäl, alltså väljarandelar, som gjorde att Moderaterna öppnade dörren mot Sverigedemokraterna. Utan dem, inget maktskifte. Det visade enkel addition.
Jag skulle säga att matematiken fortfarande väger blytungt. Efter åtta år i opposition är invändningarna mot att tacka nej till regeringsmakten om den ligger inom räckhåll fjäderlätta.
Högeroppositionen förblir i opposition: Med SD som största parti i den här konstellationen blir Jimmie Åkesson oppositionsledare.
Moderaterna förpassas till de bakre bänkarna och Ulf Kristersson får lämna innan han vet ordet av.
Men det här är inget önskeperspektiv för Magdalena Andersson heller. Långt därifrån.
Hon har för det första förlorat den som hon, åtminstone bakom stängda dörrar, har kunnat dela ansvaret för landet med, Ulf Kristersson.
För det andra har hon fått en erkänt mycket skicklig debattör emot sig som oppositionsledare, Jimmie Åkesson. Hans attacker kommer svida betydligt mer än Kristerssons gjort. Åkesson är helt enkelt en svårare konkurrent och en obefintlig förtrogen. Småspik under fötterna på Magdalena Andersson.
Maktförskjutningen på den högra planhalvan av politiken får konsekvenser för fler partier än de närmast inblandade. Det viktigaste är Liberalerna.
De är redan från början kluvna till Sverigedemokraterna och vill inte att de ska ingå i en ny regering. Men kan de ingå i underlaget till en regering där SD har plats? Oklart.
Nya konvulsioner i det lilla partiet är att vänta. De kan landa i att man byter sida igen – precis som efter förra valet.
Man måste säga att Sverigedemokraterna haft en osannolik tur med händelseutvecklingen. Ja, jag vet att det är hemskt att säga så. Men sett ur SD:s perspektiv kunde de senaste gängrelaterade skjutningarna inte ha kommit vid ett bättre tillfälle.
Stödet för partiet minskade, inte mycket men dock, svagt under våren. Länge såg SD ut att gå mot sitt första förlustval någonsin.
Men så är det inte längre. Just nu ligger stödet för Jimmie Åkessons parti tre procentenheter högre än valresultatet. Någon annan förklaring än de nya skjutningarna är svår att hitta.
I januari 2017 öppnade dåvarande M-ledaren Anna Kinberg Batra för samarbete med Sverigedemokraterna i olika sakfrågor. Hon ville inte sitta i samma regering och inte budgetförhandla med dem. Men annars kunde det tidigare isolerade partiet få vara med.
Beskedet sände chockvågor genom hela det politiska systemet. Det ledde, i tur och ordning, till att Kinberg Batra fick sparken som partiledare, att Alliansen sprack – och att Moderaterna nu riskerar att permanent petas från platsen som Sveriges näst största parti.
Så många skulle rösta på SD just nu
Enligt den senaste väljarbarometern från Aftonbladet/Demoskop skulle 18 procent rösta på Moderaterna om det vore val i dag. 20,6 procent skulle lägga sin röst på Sverigedemokraterna.
SD skulle alltså bli större än Moderaterna.
Högeroppositionen, Team Kristersson, skulle samla 48,6 procent av väljarna. Team Anderssons partier stöds av 50,2 procent. Resten röstar på ett annat parti.
Gå med i Iniziopanelen hos Demoskop – och gör dig hörd!
Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.
