Dämpad applåd – när svarta lådan hittades
Uppdaterad 2015-03-30 | Publicerad 2015-03-24
Aftonbladets Staffan Heimerson på plats efter flygraschen i franska Alperna
SEYNE-LES-ALPES, Frankrike. ”Det är som att titta in i en barnkammare, där det har varit slagsmål. Oordning. Allt utspritt - men inte i ett rum utan 20 000 kvadratmeter vildmark.”
Helikopterpiloten Xavier Louvet försökte på ett grönt fält med tio helkoptrar beskriva nedslagsplatsen för den Germanwings Airbus 320 som mystiskt - tills nu oförklarligt - på 10 000 meters höjd fick motorstörningar på sin rutt från Barcelona till Düsseldorf och efter en åtta minters dödskamp, då planet föll mot marken, kraschade klockan 10.57. De 150 ombord dog.
Ligger oåtkomligt
Nedslagsplatsen ligger oåtkomligt på 1 800 meters höjd bakom ett berg, där Alperna är som vassast och vildast. Ingen kan till fots komma dit.
Jag stod i skymningen och betraktade berget som från några kilometers avstånd ser ut som en egyptisk pyramid i kromosomformat.
Nedre delen av massivet går under namnet Montagne Cheval Blanc, Den vita hästens berg, den övre kallas mindre målande för Vita bergen.
Trots att ingen fanns att rädda ryckte Frankrike ut med stor kapacitet. En armada av helikoptrar, brandfordon och ambulanser från lanskapet Provences alla delar. Tusen gendarmer (ungefär statspolis), brandmän, ambulansförare, bypoliser och hemvärn.
Men nu på kvällen har ännu ingen minister eller andra dignitärer nått fram, inte ens den akuta haveriutredningsgrupp som i Köln bildats med experter från Airbus, Lufthansa och Germanwings. (Germanwings är Lufthansas lågprisbolag med uppgift att konkurrera med Ryanair.)
Ministrarna ger sina presskonferenser på hotell i Marseille som ligger mer än 20 mil bort.
Grabbig stämning
Jag tjuvlyssnade på samtalen mellan piloter och poliser. Hos båda grupperna fanns - mitt i katastrof och tragedi - en lättnad:
”Det är en välsignelse, att det i alla fall inte är ett terrordåd.”
Samtidigt kände de tillfredsställelse över att de visat hur snabbt deras samhälle kan reagera på ett SOS som detta. Stämningen blev grabbig. Och alla polisbilar - även små Renault Clio - fick excellera med att köra med blåljus och gärna siren också.
Området är isolerat. Det är en värld där man fortfarande i förra veckan hade snökedjor på bilen. I dag har rått regnigt vårväder. Och den ort som i rapporteringen ofta nämns, Barcelonette, ligger visserligen bara två mil från den här lilla byn. Men man når den inte. Ett snöfyllt pass på 2 300 meters höjd ligger i vägen.
”Hörde smällen”
Bykaféets ägarinna, Sophie Dalmas, sa: ”Visst hörde jag smällen. Men det förstod jag inte då. Jag trodde bara det var en lastbil som skramlade förbi.”
På den stora gräsplanen utbröt under eftermiddagen en triumferande lättnad. Det var när en pilot steg ur sin helikopter och sa:
”Jag har med mig den svarta lådan!”
Det hördes en dämpad applåd.
Om någon dag kanske lådan ger svar på den molande frågan: Vad var det som gick åt helvete på flight 4U 9525 under en rutinflygning mellan två västeuropeiska storstäder?