Replik: Sluta blunda för kriminella bakom människohandeln

Inlägget är en replik på Ronnie Sandahls kolumn.

”Trafficking är om något vår tids slaveri och en skamfläck för oss alla. Men trafficking gäller inte bara sexhandel utan även tvångsarbete, tiggeri och andra förnedrande tvångshandlingar.”
Orden är inte mina, utan folkpartisten och Europaparlamentarikern Cecilia Wikströms. De avslöjar också varför Tyskland, Storbritannien, Italien och flera andra länder, av omsorg om människor som utsätts för denna slavhandel, väljer att se kopplingen mellan människohandel och tiggeri.
”Den typ av människohandel som ökar handlar framförallt om fall där personer har förts till Sverige av kriminella grupper från andra länder för att utnyttjas i tiggeri, för tvångsarbete eller för att medverka i brottslig verksamhet. När det gäller tiggeri och medverkan i brottslig verksamhet kommer majoriteten av de kringresande gärningsmännen och deras offer från Rumänien, Vitryssland och Bulgarien”. Dessa ord använde Rikspolisstyrelsens kommissarie Kajsa Wahlberg i ett pressmeddelande redan 2012.
Delar av det kraftigt ökande tiggandet i Sverige är organiserat. Där förekommer det olika grader av tvång. Att ifrågasätta detta, utifrån de många berättelser, rapporter, studier och domar som konkret visar just detta, hjälper inte tiggarna. Tvärtom.
Den pågående rättegången om människohandel i Halmstad handlar om personer som tvingat mellan fem och sju bulgarer att tigga i flera städer i Västsverige. Åklagaren Thomas Ahlstrand har förklarat till medier att ”de båda cheferna plockade av tiggarna alla pengar”.
Svea Hovrätt har, exempelvis vid målet B 1479-09 redan tidigare dömt personer som på olika sätt utnyttjat utsatta för tiggeri. Hovrättens ord behöver knappast kommenteras ytterligare:
”Sammanfattningsvis har Mirage och Irina under tiden omkring den 28 oktober 2006 och med den 5 augusti 2008 tillsammans och i samförstånd med annan med användande av olaga tvång, vilseledande och utnyttjande av Pavlo utsatta belägenhet låtit rekrytera, transporterat, inhyst och tagit emot honom och därigenom tagit kontrollen över honom. Syftet har varit att han skulle utnyttjas i tvångsarbete genom att han skulle tigga medan Mirage och Irina skulle tillägna sig hans inkomster. Allt i enlighet med vad som har funnits styrkt ovan. Mirage och Irina ska dömas för människohandel.”
Svea Hovrätt har också fastställt att utnyttjande av utsatta för tiggeri, även i fall där det finns olika grader av frivillighet, är att ses som människohandel. Vid målet B 6263-10 ansåg man att det var bevisat att syftet att ta hand om utsatta var att de skulle användas som tiggare: ”Han synes i och för sig nöjd med sin situation, men det framstår dock för tingsrätten som uppenbart att han utnyttjats och att detta varit syftet med att ta med honom. Han har instruerats av Bujor och Adriana och arbetat åtminstone delvis under tvång. Det är uppenbart att han med normalt synsätt behandlats mycket illa av Adriana och Bujor.” Tingsrätten dömde Adriana och Bujor till människohandel. Hovrätten var ännu tydligare och valde att se det som grov människohandel, då man menade att förövarna visade grov hänsynslöshet genom att medvetet utnyttja utsatta personer.
Varför avfärdar vi Petra Tammert Seidefors, ansvarig vid länsstyrelsen i Stockholm för kartläggningen av tiggeriet i Sverige, som härom dagen sa till Sydsvenskan att hon ”hört massor av berättelser om tiggare som fått hjälp att ta sig hit och som bara får behålla en liten del av de pengar som de samlat in”? Varför tror vi inte på berättelserna från personer som 41-åriga Petrina, som till DN förklarade att hon tvingades lämna ifrån sig två tredjedelar av vad hon tiggt ihop till sina ”hallickar”? (”De tvingade mig att tigga”, 2013-05-30)
Människohandel är fruktansvärt. Även om det är svårt måste vi våga att inte titta bort. Väldigt, väldigt få människor vill tigga och tvång är en av orsakerna att de tvingas fråga om allmosor.
Vi måste förstå att flera av dem vi ser på våra gator är offer för trafficking och behöver mer hjälp än några kronor för att få ett värdigt liv. Ett sätt att hjälp är att sluta blunda för de kriminella bakom människohandeln och kräva att alla människor har rätt att få hjälp av sitt eget land.
Rolf Åbjörnsson
Advokat, riksdagskandidat (kd) Stockholms län