Vi behöver nya straff för att stävja mutorna
Var skampålen så dålig egentligen?
Tanken växer fram när jag läser om senaste nytt i Muteborg, som min hemstad allt oftare kallas i spåren av alla mutskandaler.
Just den här veckan handlar det om en kvinna som i chefsjobbet på Göteborgs Spårvägar misstänks ha finansierat stora delar av sin lyxvilla med skattebetalarnas pengar, som hon tricksat till sig i maskopi med en annan spårvägschef och en chef på ett byggföretag. Bland annat ska hon ha köpt fönster för 400 000 kronor och låtit oss andra ta notan.
Detta är ännu ett fall i en lång rad, som inleddes förra våren. Och åklagarna jobbar övertid för att skipa rätt. När kvarnarna malt klart kommer åtskilliga människor att få sina straff.
Risken är dock stor att straffen – som så ofta – blir provocerande milda. Några månaders deckarläsning på en skön öppen anstalt, lite dagsböter. Men inget som svider på stjärten och avskräcker eventuella efterföljare.
Det är dags för en mer kreativ straffskala som är lika fiffig som deras fuffens. Och där straffet står i verklig proportion till brottet. Här är hela listan:
Den kvinnliga chefen bestraffas genom att hon under resten av sitt yrkesverksamma liv tvingas köra spårvagn, medan hennes manlige medhjälpare får livstid som biljettkontrollant. Byggchefen som fixade bluffakturorna slipper fängelse och får jobba kvar i branschen – dock som cementbärare.
Tjänstemännen på kommunala bostadsbolaget Poseidon som lyxutrustat sina redan flotta villor genom bluffakturor – de ska givetvis tvingas framleva sina resterande dagar i en tvårummare i Hammarkullen.
Och när det gäller fifflarna på Parkeringsbolaget som berikat sig på överfakturering och saltade räkningar, för dem är straffet självklart. På med reflexvästen och ut på gatorna för att lappa bilar, ända fram till pensionsdagen.
Flera anställda på bostadsbolaget Poseidon misstänks ha fått elinstallationer utförda i sina privata villor. Straffet blir att de får bo kvar. Dock utan elektricitet.
Mutkolven som misstänks ha byggt om sin sommarstuga på skattebetalarnas bekostnad bestraffas genom att den älskade stugan upplåts som flyktingförläggning.
Avslutningsvis har vi chefen på lokalförvaltningen, som befordrade sin son från reparatör till förman, och några år senare till verkmästare. Chefens straff blir helt enkelt att jobba som assistent till sitt eget barn.