De som drunknar behöver inte betala
Publicerad 2015-11-05
De väntar på kajen där flyktingarna som kommit till Samos registreras.
En allmänkirurg och en språkstuderande från Latakia, en bilmekaniker från Deir ez-Zor, en busschaufför från Damaskus, en polis och en tandläkare från Aleppo.
De har flytt diktatorn Assads oljefatsbomber och terroristerna i IS. Deras arbetsplatser har blivit ruiner. Skolor och sjukhus finns inte mer. Vatten, el, livsmedelsförsörjning, ingenting fungerar.
Några har sina familjer med sig. Andra reser ensamma. De är lättade för att de tagit sig hit med livet i behåll, men de vet att de har en lång väg framför sig.
De är rädda att uppge sina namn, men de berättar samma historia om flykten över Medelhavet. Ur deras enskilda vittnesmål framstår en ödets iskalla ironi:
De som drunknar behöver inte betala.
Så här går det till:
● Förberedelserna
Flyktingarna från krigsdrabbade Syrien, Irak, Afghanistan och andra länder tar sig med flyg, tåg eller buss till Izmir, Turkiets tredje största stad och navet för de vådliga transporterna till de grekiska öarna.
I de nedgångna kvarteren kring Basmanetorget vimlar det av syriska organisatörer. De värvar kunder redan vid busstationen, eller sitter på kaféer och väntar. Organisatörerna tar en förmedlingsavgift på 50 eller 100 dollar och förmedlar kontakt med turkiska smugglarorganisationer.
● ”Biljettpriserna”
Resan över havet kan kosta mellan 500 och 1200 dollar per person, för plats i en fullpackad gummibåt, till långt över 2000 Euro, för plats i en ”riktig” båt med förare.
Barn åker för halva priset, spädbarn gratis. Priset beror på hur landgränserna bevakas uppe i Europa, på väder, och på tillgång och efterfrågan. Betalningen kan ske på tre sätt:
1. På stranden, innan båtarna sätts i sjön. 2. Via en ”säker person” som håller pengarna tills den som betalar kommit fram. 3. Via ett slags ”försäkringskontor” där pengarna sätts in mot en avgift på 50 dollar, och betalas ut när den som reser kommit fram och
skickat en kod till kontoret. Om den som reser försvinner eller drunknar på vägen har en i förväg utsedd förmånstagare rätt till pengarna ett antal dagar.
● Gummibåtarna
Båtarna är cirka sju meter långa, och billigast möjliga, bokstavligen av engångstyp.
Väven i de uppblåsbara tuberna är tunn, akterspeglarna och de lösa durkarna av obehandlad plywood. Utombordarna är oftast kinesiska lågprismotorer på 30 hästkrafter, som använts flera gånger. Båtarna lastas med mellan 40 och 60 personer, som sitter på varandra för att få plats. Eftersom båtarna väger flera ton fullastade gör de inte mer än cirka tre, fyra knop i medvind. De går inte att manövrera ordentligt när de närmar sig land. Det händer att bensinen tar slut och då driver båtarna med vågorna.
Det finns inte ens paddlar ombord. Vattnet som stänker in får passagerarna ösa ut bäst de kan. Det ligger rester av gummibåtar och mängder av flytvästar överallt längs Samos stränder. I det nyckfulla höstvädret med krabb sjöhävning är transporterna direkt livsfarliga.
● Säkerheten
Är obefintlig. Det är ofta rena turen att människor klarar sig helskinnade i land.
Flytvästarna som säljs i Izmir kostar från några hundralappar och uppåt, men är av undermålig kvalitet, ibland fyllda med papper istället för flytelement. Många tar med sig stora svarta innerslangar att flyta på. Det förekommer uppblåsbara barnflytvästar av tunn plast, och enkla flytleksaker i glada färger med varningstexten kvar. För att försöka hålla pengar och mobiltelefoner torra under resan använder många ballonger som de köpt i Izmir. Det lilla bagage folk har med sig – ofta bara små ryggsäckar – förvaras i svarta sopsäckar.
● Resan
Flyktingarna får vanligtvis besked på natten när de ska iväg. De transporteras ett par timmar i minibussar till kusten. Det är mörkt på stranden när de packas i gummibåtarna.
Många vittnar om att det blir många fler i båtarna än vad som utlovats. Det har hänt att de som ångrat sig tvingats ned i båtarna under vapenhot. Sedan smugglarna börjat åka fast och många båtar tagits i beslag är det nästan alltid en av flyktingarna som får köra efter enkla direktiv. Det händer att ”riktiga” båtar körs över smugglarna, som då bara sätter iland flyktingar och vänder tillbaka. Men föraren av den plastbåt i vilken fyra kvinnor och sju barn drunknade häromdagen, bara 25 meter från Samos klippkust, hade
redan innan båten lämnade turkiskt vatten lämnat rodret till en av flyktingarna, hoppat överbord och blivit upplockad av en snabbgående båt.
● Smugglingen - en miljardindustri
Smugglarna är välorganiserade. De måste hålla sig undan, eller betala, den turkiska polisen. De betalar landägaren där gummibåtarna sätts ut. Gummibåtarna med motorer kostar dem 8-10 000 dollar styck. Bossarna har många anställda som gör grovjobbet för tusen dollar i månadslön. Flyktingarna, som inte har något val, kallar dem ”maffia”.
Kalkylen är enkel: En båt med 40 personer som betalat 1000 dollar var ger en intäkt på 320 000 kronor. Nettot ligger rimligen på cirka 200 000 kronor per båt. Eftersom det kan landa 20 båtar eller mer här varje dag handlar det om vinster på runt 100 miljoner
kronor i månaden bara på trafiken till Samos. Enligt Europol är cirka 30 000 människor inblandade i smugglingen runt Medelhavet. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR har närmare 400 000 flyktingar tagit sig till de grekiska öarna hittills i år. Grovt räknat har smugglarna omsatt tre miljarder kronor eller mer, bara i denna del av Medelhavet.
Här kan du följa Gula båtarna på Facebook.
Så kan du stödja Gula båtarna
Swish. Swisha valfritt belopp till nummer 123 114 7313. Mottagare: Gula Båtarna.
SMS. SMS:a BÅT100, BÅT200, BÅT300 eller BÅT500 till nummer 72600 för att skänka 100–500 kronor.
Bankgiro. Sätt in valfritt belopp på bankgiro 5037-0378
Gula båtarna är Sjöräddningssällskapets och medieföretaget Schibsteds projekt för att rädda liv på Medelhavet, med två räddningsbåtar och frivilliga sjöräddare.