Arbetsmiljöverkets slutsatser om Mats Löfvings död är bistra
Risker för kränkande särbehandling, chefer med dålig kunskap och undermåligt krisstöd.
Arbetsmiljöverkets utredning om Mats Löfvings död torde vara dyster läsning för Polisledningen.
Arbetsmiljöverket meddelade i dag Polisen att med vite på 150 000 vidta ett antal åtgärder.
Ett slags böter som ska betalas om inte Sveriges största myndighet senast den 15 november har genomfört förbättringar.
Det är med stigande häpnad jag läser verkets beslut.
Arbetsmiljöverket konstaterar det att ”det finns brister i er arbetsmiljö som kan leda till att någon blir sjuk eller skadar sig.”
Tre områden har identifierats.
1. Riskerna för kränkande särbehandling.
”Ni har inte någon gång under förloppet undersökt och bedömt riskerna i den sociala arbetsmiljön och därför inte vidtagit åtgärder för att motverka risken för kränkande särbehandling.”
Det går ju att fråga sig vad den bataljon av HR-figurer på olika nivåer inom Sveriges största myndighet ägnade sig åt under de dryga två månader som gick från att Mats Löfving omplacerades till dess att han avled.
2. Kunskaper och förutsättningar att förebygga kränkande särbehandling.
Arbetsmiljöverkets slutsats är att myndigheten inte bedömde riskerna för kränkande särbehandling av Löfving.
3. Krisstöd.
Polisen har inte kunnat redovisa tillräckliga stödåtgärder. Det gäller inte minst stöttning i samband med den presskonferens som hölls under vilken en extern utredare berättade att han rekommenderat Polisledningen att ge Löfving sparken.
Det var samma kväll som polischefen hittades död i sitt hem och Arbetsmiljöverket är bister i sin slutsats:
”Då ni inte bedömt de sociala arbetsmiljöriskerna har ni inte heller säkerställt att er krisberedskap var tillräcklig”.
Ord och inga visor, med andra ord.
Det niosidiga beslutet sätter för övrigt punkt för en granskning som har varit udda.
Det vanliga är att den granskade arbetsgivaren svarar skriftligt på Arbetsmiljöverkets frågor, men det vägrade Polisen av en eller annan anledning att göra.
I stället fick Arbetsmiljöverkets inspektörer besöka myndigheten och få svaren muntligt. En väldigt ovanlig lösning.
Varför? Enligt Ekot beror piruetterna på att polisledningen ville fördröja offentliggörandet av svaren i det känsliga ärendet.
Dokumentation av mötet visade att inte mindre än nio polishöjdare var närvarande under inspektionen. (Däribland chefen för ”Arbetsmiljö och Kultur”, vad nu myndigheten ska med en sådan till.)
I det svar som i efterhand antog skriftlig form och blev offentlig medgav polisen brister.
Krisstödet ska ses över och särskild vikt ska läggas ”vid händelser och omständigheter som kan utlösa en akut stressreaktion hos medarbetare som redan befinner sig i en psykiskt påfrestande arbetssituation”.
Med tanke på vilka extrema situationer en polis kan hamna i är det onekligen förvånande att rutinerna inte är mer välutvecklade än de tycks vara.
Arbetsmiljöverkets kritik förefaller onekligen vara välgrundad.