Trump – från fruktad till driftkucku
USA:s president möttes av hånfulla skratt i FN
På sina valmöten hävdade Donald Trump ofta att världen skrattade åt USA för att landet låtit andra dra fördel av sig.
Han skulle sätta stopp för det.
Därför kom det nog som lite av en chock och ett obehagligt uppvaknande för presidenten när hans skryt om allt han uppnått bemöttes med hånfulla skratt av FN:s generalförsamling.
President Trump har höga tankar om sig själv. Han recenserar rutinmässigt sin egen insats som den främsta en president gjort under sina två första år.
När Trump gör det inför sina anhängare på möten runtom i hela USA brukar han mötas av jubel och varma applåder.
När han försökte samma taktik i talarstolen inför FN:s generalförsamling möttes han i stället av hånflabb och mumlanden.
– Det var inte reaktionen jag hade väntat mig, sa en uppenbart förvånad Trump.
Sedan tillade han:
– Men det är okej.
De flesta amerikanska politiska analytiker tror inte alls att Trump tycker det är okej. Tvärtom utgår de ifrån att Trump är rasande över att ha blivit en driftkucku inför hela världen. Hans fåfänga och uppblåsta självbild tål helt enkelt inte den typen av förödmjukelser.
Besatt av tanken
Trump har alltid varit besatt av tanken att omvärlden skrattat åt USA:s presidenter, menar Thomas Wright, analytiker vid institutet Brookings.
Till Washington Post säger han:
– Från mitten av 80-talet har Trump sagt ”världen skrattar åt oss, vi blir gjorda till åtlöje”. Han har sagt det om varje president men det har aldrig varit sant. Den här gången är det vad jag kan minnas första gången världen verkligen skrattar åt en amerikansk president. Jag tror att det kommer att driva honom till vansinne. Det triggar igång all hans osäkerhet.
Julie Smith, tidigare rådgivare åt Obamas vicepresident Joe Biden, säger att en del av henne mår dåligt över att världen skrattar åt USA:s ledare.
– Samtidigt känns det bra att Trump slutligen tvingas ut ur den bubbla som skapas av hans politiska möten och där han ständigt får intrycket att alla håller med honom om alla de falska påståenden han gör.
När president Trump tillträdde var världen rädd för vad han skulle ta sig till. Med tiden har vi vant oss vid hans ständiga utbrott, lögner och överdrifter.
Förhoppningarna grusades
Samtidigt fanns det i början en förhoppning hos världens ledare att Trump skulle ändra sig när han väl axlat det tunga ansvaret i att vara världens mäktigaste man. Den villfarelsen togs man relativt snabbt ur.
De spontana skratten bland världens ledare och församlade elit på FN-högkvarteret i New York är ett uttryck för att rädslan för Trump ersatts av en viss uppstudsighet och en känsla av att världen trots allt kan överleva fastighetsmagnaten som blev president.
Efter Trump gick Frankrikes president Emmanuel Macron upp i talarstolen. Han är kanske den europeiska ledare som mer än någon annan försökt stryka Trump medhårs för att genom vänskapsband försöka påverka honom. Men Macron har upptäckt att det inte fungerar.
Utan att nämna Trump vid namn konstaterade Macron från talarstolen att Parisavtalet om klimathotet överlevt trots att USA dragit sig ur. Han lovade att Frankrike inte längre tänker ingå handelsavtal med länder som inte skrivit under Parisavtalet och föreslog att ändra länder skulle göra samma sak.
En illa dold bredsida mot Trump.
Mindre relevant och mindre mäktig
Dagen före gick EU gemensamt ut med en strategi för hur man ska fortsätta handla med Iran för att rädda kärnenergiavtalet som gör att Iran inte kan skaffa sig kärnvapen. Detta trots att Trump hotar med att alla som på något sätt samarbetar med Iran kommer att straffas av USA.
I stället för att försöka hålla Trump på gott humör börjar Europa och resten av världen alltmer runda den amerikanske presidenten. Trump blir i omvärldens ögon mindre relevant och därmed också mindre mäktig.
Samtidigt vore det ett utslag av övermod att tro att man helt kan strunta i världens mäktigaste man.
Skrattet kan lätt fastna i halsen.