Högerilskan mot budgeten: ”Kunde lagts fram av en S-regering”

Carl B Hamilton, riksdagsledamot för Liberalerna, säger att det är viktigt med beredskap för konjunkturvariationer.

Han menar att Sverige är i kläm mellan de stora ländernas räntehöjningar och den egna viljan att öka de offentliga utgifterna och inkomsterna hos människor och företag för att mota lågkonjunkturen, och kallar det hela en balansgång.

Sedan kommenterar han debatten om budgeten, som handlat mycket om bensinpriset och inflationen. Det är inte det stora problemet i Sverige menar han:

– Det är arbetslösheten. Den har bitit sig fast på en nivå på 6-7 procent och kan mycket väl gå upp till 8-9. Hur har detta skett? Vi har haft en arbetarregering i många år. Där har man inte förmått att se risken att arbetslösheten biter sig fast på hög nivå.

– Det kräver en lång rad åtgärder.

– I denna regering har Liberalerna fått ansvar för integration, arbetsmarknadspolitik och strukturåtgärder som kan minska arbetslösheten. Detta är den stora utmaningen. Det är inte bensinpriset, och inte inflationen.

Janine Alm Ericson, ekonomisk-politisk talesperson för Miljöpartiet, kallar budgetpropositionen ”en sorglig läsning”:

– Det är en krigsförklaring mot en effektiv klimat- och miljöpolitik och mot allt som bygger ett jämlikt och rättvist samhälle. Det är en kolsvart budget som läggs i en tid av krig i vårt närområde och skenande klimatförändringar.

Hon säger att Sverige kommit till klimattoppmötet i Egypten med minskade ambitioner för klimatet och hänvisar till ett uttalande från klimatminister Romina Pourmokhtari om att det bör finnas en förståelse för att Sverige nu behöver vidta åtgärder som kan komma att öka utsläppen något.

– Jag hoppas att statsrådets uttalande aldrig når människorna i Pakistan som kämpar mot översvämningar, eller bönder i Kenya som ser sin boskap dö av törst, och skördar torka bort. Det är faktiskt inget annat än ett hån. Sveriges linje har tidigare varit den enda rimliga: att den rika delen av världen har en skyldighet att gå före. Det är otroligt tragiskt att den nya regeringens linje verkar vara den helt motsatta.

Hans Eklind, ledamot i finansutskottet för Kristdemokraterna:

– Den regering som nu tillträtt får inte regera i en blomstrande högkonjunktur. Vi går nu in i en lågkonjunktur med hög inflation, med stigande räntor och hög arbetslöshet som särskilt gäller de utrikesfödda.

– Det ställer krav på en välavvägd finanspolitik. Därför presenterade regeringen i dag en budget som tar hänsyn till detta.

Han säger att budgeten rymmer viktiga åtgärder även om den är återhållsam. En sådan åtgärd är inom vården, enligt Eklind:

– Vårdköerna ska kortas, tillgängligheten ska öka.

– Man satsar 4,7 miljarder de kommande tre åren på förstärkt och förlängd satsning av förlossningsvården.

– En nationell statlig vårdförmedling för att öka tillgänglighet till vård och korta vårdköerna sätts igång.

Han säger att detta är kristdemokratiska reformer som nu blir politik.

Ali Esbati, ekonomisk-politisk talesperson, Vänsterpartiet inleder med en liknelse:

– Den högerkonservativa budgetpropositionen som nu lagts på riksdagens bord utgör den politiska motsvarigheten till att stå framför ett allvarligt problem för att titta bort, skrapa lite med fötterna, kanske vissla en nervös trudelutt, därefter pröva sig på några uppseendeväckande estradnummer tänkta att vända uppmärksamheten bort från oförmågan, ansvarsfrånskrivandet, den inlevelselösa axelryckningen.

– Åkesson-Kristessonregeringens finansminister har i dag presenterat en nedskärningsbudget för välfärden. Det är något oerhört. De som håller uppe välfärden är redan hårt pressade efter många år av övertro på nyliberalt inspirerade effektiviseringsideologi.

– Den höga inflationstakten lägger nu ytterligare en mycket tung börda på kommunerna och regionernas ekonomi och därmed på välfärdens proffs.

Han säger att skolpersonal nu måste sägas upp, skolsköterskor blir av med kollegor, minutscheman inom äldreomsorgen ska klaras av med färre människor som gör jobbet.