Syndromet julmusik

Överallt.I varenda affär, på torg, gator, tunnelbanor, radion, caféer och hemma i föräldrahemmet hör jag det. Det går inte att undvika. Till och med klasskompisarna nynnar på tonerna av syndromet och likaså tillståndet som börjar allt tidigare för varje år: julmusik. Det är inte sant, tänker jag redan i mitten på november när jag försöker ta mig fram genom Stockholms fullproppade gator. Julskyltningen är redan igång. Snart kommer väl julmusiken också, tänker jag. Den tanken skulle jag inte ha tänkt, när jag utan fördomar kliver över tröskeln till en cdaffär och ser en Christer Sjöberg cdskiva framför mig med titeln ”Julfavoriter”. Det är för mycket för mig! Redan då känner jag att risalamaltan står mig upp i halsen och hör någonstans i bakhuvudet hur julskivorna hemifrån låter som spelas varje år.

Enligt mig finns det inte så många bra jullåtar. De som finns ska spelas försiktigt. Varsamt snudda vid cdspelarens klara yta och spelas enstaka gånger. Fairytale of New York av The Pouges är en låt som jag faktiskt tycker om. Den får mig att må bra, antagligen för att den inte är så tråkig och klassisk som ”Julen är här” och de andra låtarna som de gjorts sjuhundraarton versioner på.

De versioner som knäcker mig av stress, illamående och bilden av käcka tomtar som ler med sina röda kinder och Rudolf med röda mulen! Ni förstår! Nu är vädret är visserligen inte det typiska julvädret med pudersnö och mysiga kvällar. Just därför måste folk lyssna på julmusik verkar det som. För att övertyga sig själva om att det snart är jul. Vilket betyder att det är dags att köpa alla julklappar! Tänk dig sen alla affärsbiträden som år efter år tvingas stå ut med : Do they know it´s christmas varje jul på repeat. Snacka om pittoresk stämning.

Jag kommer ihåg när jag var liten och lussade. De första åren var också de bästa åren, då jag riktigt längtade till lucia och till julafton. Att få sjunga Sankta lucia och riktigt njuta av tonerna från min unga ovetande strupe. Ovetande om julmusikens framtid. För er som fortfarande älskar julmusik även nu när det snart är julafton, säger jag bara grattis. Men passa er för att lyssna på dem för många gånger. Inte ens ischoklad är gott efter den trettiosjunde har ätits.

Ellinor Wannmyr