Styr drönarna – inifrån underjordiska ”ubåten”
Uppdaterad 2024-02-29 | Publicerad 2024-02-26
KUPIANSKREGIONEN. Drönarna har förändrat kriget i Ukraina i grunden, både för människor och maskiner.
Aftonbladets team gav sig in det djupaste av drönarkriget.
Där folk dör och dödar på film. Men i verkligheten.
Vi hoppar snabbt ur den leriga bilen och ömsom vandrar snabbt, ömsom småspringer in i skogen, med några meter mellan varandra. Mörkret har börjat lägga sig när vi följer bulgaren Nikola, 49, i de frusna spåren. Han skulle kunna visa vägen med förbundna ögon i tallskogen.
Ljudet av ut- och ingående artillerield varvas med oroande tystnad då öronen spetsas efter det surrande ljudet av drönare i luften.
Fronten, som här utgörs av en flod, ligger kusligt nära. Exakt hur nära får vara osagt.
Efter några hundra meter ser vi små hjälmprydda huvuden sticka upp som sorkar ur hålor i jorden. Någon vinkar och drar sig snabbt tillbaka i jordhålan.
– Fort, fort, säger Nikola som plötsligt tappar sitt totala lugn.
– Fientlig drönare, lägger han till.
I dunklet anar vi en trädörr nedanför några trappsteg i lera och trä. Vi hukar oss och skyndar ner.
Efter en sluss på två dörrar står vi i ett kök med lampa i taket. Ett par soldater sitter och småpratar runt en middag.
Soldaten Bogdan i svart t-shirt visar oss mot en korridor med golv i träplankor och inplastade väggar och tak mellan dörrar i plywood. Hans stolthet är illa dold när han ger oss en rundvandring i vad som visar sig vara en underjordisk bas – en sorts ubåt flera meter under jord.
Vi går förbi en tvättstuga, vapendepåer, sovsalar, duschrum och till med en bastu.
Men kärnan i installationen är ett ganska trångt och avlångt rum som utgör kommandocentralen.
Ett krig mellan radiovågor
Här sitter frontavsnittets dirigent. Han heter Maksymkin, 36, och bär ett tjockt skägg. Han håller ett öga på alla de ukrainska drönare som rör sig luften på det här frontavsnittet. Men det finns ännu fler ryska drönare.
– Däruppe, ovanför våra huvuden, hör vi ryska Orlandrönare hovra dygnet runt, alla dagar i veckan, säger befälhavaren.
Allt viktigare, och helt osynligt för ögat pågår ett krig mellan radiovågor, en cyberkrigsföring. Från vardera sida av flodbanken försöker motståndaren störa ut den andras drönare. Det görs med metoder som bär namn som tagna ur hacker- eller gamervokabulär; jammers, och spoofers.
Konkret handlar det om allt från att ta kontrollen av en fiendedrönare och få den att krascha på motståndaren till att göra den blind, vilsen eller helt onykter i sitt flygande.
Lite som i science-fictionfilmer där rymdfartyget aktiverar en energisköld, försöker även soldaterna bakom skärmarna ge sina soldater andrum under en kvart till tjugo minuter när fiendedrönarna, åtminstone på vissa frekvenser kommer att bli störda.
Förhoppningsvis.
För allt handlar om radiofrekvenser som finns i alla möjliga nivåer.
– Tidigare i dag sprängde de två av våra bilar, säger Bogdan. Bulgaren Nikola berättar att grannhuset i byn blev attackerat av drönare dagen innan.
– Troligen hittade de inte det mål som de sökte och valde att krascha drönare i huset eftersom det stod en bil parkerad framför det, säger soldaten som aldrig parkerar sin jeep framför huset där han sover. Till och med ett utedass blir måltavlor.
Tidigare i dag sprängde de två av våra bilar
Sett från skärmarna kan drönarkriget verka abstrakt och nästan lekfullt. Eller åtminstone overkligt.
Men bland soldaterna på marken är drönarna en ständigt närvarande skräck. Det märks i hur de kör, hur de rör sig och hur de ständigt tittar upp mot himlen.
Bedrivs ungefär som det Första världskriget
Jägarsoldaten Vitalii, 28, visar upp ett ärr i sin arm och ett lillfinger som hänger lealöst. Sen visar han hur han fick skadan – en av många han ådragit sig i kriget. Han visar den på sin mobiltelefon:
– Vi blev attackerade av en rysk drönare i en skyttegrav. När vi försökte evakuera vår skadade kamrat attackerade ytterligare en drönare oss, förklarar han.
Skyttegravskriget i Ukraina bedrivs ungefär som det Första världskriget. Med skillnaden att en soldat i ett drönarkommando själv blir attackerad av två drönare som filmas av en tredje drönare och en rysk propagandafilm senare hamnar i den attackerades egen mobiltelefon.
Efterhand som den kyliga himlen i Ukraina fylls av flygande kameror ges det allt mindre utrymme för överraskningar, diskreta truppförflyttningar eller oväntade överfall.
Ingen offensiv kan längre räkna med något överraskningsmoment.
Resultatet blir dagens ställningskrig där köttkvarnen sakta maler ned de båda arméerna.
För det finns två sidor av drönaren. Å den ena datachipsen och joysticksen och å den andra sidan skrotet i Artiums verkstad.
Långt in på kvällstimmarna filar, sågar och löder Artium, 33, i ett litet och kyligt lanthus nära fronten. Några av hans kollegor har spanat in ett lämpligt mjukt mål. Så kallas en grupp ryska soldater som ska dödas eller lemlästas följande morgon.
– Här stoppar jag ned sprängdegen, här är utlösaren, förklarar han och går genom varje steg av hur ölburkarna i låda, bredvid en gammal diskmaskin och sopkvast blir till rakbladsvass metall som ska borra genom mänsklig hud. I en burk ligger små metallkulor, på några millimeter som med infernalisk kraft kan döda tio till femton personer om de står samlade i lite för tät grupp.
Artium är en av drönarkrigets vapensmeder. Han som ser till att det finns granater, skräddarsydda för just deras drönare. Tidigare arbetade han sida vid sida med sin kusin, men sedan förra veckan ligger kusinen på sjukhus och har förlorat en arm.
– Det var en FPV-drönare, säger han och avser en så kallad first-person-viewdrönare. En drönare som aldrig har för avsikt att komma tillbaka.
Under krigets första år var verkstäder som den som Artium arbetar i på kvällarna Ukrainas styrka. Över hela landet byggde ukrainare om hobbydrönare med handgranater och badmintonfjädrar eller enklare militära drönare till att bli vapen som användes på nya, dödligt kreativa vis.
Hoppas tillverka 1 miljon drönare
Men ryssarna lärde sig snabbt av sin motståndare och kastar nu in hela sin krigsekonomi i drönarkriget. I avtal med Iran eller i inhemska fabriker spottas det fram drönare i industriell takt – trots sanktioner mot elektronik. Ryssarna har nu numerära övertaget i luftrummet över trädtopparna och skyttegravarna.
I februari i år beslutade därför Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj att skala upp både tillverkning och användandet av drönare i kriget. De Obemannande systemstyrkorna blir nu en helt ny gren inom försvaret, ansvarig för produktion, utbildning och planering. Den blir ansvarig för alla drönare; till havs på land och i luften.
En miljon drönare hoppas Ukraina tillverka under 2024.
Samarbetet med Ukrainas allierade blir också viktigare. Frankrike ska låta Ukraina tillverka och flyga deras allra senaste topphemliga attackdrönare som ännu inte är helt färdigutvecklad.
– Det här ger oss en möjlighet att testa en ny generation vapen i stridsmiljö, sade Frankrikes försvarsminister Sébastien Lecorneau i förra veckan.
Det krävs nämligen tekniklyft om Ukraina ska ha en chans mot ryssen i det nya kriget.
”De störde ut oss”
Det märks nere i en annan trång och fuktig jordhåla vid fronten där Andrij, 39, gör sig redo för att attackera med en kamikazedrönare. I två månader har den tidigare elektrikern varit pilot. Målet den här morgonen är en hangar som inrymmer flera ryska stridsvagnar. På skärmen ser vi floden och de ryska positionerna torna upp på den andra sidan floden i soluppgången. När drönaren är precis över vattnet förvandlas skärmen till ett svartvitt flimmer.
– De störde ut oss. Drönaren är förlorad, säger Andrij.
Nu måste kollegan Anton med risk för livet och hukande ta sig ur skyddet med ytterligare en drönare för att börja om processen.
Några minuter senare händer samma sak igen.
De ryska störvågorna var återigen för starka och träffsäkra.
