Djävulens advokat

Uppdaterad 2011-07-28 | Publicerad 2011-07-27

Han ska försvara Anders Behring Breivik i rätten

TÄNKTE TACKA NEJ Geir Lippestad, 47, är medlem i Arbeiderpartiet. Samma politik som Anders Behring Breivik försökte utplåna. Trots det ska han försvara terroristen från Oslo. ”Min första tanke var att tacka nej”, säger Lippestad.

Advokat Geir Lippestad, 47, sitter chockad framför nyheterna hemma i villan.

Då ringer polisen – terroristen från Oslo och Utøya vill ha honom som försvarare.

Han tackar ja – utan att berätta att han är med i Arbeiderpartiet.

Anders Behring Breivik har sagt till sin adokat, Geir Lippestad, att han var förvånad över att polisen inte lyckades stoppa honom efter bomben.

Geir Lippestad ser pressad ut. Svetten tränger fram i pannan och benen skakar under bordet.

– Jag är här som försvarare, säger han. Min egen person är inte viktig. Mitt enda mål är att göra ett så professionellt arbete som möjligt.

Aftonbladet och medier från hela världen ställer fråga på fråga. Anders Behring Breiviks advokat svarar tålmodigt, mån om att berätta så mycket han kan om sin klient.

Vi får veta att de redan har träffats i många timmar. Att Behring Breivik är lugn, äter normalt, men är lite utmattad.

– Det är ju ganska naturligt med tanke på att han befinner sig i en speciell situation, säger Lippestad.

Trodde han skulle skjutas

Anders Behring Breivik ser sig själv som västvärldens räddare. Blodbadet i fredags som början på ett nytt krig.

– Eftersom han tror att han befinner sig i krig tycker han också att han har rätt att döda. Han tror att världen kommer att tacka honom om sextio år, säger hans advokat Geir Lippestad.

Enligt Geir Lippestad är 32-åringen överraskad över att han lyckades genomföra sitt attentat.

– Han trodde att polisen skulle stoppa honom efter bomben och var förvånad att han nådde ön. Där räknade han med att bli ihjälskjuten av polisen.

Ångrar sig inte

Anders Behring Breivik hävdar att det finns ytterligare två celler i Norge och flera till i Europa. Var vill han inte säga. Advokat Lippestad menar att han troligen är psykiskt sjuk.

– Hela fallet tyder på det. Han är inte som någon av oss. Han är i sin egen bubbla.

Ändå är det för tidigt att kräva vård i stället för fängelse.

– Det ska först göras en professionell bedömning. Sedan får vi se det underlaget.

Tror du att din klient kommer att lyssna på dig om det blir aktuellt att kräva vård?

– Annars får han välja en annan advokat.

Ångrar han sig?

– Han anser att han har gjort det som var nödvändigt.

”Att säga nej vore fel”

Geir Lippestad följde de fasansfulla nyheterna från terrordåden i Oslo och på Utøya hemma i familjens villa i lördags morse.

Då ringde polisen. Anders Behring Breivik ville ha honom som advokat. Lippestad, som till stor del är inriktad på affärsjuridik, vet fortfarande inte varför.

Behring Breivik har jobbat i en butik som ligger i samma byggnad som Lippestad hade sitt kontor i för femton år sedan, men Lippestad kan inte minnas att de någonsin skulle ha träffats.

– Min första tanke var att tacka nej. Att det var för svårt.

Lippestad talade med sin familj, med vänner och kollegor. Tiden gick. Först efter tio timmar hade han bestämt sig.

– Jag tänkte att det är dags att tänka på demokratin. Att säga nej vore fel. Rättsystemet är en så viktig del i demokratin. Någon måste göra det här jobbet.

Döljer medlemskapet

Under hela sitt yrkesliv har Lippestad arbetat ideellt. För ungdomar, handikappade och mot bröstcancer. Han är också medlem i Arbeiderpartiet, och står för den politik Behring Breivik har försökt utplåna med blodbad.

Medlemskapet har han inte nämnt för sin klient.

– Jag har inte sett något skäl. Han visar hat mot vem som helst som inte är extremist, så det spelar ingen roll.

Enligt norska tv-kanalen NRK ska han ha fått flera hot via sms. Men Geir Lippestad vill inte prata om någon eventuell hotbild.

Efter häktningsförhandlingen i förrgår gick Geir Lippestad ner till centrala Oslo. 150 000 landsmän hade samlats för att tända ljus och hålla upp blommor.

– Jag trodde tingsrätten skulle vara den starkaste upplevelsen. Men att se ut över Rådhusplatsen en timme senare var mycket starkare, säger han.