Marias dotter tog sitt liv: ”Som att amputera halva kroppen”
Publicerad 2024-03-16
Maria Romero miste sin 13-åriga dotter i suicid för snart tio år sedan.
I sitt arbete som lärare upplever hon att ungdomars mående försämrats och att psykisk hälsa därför borde vara en del av undervisningen.
– Mer kunskap i ämnet och ett öppnare samtal är nödvändigt för att fånga upp dem som mår dåligt, säger hon.
8 december 2014. Det är dagen som Maria Romero aldrig kommer att glömma.
– Det var som en mardröm som man inte kunde bli väckt ur, säger hon med en djup suck.
Dottern Elvira brukade alltid vara punktlig. Men nu kom hon inte hem vid utsagd tid och svarade inte i telefon. Efter ett par timmar ringde familjen polisen och anmälde henne försvunnen.
– Innerst inne så började jag förstå att något hemskt kanske hade skett, men jag ville inte acceptera det. Det kändes i magen att något var oerhört fel.
Efter en väntan som Maria upplevde som en evighet knackade polisen på dörren runt klockan tre på natten. De hade hittat Elviras livlösa kropp och det framgick – bland annat genom ett brev där hon tog farväl – att suicid var dödsorsaken.
Snart har tio år passerat och Maria sitter och bläddrar i ett gammalt fotoalbum. Hon skakar på huvudet sakta medan hon berättar:
– Det går nästan inte att beskriva känslan av att förlora sitt barn. Det är som att något har dött inom en, nästan som att man har amputerat halva kroppen.
Elvira hade mått psykiskt dåligt under en längre tid och var utsatt för mobbning både i skolan och över nätet. Hon kämpade med ätstörningar vilket Maria och familjen var väl medvetna om och stöttande i. Men att dotterns psykiska ohälsa lett till att hon inte ville leva längre kom som en chock.
Det dröjde flera veckor efter dödsbeskedet innan det sjönk in för Maria vad som hade skett och att det var den verkligheten som hon skulle tvingas leva i. Efter en kortare sjukskrivning så valde hon att kliva tillbaka in i arbetslivet för att aktivera sig – och på så sätt försöka stilla alla hemska tankar och känslor som annars var på väg att förgöra henne.
– Jag kände att jag behövde börja jobba igen. Jag är lärare och min räddning för att inte gå ner i depression var att komma tillbaka till jobbet och träffa eleverna.
Maria jobbar på en gymnasieskola i Göteborg och hon ser problematiken med psykisk ohälsa bland unga dagligen. Varannan 15-åring upplever psykiska problem och statistiken vad gäller suicid är en dyster syn.
Årligen dör omkring 1 200 personer av suicid i Sverige. Bland unga personer, mellan 15–29 år, står suicid för en tredjedel av alla dödsfall.
Sverige ligger även efter jämförbara länder när det kommer till förebyggande insatser, visar en rapport från 2023. I Finland, Danmark och Norge är undervisning i psykisk hälsa redan obligatoriskt i grundskolan.
Maria frågar sig varför Sverige inte följer grannländernas exempel och arbetar mer förebyggande i skolorna. Hon har en stark åsikt om att psykisk hälsa borde inkluderas tydligare i undervisningen.
– Jag upplever att elevernas mående blivit sämre över tid. Det har blivit fler med ätstörningar, mer ångest och mörka tankar. Det är jätteviktigt att vi alla får mer utbildning i hur man kan hantera det, säger Maria.
Enligt henne får ämnet inte tillräckligt med utrymme och i nuläget lyfts det enbart upp om en lärare gör det på eget initiativ. Hon anser därför att det borde skrivas in i läroplanen och ges ordentligt med undervisningstid.
– Många ungdomar håller fortfarande mörka tankar inom sig så jag tror att vi kanske måste träna på att prata om det mer öppet så att man inte ska skämmas över att man mår dåligt. Det är så viktigt för att kunna fånga upp och hjälpa dem som mår dåligt innan det är för sent.
Efter Elviras död har Maria brottats med sitt eget mående. Det har gått upp och ner i perioder och sorgen har förändrats över tid.
Hon gick med och blev samtalsledare i mammagruppen Vi som förlorat barn, VSFB, där de stöttar och tipsar varandra i sorgarbetet. Hon är även volontär i Suicid Zero och det arbetet ser Maria som en möjlighet att både läka själv och hjälpa andra.
– Jag ser det som att jag får göra något nyttigt i det arbetet och även när jag pratar om psykisk ohälsa och uppmärksammar nätmobbning med mina elever i skolan. Det känns som det blivit lite av mitt kall här i livet, säger Maria och fortsätter:
– Men vi måste följa de andra nordiska länderna och få in detta i skolundervisningen. Det kan inte få fortsätta på detta sätt, det måste ske någon förändring.