”Hon var min mamma - inte journalist”

Anna Politkovskajas son i exklusiv intervju

MOSKVA

När Ilja Politkovskij såg polisavspärrningarna förstod han vad som hade hänt.

Det som han varit så rädd för hade förvandlats till brutal verklighet.

Hans mamma, den världsberömda journalisten Anna Politkovskaja, var mördad för sitt arbetes skull.

– Vi pratade ofta om rädslan, men jag kunde aldrig hindra henne, säger sonen Ilja i en exklusiv intervju med aftonbladet.se.

Två inplastade nejlikor ovanpå en postlåda är det enda som berättar om dramatiken på Lesnajagatan 8 i Moskva för snart ett halvår sedan.

Kulhålet som fortfarande några veckor efter mordet satt kvar i hissen är borta nu. När Ilja Politkovskij, 28, kom fram till huset på lördagseftermiddagen den 7 oktober hade allt just hänt.

– Det var meningen att jag skulle komma hem till henne den dagen. Jag åkte dit som planerat men när jag närmade mig fick jag se polisens avspärrningar runt hela huset. Jag hade ingen aning om vad som hade hänt. Det var först där, på plats jag fick veta.

För mordutredarna, journalisterna och resten av världen har det snart gått sex månader sedan skotten föll på Lesnajagatan och Rysslands mest kompromisslösa och kanske modigaste journalist dödades. För Ilja Politkovskij är det en mamma som just har försvunnit.

– Det känns som alldeles nyligen, inte ett halvår. Det är tungt att prata om.

Eviga frågor

Vi träffas på ett kafé strax utanför centrum. Ilja kommer med andan i halsen, han har glömt att ställa om klockan till sommartid.

Han är allvarlig och svarar kort, ibland irriterat på frågorna. Han har gjort det förut. Eviga frågor om mamman, den världsberömda journalisten och människorättsaktivisten som satte andras liv före sitt eget.

– För mig var hon i första hand min mamma, inte journalist.

Ensam med henne berättade Ilja ofta om sin rädsla för att något skulle hända, för att hon skulle råka illa ut. Hon lyssnade, men svaret blev alltid detsamma.

– Hon sa bara att hon måste göra det här, och så var det bra med det, säger Ilja.

– Det var inte det att jag inte tyckte om det hon gjorde, men jag ville inte att just min mamma skulle syssla med det, om jag uttrycker mig så. Jag stödde henne samtidigt som jag inte ville att hon skulle hålla på med det hon gjorde.

Blev du inte arg när hon inte lyssnade på dig?

– Det fanns ingenting att göra. Vad skulle vi göra?

Anna Politkovskaja var ofta på resande fot. Än var det en föreläsning i Stockholm, än skulle hon ta emot något pris. Och så var det resorna till oroshärdarna i Tjetjenien och norra Kaukasus. De visste Ilja mycket lite om.

– Hon var medveten om vilken negativ inställning vi hade till hennes resor dit. Hon sa bara att hon skulle åka på tjänsteresa. Ibland berättade hon kvällen innan att det var till Tjetjenien hon skulle. Ibland förstod jag det eftersom hon inte svarade i telefon. Det är ofta dålig täckning i norra Kaukasus.

Arbetar på pr-byrå

Också Iljas pappa är journalist. Men själv har han aldrig ens funderat på att gå i föräldrarnas fotspår. I barndomen uppmuntrade mamma Anna honom och hans syster att hålla på med musik. Ilja valde altfiol och lillasyster Vera är i dag utbildad violinist vid Moskvas musikkonservatorium. Ilja reste redan som 15-åring till England och fick sin utbildning där. Nu arbetar han på en pr-byrå.

Att hans inställning till mammans arbete är kluven märks flera gånger under intervjun. Jag frågar om han trots det svåra som har hänt kan känna, eller har känt stolthet över det hon gjorde.

– Jo, det är klart jag är stolt. Fast inte särskilt. Jag säger det igen, hon var min mamma, inte journalist.

Svartvitt fotografi

Före mötet med Ilja besöker jag Anna Politkovskajas grav, längst bort på den nya delen av Trojekurovskij-kyrkogården i västra Moskva. Framför träkorset småler Anna från ett svartvitt fotografi. På marken ligger några blommor men det är det kala lilla trädet bakom graven som fångar uppmärksamheten. Fästa kring stammen fladdrar svarta sidenband i vinden: ”Från Vera och Ilja”, ”från mamma”.

På kaféet berättar Ilja om boken som kommer ut i slutet av april. Där är flera av Annas artiklar och texter samlade. Men där finns också fakta om alla de rättsfall som blev följden av hennes avslöjanden och information om vad som hände alla de människor som försvann och vars öden hon berättade om.

Boken är sammanställd med hjälp av Anna Politkovskajas syster, Ilja och Vera. Vera, 26, som just har blivit mamma till en dotter.

– Hon heter Anna, säger Ilja.

– Mamma längtade väldigt mycket efter henne.

Läs mer

TV-Arkiv: