Därför sätter ingen stopp för dödandet i Syrien
Aleppo har blivit en avgörande symbol för kriget i Syrien.
Lyckas Assad ta hela staden har han om inte segrat så åtminstone sett till att han inte kan förlora kriget. Samtidigt som oppositionens stridsmoral får sig en allvarlig knäck.
Men något slut på kriget är inte i sikte även om Aleppo faller.
Ett effektivt sätt att få stopp på de hänsynslösa bombningarna av Aleppo och andra städer vore att införa en flygförbudszon. Men det fungerar bara ifall både Ryssland och USA kan enas i FN:s säkerhetsråd. I ett läge där USA avbrutit alla samtal med Ryssland om fred i Syrien förefaller det osannolikt.
USA och Nato kan ensidigt utropa en flygförbudszon men riskerar då att amerikanska stridsplan hamnar i direkta strider med ryska. Något som kan förvandla kriget i Syrien till ett världskrig.
FN hamnar i mitten i den otacksamma rollen att vara den som alla förväntar sig ska agera och lösa konflikten men samtidigt som organisationen förlamas av de två mäktigaste medlemsstaternas interna maktkamp.
Kriget i Syrien är inte längre något inbördeskrig. I den syriska armén slåss nu soldater från Iran och den Iranstödda gruppen Hizbollah från Libanon. Ovanpå det deltar ryska stridsflygplan i striderna.
Obama passiv
En brokig skara av rebellgrupper stöds med pengar och vapen av USA, Turkiet, Saudiarabien och ett antal andra länder.
Skillnaden mellan de båda sidorna är att Rysslands president Putin har ett antal konkreta mål med sin insats medan USA:s president Obama ända sedan kriget började vacklat och famlat.
I skuggan av kriget har Ryssland ritat om den geopolitiska kartan och flyttat fram sin maktposition på USA:s bekostnad.
Med den katastrofala amerikanska invasionen i Irak 2003 och det mindre lyckade resultatet av insatsen i Libyen 2011 i färskt minne har Obamas huvudhållning varit att hålla USA utanför konflikten. Länge trodde han att kriget i Syrien inte skulle spilla utanför landets gränser och att skadeverkningarna därför skulle bli begränsade.
En önskedröm som krossades för flera år sedan.
Obama trodde därefter att han skulle kunna delta i en del av kriget men strunta i resten när USA hösten 2014 i Irak och Syrien började bekämpa terrorgruppen Islamiska staten från luften. Men när världens supermakt lämnar fältet fritt så uppstår ett maktvaccum där andra aktörer ser sin chans.
Dimridåer
Ryssland har efter ett år av bombningar i Syrien helt förändrat krigets dynamik. Där Obama tvekade att störta Assad av rädsla för att islamister skulle ta över, klev Putin resolut in på diktatorns sida och bombade skiten ur alla grupper som bekämpade regimen. Även om Putin försökte lägga ut dimridåer och hävda att Ryssland i första hand bekämpade IS.
I förhandlingarna om vapenvila är det hela tiden USA som drivit på för att få med sig Ryssland, väl medvetna om att man valt att ha diplomatin som enda vapen mot Assad. Därför var det ingen överraskning när den senaste vapenvilan snabbt kollapsade. För Putin och Assad var vapenvilan bara en dimridå för att kunna intensifiera kriget.
Kanske har de extra bråttom på grund av presidentvalet i USA. Oavsett vem som vinner finns det risk att USA inte kommer att agera lika passivt framöver. Det gäller att passa på.
Samma taktik som i Tjetjenien
I Aleppo använder Ryssland och Syrien nu samma brända jordens taktik som Putin för drygt 15 år sedan framgångsrikt applicerade på utbrytarrepubliken Tjetjeniens huvudstad Grozny. Bomberna mot Aleppo ska göra livet outhärdligt för civilbefolkningen och för rebellerna. Kan Assad inta den östra delen av Aleppo kontrollerar han hela staden och därmed alla större städer i västra Syrien. Därmed har han också kontrollen över de viktigaste och mest tätbefolkade delarna av landet. Oppositionen får hålla tillgodo med landsbygden.
Når Assad dit blir det nästan omöjligt för rebellerna att störta honom.
Sitter säkert
Kriget tar inte slut men Assad sitter säkert. Ryssland har försvarat sitt viktiga fotfäste i Mellanöstern och till och med flyttat fram sina positioner. Förutom flottbasen i Tartus har man nu också en flygbas i Mellanöstern. Inga fredsförhandlingar kan föras utan att ryska intressen tillgodoses.
Dessa intressen sträcker sig långt bortom Syrien.
Putin vill tvinga USA och Europa att erkänna annekteringen av Krim och upphöra med de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland. Han vill montera ned den gamla världsordningen och återge Ryssland sin forna stormaktsroll.
Med facit i hand är det lätt att konstatera att Obamas vilja att till varje pris hålla USA utanför kriget har försvagat supermaktens ställning. I vissa lägen måste diplomati backas upp av militärt våld för att den ska fungera.
Aleppo 2016 – helvetet på jorden Så här ser kriget i Syrien ut på riktigt OBS! Varning för starka bilder! Stöd Aftonbladets kampanj #tittaintebort