Ivanka, 25, tvingades lämna sin man vid gränsen
Här kommer flyktingarna till Sverige
Uppdaterad 2022-02-28 | Publicerad 2022-02-27
SKURUP. När familjen var en timme från gränsen till Polen kom beskedet: Män mellan 18 och 60 år får inte lämna Ukraina.
Då tvingades Ivanka, 25, välja mellan att rädda sin dotter eller stanna med sin man.
– Det var det värsta beslutet i mitt liv, säger Ivanka Shaptala.
Klockan 21.15 lade färjan från Swinoujscie till i Ystad hamn. Sedan dröjde det inte länge förrän Anna Kaljacas släktingar kom ut från färjeterminalen.
Med tårarna rinnande nedför kinderna kastade de sig om halsen på varandra och kramades länge. Annas man Alen hade kört från Skurup för två dagar sedan för att möta dem i Polen och hjälpa dem till Sverige.
– Jag är glad att vi är här och att mitt barn kan sova i natt utan att väckas av bomber. Men mitt hjärta är krossat. Min man och min pappa är kvar i Ukraina – i en väldigt svår situation, säger Ivanka Shaptala, syster till Anna.
Hon och hennes man vaknade hastigt klockan sju på morgonen den 24 februari av en hög smäll. De öppnade sina mobiltelefoner och kunde knappt tro vad de läste.
– Vi tittade på varandra och sa ”Ryssland har startat krig mot oss”.
Efter det åkte mannen och tankade bilen medan Ivanka försökte packa lite av det allra nödvändigaste – som deras pass, vatten, varma kläder och en filt till den ettåriga dottern.
Smärtsamt farväl
De satt sedan 10 timmar i en bilkö ned till gränsen mot Polen. En resa som i vanliga fall tar en timme och 40 minuter från hemstaden Lutsk.
– Vi hade beslutat oss för att lämna landet för att rädda oss och vårt barn men när vi var cirka en timme från gränsen så infördes lagen om att män mellan 18 och 60 år inte fick lämna.
Ivanka menar att det var rätt att lagen infördes så att männen stannar och slåss för Ukraina men samtidigt krossade det hennes hjärta.
En lång, intensiv och hjärtskärande diskussion uppstod i bilen mellan det unga paret. Ivanka ville inte lämna landet utan sin man, men han lyckades övertyga henne.
– Han sa att det var rätt beslut. Det skulle vara enklare för honom strida för landet om han visste att vi var i säkerhet.
Med tårar rinnande berättar Ivanka att de nyligen firade 10 år tillsammans och att han är hennes barndomskärlek. Hon tar fram en bild på honom. Det är en familjebild från nyårsafton.
Både hennes man och hennes pappa, som också var i bilkön med sin fru, vände om och började köra tillbaka mot Lutsk.
På vägen samlades mängder av förtvivlade kvinnor och barn som precis fått beskedet att männen inte fick följa med över gränsen. De började gå till fots mot gränsen och frågade olika bilister om de kunde få skjuts.
Kvinnor och barn trängdes på buss
Ivanka och dottern fick plats på en buss. Den var fylld till bristningsgränden med kvinnor och barn. Bussen var så packad att kvinnorna inte fick plats att sitta ner.
– Vi står upp i bussen i tio timmar. Det är en fruktansvärd situation för alla har precis sagt hej då till sina män och visste inte om de kommer träffa dem igen. Alla gråter.
Ivanka känner sig lyckligt lottad som har sin syster, Anna, i Sverige. Tack vare Anna och hennes man blev familjen guidad om vilka vägar det fanns för att ta sig ut från Ukraina och fick redan på att Sverige var villiga att ta emot dem.
– Jag vet att det finns kvinnor och barn som är kvar i Ukraina för de vet inte vart de ska ta vägen, säger hon.
Vädjar om militärhjälmar
Nu är det dessutom svårt att lämna Ukraina på grund av utegångsförbudet, påpekar Ivanka. Bilköerna är så långa att det tar lång tid att nå en gräns. Det finns risk för att man bli sittande i en bilkö på natten.
Hon vädjar till Europa och Sverige att göra mer för att hjälpa Ukraina. Ni måste förstå att kriget är på riktigt, säger Ivanka.
– Vi behöver hjälp att skydda vår himmel från flyganfall – en sköld för himmeln. Vi behöver också hjälmar och skottsäkra västar. Det finns inte tillräckligt i armén så våra män måste ge sig ut barhuvade och utan skydd.